Hur uppstår välstånd?

Berättelsen om välstånd är en berättelse om arbete och handel. Enkelt uttryckt kan man säga att välstånd uppstod när vi började byta grejer med varandra.

Jag hade 10 höns som värpte 50 ägg i veckan. Så många ägg behövde jag inte. Däremot behövde jag potatis, vilket du hade mer än vad du behövde. Så vi träffades och bytte med varandra. Mitt välstånd ökade, ditt välstånd ökade.

Men hur mycket potatis ville jag ha för ett ägg? Och hur mycket potatis var du beredd att byta för ett ägg? Vi fick förhandla och komma överens. Ett marknadspris uppstod. Jag fick sällan riktigt så mycket potatis jag ville ha för ett ägg, och du fick ofta betala lite mer potatis för ett ägg än vad du ville. Men på det hela taget var vi ganska nöjda. Innan hade jag bara ägg, nu hade jag både ägg och potatis.

Under de mörka månaderna på året var det ont om ägg, då steg marknadspriset på ägg. Under de ljusa månaderna värpte hönsen fler ägg och marknadspriset föll tillbaka. När skörden av potatis slog fel steg marknadspriset. När allt fler runtomkring började odla potatis sjönk marknadspriset.

Så småningom upptäckte vi att vi ville byta ägg och potatis mot andra varor. Jag ville även ha mjöl, kryddor och ost. Du ville ha sill, tjära och läder. Eftersom det var opraktiskt att vandra långa sträckor för att leta efter andra som också ville byta började vi komma överens om en speciell plats där vi kunde träffas var sjunde dag som solen gick upp. Vi valde en vacker plats, en upphöjd platå med utsikt över havet. Var sjunde dag som solen steg upp över havet träffades vi där och bytte grejer med varandra.

Allteftersom åren gick spreds ryktet om att man kunde byta sina varor mot andra varor på denna plats. En marknad växte fram. Små fiskebåtar lade till vid sandstranden nedanför marknadsfältet på morgonen och fiskare gick uppför slänten för att byta sill mot potatis och mjöl. Hantverkare red in på hästar på stigen uppe intill fältet och bytte slipade knivar mot läder, tjära och tyger. Bönder rullade in vagnar med spannmål och bytte till sig verktyg. Jägare kom med djurhudar och viltkött. Välståndet spirade.

Allteftersom marknaden växte började folk slå läger intill för att slippa resa så mycket och kunna byta grejer med varandra lite oftare. Fiskare upptäckte att det fanns en naturhamn intill marknadsplatsen där det var lätt att dra upp båtarna. Ett fiskeläge, en hamn och en marknadsplats växte fram. Det relativa välståndet mellan olika människor på det lilla fiskeläget började skilja sig åt, men det absoluta välståndet för gruppen var mycket större än innan de började byta grejer med varandra.

Några var starka och skickliga på att bygga hus och båtar, andra var äventyrliga och modiga och gav sig allt längre ut på havet för att fiska, några var händiga och tillverkade skor, jaktvapen och slitstarka kläder, andra var finurliga och uppfinningsrika och upptäckte att sillen höll längre om man saltade den.

När människorna på det lilla fiskeläget slet och arbetade och bytte varor och tjänster med varandra spirade välståndet.

Några av dessa enkla fiskelägen växte under århundraden och blev internationella sjöfartsstäder och stormakter som Venedig och Amsterdam där handel, kultur och välstånd blomstrade. Andra förblev små fiskelägen som Kivik, Vitemölla och Brantevik (just Brantevik hade dock en tid landets största handelsflotta).

Kiviks marknad (1948). Marknadsplatsen på platån mellan Kivik och Vitemölla med utsikt över havet har anor från innan medeltiden.


Så småningom upptäckte allt fler att det var otympligt och opraktiskt att transportera tunnor med tjära, stora högar med virke eller hästar och kor för att byta till sig ägg, kryddor och verktyg. Vad skulle man kunna använda istället? Ovanliga snäckor? Salt? Tobak? Några uppfann ett symboliskt betalningsmedel som man kunde ta med sig i en läderpåse. Vi hade nu pengar i form av mynt och plötsligt blev allting mycket enklare.

Men hur skulle vi garantera att mynten hade ett värde? Att ingen förfalskade dem? Och hur många mynt skulle man betala för en tunna med tjära? Vem skulle tillverka mynten? Ja, det är en annan berättelse, men den får vi ta en annan gång.

Lästips:

Wealth of Nations av Adam Smith

Sapiens av Harari

Hemlighetsfulla ön av Jules Verne

/Jonas Bernhardsson

 


 

Rör inte vårt sparande

Socialdemokraterna vill införa en ny skatt på sparande som innebär kraftiga försämringar för alla som sparar i investeringssparkonto (ISK). Man pratar om tak på 100 000 kronor. För någon som bara har en hammare ser allt ut som en spik, och skattehöjningar är som bekant sossarnas paradgren.

Visst är det sant att ISK som infördes 2012 av den alliansledda regeringen är en väldigt enkel och förmånlig sparform. Vänstern uppfattar det som orättvist att de som sparar till sig själv, sina barn och barnbarn har låg skatt. Men att spara är något som alla kan göra. Alla kan inte bli läkare eller ingenjörer, alla kan inte starta företag som blir framgångsrika, alla kan inte få miljonkontrakt som fotbollsspelare, alla kan inte bli höginkomsttagare. Men alla kan lägga undan några hundralappar i månaden och bli miljonär som pensionär.

Visst är det sant att ISK har varit extra förmånlig under några år då avkastningen på börsen varit god. Men vi ska inte glömma att börsen också kan stå stilla eller gå ner, även under längre perioder. Och då är plötsligt ISK dyrt. Under 1970-talet backade börsen realt med 3,1 procent per år. Och även millenniets första 10 år backade börsen.

Sverige är idag inte bara ett ledande land när det gäller dödskjutningar och skattetryck, vi är också världsledande på att spara i aktier och fonder. Svenskarna syn på sparande och aktiemarknaden började förändras när allemansfonderna infördes 1984. Och när sedan internetbaserade nischbanker som Avanza och Nordnet började etablera sig med digitala sparplattformar blev aktiesparandet plötsligt tillgängligt för alla på ett helt nytt sätt. Att spara i fonder är idag väldigt enkelt. Det är inte något som är exklusivt för en samhällselit. Alla kan spara.

Det allra viktigaste är att du börjar tidigt. Ja, det är tråkigt att spara när man är ung, men det är då som det ger störst effekt. Om du börjar spara när du är 20 år och lägger undan 1 000 kronor i månaden och får en genomsnittlig avkastning på 8 procent per år kommer du när du fyller 50 år ha 1,5 Mkr. Fortsätter du spara tills du fyller 65 år kommer du att ha 5 Mkr. Så kraftfull är även ett tämligen modest sparande i kombination med börsens uthålliga avkastning över tid. Beräkningarna i exemplen bygger på inga transaktionskostnader och, just det, utan sossarnas skattehöjningar. Att försämra ISK försämrar dina möjligheter att spara direkt i aktier och fonder inför din pension.

Genom kapitalmarknaden och pensionssystemet har vi alla möjlighet till ett direktägande i värdeskapande verksamhet och få en avkastning på vårt sparande. Det är i grund och botten en fin konstruktion som är väl värd att vara rädd om och utveckla.

Sparande och investeringar bör därför uppmuntras, inte begränsas eller bestraffas. Istället bör vi sprida förståelse för hur ekonomi och samhälle fungerar. Flytta fokus från stat och institutioner till individens förmåga att ta ansvar för sitt eget liv och hur han eller hon vill leva det. Det är frihet.

Låt det som är unikt och bra få fortsätta vara just unikt och bra. Låt Sverige vara en förebild här.

Rör inte vårt sparande.

Kom igång med ditt sparande

/Jonas Bernhardsson

 


 

Investera som mästarna

Det är med glädje jag kan berätta att "Investera som mästarna" nu finns i bokhandeln.

Köp boken på Adlibris

Köp boken på Amazon

Köp boken på Bokus

Välkommen att stifta bekantskap med några av de största investerarna genom tiderna. Lär dig vad de stora mästarna har gemensamt. Hur de arbetar, lever, tänker och investerar. Boken guidar dig bland 19 färgstarka personligheter och deras investeringsstilar. Du får träffa kända och okända investerare som under en lång tid utmärkt sig på börsen, antingen genom att de har lyckats exceptionellt bra eller också misslyckats kapitalt.

 

”Tala om för mig vilka dina förebilder är, så skall jag berätta hur framgångsrik du kommer att bli.”

– Charlie Munger

 

Varje investerare presenteras i en berättelse, och så sammanfattas investeringsstilen punktvis samt i en mening. Finns det några gemensamma drag mellan dessa så olika investerare? Vad skiljer deras placeringsstrategier åt.

Boken tar upp följande investerare:

  • Warren Buffett: världens största investerare
  • Benjamin Graham: grundare av modern aktieanalys
  • Philip A. Fisher: excentriker och enastående investerare
  • Jesse Livermore: legendarisk spekulant
  • Nick Leeson: sänkte världens äldsta bank
  • Sir John Templeton: långsiktig värdeinvesterare
  • Lennart Israelsson: Aktiestinsen
  • George Soros: mytisk finansman
  • Jim Rogers: investerare och äventyrare
  • Merton och Scholes: Nobelpristagarna som kraschade
  • Anthony Bolton: en brittisk Buffett
  • Kristoffer Stensrud: Aktiehippien
  • T. Rowe Price: mästare på tillväxtaktier
  • Bröderna Hunt: silverspekulanterna som kraschade
  • Bernard Baruch: en av de stora spekulanterna
  • Peter Lynch: legendarisk fondförvaltare
  • Walter Schloss: hyllad av Warren Buffett
  • László Szombatfalvy: trollkarl och anonym aktielegend
  • John Bogle: grundare av moderna indexfonder

Vi har alla mycket att lära av dem som har lyckats före oss – och misslyckats. Boken är en unik sammanfattning av de tankar, värderingar och principer som vägleder världens bästa investerare. Warren Buffett brukar säga att han är ”85 procent Graham och 15 procent Fisher.”

Vem är din förebild?

/Jonas Bernhardsson

 


 

Vad har du för sharpekvot?

Sharpekvot är ett mått inom modern portföljteori som mäter riskjusterad avkastning. Det är ett vanligt mått för att visa hur skicklig en fondförvaltare är. Nyckeltalet definieras som årlig överavkastning i procent dividerat med avkastningens standardavvikelse:

Sharpekvot = (rp – rf) / dp

där:

rp = aktieportföljens eller fondens avkastning

rf = riskfria räntan

dp = avkastningens standardavvikelse

Överavkastning definieras som portföljens avkastning som ligger över den riskfria räntan, ofta mätt som den långa marknadsräntan (t ex 10-åriga statsobligationer). Ju högre sharpekvot, desto bättre fondförvaltare eller investerare.

Till exempel, en aktiefond har en avkastning på 10 procent, riskfria räntan är 4 procent och standardavvikelsen i fonden är 15 procent. Sharpekvoten beräknas då enligt följande:

(10 – 4) / 15 = 0,40

En annan fond har en bättre avkastning, 12 procent. Men standardavvikelsen är samtidigt också högre, 25 procent. Sharpekvoten blir då:

(12 – 4) / 25 = 0,32

Ju högre sharpekvot, desto bättre. En sharpekvot över 1 är riktigt bra. I exemplet ovan har alltså den första fonden en bättre riskjusterad avkastning.

Nyckeltalet är uppkallat efter William Sharpe som fick nobelpriset för sin forskning inom området. Sharpekvot kallas ibland även för reward-to-variability ratio.

Sharpekvoten är ett tacksamt enkelt nyckeltal, men kan också kritiseras. Problemet är hur risk ska mätas. I modern portföljteori definieras risk som volatilitet, hur mycket en tillgångs kurs avviker från genomsnittskursen under en bestämd tidsperiod. Ofta använder man normalfördelningskurvan med en standardavvikelse. Kritiken går ut på att man ger samma vikt till upp- och nedgångar.

Jag har sammanfattat min egen syn så här: 

Ta två portföljer, båda med samma linjära utveckling senaste tidsperioden. Portfölj A har avkastat +10% och Portfölj B –10%. Båda portföljerna anses dock ha samma risk då deras standardavvikelse är samma.

Som mått på risk är standardavvikelse tacksamt då det är enkelt att kvantifiera och därmed kan användas i beräkningar. Men samtidigt är det en otillräcklig syn på risk. Många av de stora investerarna ser på risk på ett helt annat sätt. Buffett menar att risk är sannolikheten att något oönskat ska inträffa, därför är det av yttersta vikt att lära sig allt om sina investeringar. Risk uppstår när du inte vet vad du sysslar med.

Hur ser du på risk? Och vad har du för sharpekvot?

Fotografi: William Sharpe, Nobelpristagare (1990)

/Jonas Bernhardsson

 


 

Hur lär man sig?

Någon säger att man lär sig genom att göra. En annan säger genom att läsa. En tredje säger genom att observera. Vem har rätt? Svar: alla har rätt. Vi lär oss på olika sätt, dels beroende på vilka preferenser vi har, dels beroende på vad det är vi vill lära oss.

En person lär sig alltså inte på samma sätt som en annan. Buffett har inte lärt sig investering på exakt samma sätt som Lynch eller Soros. Och vill man lära sig spela hockey har man mindre nytta av böcker än om man vill lära sig om andra världskriget, IFRS eller hur man bygger en atombomb.

En klassisk modell för att reflektera över hur man lär sig är Kolbs modell för lärstilar. Kolb visar att vi lär oss i fyra dimensioner: genom (1) konkreta upplevelser, (2) reflekterande observationer, (3) abstrakt tänkande (4) aktivt experimenterande.

Kolb menar att vi använder olika kombinationer av de fyra lärstilarna när vi lär oss, men vi har alltid en lärstil som dominerar över de andra. Den lärstilen är vår preferens för att lära oss. Och din preferens för att lära dig kommer inte att vara samma som min. Vår lärstil är starkt förknippad med vår personlighet.

Du kommer alltså att ha en dominerande lärstil som är en av fyra:

  • Aktiv – lär sig bäst genom konkreta upplevelser
  • Reflekterande – lär sig bäst genom att observera och reflektera
  • Logisk – lär sig bäst genom abstrakt tänkande och logik
  • Praktisk – lär sig bäst genom att tillämpa, pröva och aktivt experimentera

För några år sedan var jag på en föreläsning av Anna Tebelius Bodin. Hon berättade om hur minnet fungerar och hur man kan förstärka och befästa inlärning genom att uttrycka sig (skriva, rita, måla, berätta, förklara). Vi fick göra en enkel övning där vi först lyssnade på en kort presentation för att sedan berätta för personen intill oss vad presentationen hade handlat om. Det som var så självklart när man lyssnade, var inte alls lika självklart när man skulle förklara själv.

Richard Feynman säger samma sak i boken med den fantastiska titeln The Pleasure of Finding Things Out: ”If you want to master something, teach it.”

Richard Feynman (1918–1988) framför svarta tavlan på Californa Institute of Technology (Caltech)

Det är värdefullt att reflektera över vilken lärstil man har, vilken som dominerar och som sedan stöds av de andra. Det finns tester på nätet. Det är en av många pusselbitar i din självkännedom som investerare.

Vilken lärstil har du?

/Jonas Bernhardsson

 


 

Senaste blogginläggen

29 september 2021
16 april 2021
03 februari 2021
24 november 2020
24 oktober 2020
23 september 2020
17 september 2020
27 augusti 2020
24 augusti 2020
17 augusti 2020
16 augusti 2020
15 augusti 2020
14 augusti 2020
10 augusti 2020
09 augusti 2020

Investera som Mästarna - Ny Bok

Search