Jag har nyligen avslutat Going Infinite av Michael Lewis och Number Go Up av Zeke Faux. Båda böckerna handlar om kryptovalutor i allmänhet och om Sam Bankman-Fried mer specifikt. Och så är det två berättelser om sedvanlig galenskap och hybris på finansiella marknader, med ett DNA i rakt nedstigande led från bubblan i holländska tulpanlökar i början av 1600-talet.
Det är två olika läsupplevelser om det brokiga ämnet kryptovalutor. Som litteratur är Lewis bok snäppet bättre. De två första tredjedelarna av Going Infinite är bitvis fängslande läsning. Men Lewis får inte riktigt ihop tredje akten, och slutet känns både påskyndat och ditklistrat. Number Go Up är svagare och spretigare i början, faktum är att jag tappade fokus mer än en gång, men tredje akten är mer fokuserad och drar tydligare slutsatser. Båda böckerna tecknar en bild av en galen tid.
“Sam explained that he was trying to decide whether to simply pay off the $9 billion Bahamas national debt himself, so the country could fix their roads and build schools and so on.”
– Michael Lewis, Going Infinite
En väsentlig skillnad mellan böckerna är att Lewis undviker att döma SBF, medan Faux beskriver SBF som en brottsling, både i uppsåt och resultat. Lewis fokuserar på uppväxten i ett intellektuellt och akademiskt hem (båda föräldrarna är professorer på Stanford), intresset för altruism och välgörenhet, vilket formade hans syn på beslutsfattande med fokus på expected value (EV), förväntat utfall av ett beslut kopplat till sannolikhet och värde. Lewis beskriver antagningsprocessen för på investmentbanken Jane Street; alla intervjuer och test SBF gick genom ger en bild av en ung människa i utanförskap med udda intressen och ett annorlunda sätt att tänka på.
Excentrikern Sam Bankman-Fried, geniet med det bångstyriga Einstein-håret, gick ofta omkring i nedhasade strumpor, shorts och t-shirt. Han sov på en bean bag på kontoret. Han spelade videospel under telefonintervjuer och Zoom-möten.
“Often, on live TV, Sam would not only play a video game but respond to messages, edit documents, and tweet. The TV interviewer would ask him a question and Sam would say, “Ahhhh, interesting question”—even though he never found any of the questions interesting. And Natalie knew he was just buying time to exit whatever game he was playing and reenter the conversation. Natalie didn’t know how a person was supposed to behave on live television, but she suspected it wasn’t like this.”
– Michael Lewis, Going Infinite
Där Lewis inte tar steget ut och fäller en dom över SBF är Faux däremot tydlig. Faux bryr sig inte så mycket om att teckna ett porträtt eller leta efter drivkrafter, eller ta reda på vad som formade SBF, utan granskar mer krasst vad SBF faktiskt gjorde. Det gör att böckerna tillsammans driver en central fråga till sin spets. Ska vi döma Sam Bankman-Fried som en excentrisk, genial och naiv entreprenör som drogs med i yran och drabbades av hybris, eller var han bara en brottsling som skapade en persona? Faux är tydlig, medan Lewis undviker frågan.
Lewis karaktärsstudie av SBF ger oss en inblick i händelsekedjan som ledde fram till slutet, genom att teckna både uppgången och fallet. Faux täcker som journalist, snarare än författare, in fler områden runt kryptovalutor som Lewis inte gör. Allt från ett galleri av excentriska karaktärer i periferin, fenomenet Bored Ape Yacht Club och trafficking i Kambodja med inlåsta slavarbetare som tvingas jobba med bedrägerier inom krypto. Och var Faux än tittar ser han galenskap.
”I couldn’t believe that every day, people sent millions of perfectly good U.S. dollars to the Inspector Gadget creator’s Bahamian bank in exchange for digital tokens conjured by the Mighty Ducks guy and run by executives who were targets of a U.S. criminal investigation.”
– Zeke Faux, Number Go Up
Att det inte fanns en tydlig gräns mellan Sam Bankman-Frieds tradingbolag Alameda Research och kryptobörsen FTX är naturligtvis bedrägligt. Att SBF använde och förlorade customer deposits är något som Lewis mest tillskriver slarv och den oreda som fanns i bokföringen i ett nystartat och huvudsakligen oreglerat off-shore företag, medan Faux helt enkelt konstaterar att så får det inte gå till. Sam Bankman-Fried är skyldig, inte bara till slarv med bokföringen, utan till bedrägeri.
“I’m not going to lie,” Sam Bankman-Fried told me. This was a lie.”
– Zeke Faux, Number Go Up
Lewis bok är som sagt en klassisk karaktärsstudie, Faux bok är mer ett journalistiskt reportage. Jag lärde mig mer om Sam Bankman-Fried av Lewis bok, och mer om kryptovalutor av Faux bok. Lewis är fascinerad av fenomenet kryptovalutor och SBF, Faux är mer kritisk.
“From the beginning, I thought that crypto was pretty dumb. And it turned out to be even dumber than I imagined.”
– Zeke Faux, Number Go Up
Faux bok har mycket jaw-dropping galenskap, Lewis bok har ett mer intressant och utmejslat personporträtt. Jag fastnade mer i Lewis bok inledningsvis, men Faux bok knöt ihop bättre. Båda är roliga, bitvis skratta-högt-roliga. Krypto är ett fascinerande ämne som svårligen låter sig beskrivas. På många sätt är krypto ett klassiskt Ponzi, och många så kallade shitcoins har rätteligen försvunnit. Samtidigt har Bitcoin återhämtat sig och tredubblats från botten.
Lewis och Faux tecknar två olika porträtt av Sam Bankman-Fried. Lewis berättar om en egensinnig entreprenör, med en uppväxt präglad av utanförskap, en ung och naiv människa med utopiska idéer om altruism, som drabbas av hybris och slarv i en disruptiv tid. Faux berättar om en kylig, intelligent och manipulativ människas väg mot gränslöshet och kriminalitet. Tiden får utvisa vilket porträtt som kom närmst. När Sam Bankman-Fried i november 2023 dömdes till 110 års fängelse för bedrägeri kommenterade han att han var mer rädd för att förlora sin internetuppkoppling än han var för fängelse.
/Jonas Bernhardsson
Läs också:
