Kan du handla som en Sköldpadda?

Kan man lära sig att bli en bättre trader? Kan alla lära sig det? En klassisk diskussion om gener och miljö – nature vs. nurture. 1983 bestämde sig två legendariska traders, Richard Dennis och William Eckhardt, för att ta reda på det. Eckhardt ansåg att det var medfött, en nedärvd talang. En bra trader är något man är, det är inget man kan bli. Dennis trodde man kunde lära sig det. Så de slog vad och inledde ett experiment.

Efter en annons i Wall Street Journal hörde över 1 000 intresserade av sig. Dennis och Eckhardt intervjuade 80 och valde sedan ut 13 personer i en första grupp som de döpte till Sköldpaddorna – The Turtles. Bakgrunden till namnet var en resa i Asien där Dennis hade sett hur man födde upp sköldpaddor i stor skala. När han kom hem sa han: ”Vi ska odla traders som man odlar sköldpaddor i Singapore.” Under två intensiva veckor fick de lyckligt utvalda sköldpaddorna lära sig Dennis och Eckhardts mytomspunna tradingsystem. Efter avslutad utbildning började gruppen handla på egen hand. Följde man inte reglerna åkte man ut.

Många år senare (efter att sekretessavtalet löpt ut) avslöjade en av sköldpaddorna systemet. Det har även skrivits böcker om det, bland annat The Complete TurtleTrader av Michael Covel och Way of the Turtle av Curtis Faith. Jag berättade om experimentet med sköldpaddorna i Investera som mästarna. De senaste veckorna har jag grävt i materialet igen med intresse och ett kritiskt öga. Här är en sammanfattning.

Sköldpaddorna handlade enbart på pris. De var alltså inte investerare, utan traders. Fundamental analys var förbjudet. Dennis berättade att han hade handlat sojabönor i fem år utan att ha sett en väderleksrapport eller en sojaböna. Som sköldpadda skulle du inte läsa årsredovisningar eller göra estimat för EBITDA-marginal och tillväxt. Du behövde inte förstå affärsmodeller eller värdedrivare. Inte heller behövde du kunna diskontera kassaflöden. Var affärsmodellen skalbar? Företagsledningen skicklig och aktieägarvänlig? Hade företaget uthålliga vallgravar? Du skulle strunta i allt det. Du fick bara titta på pris.

Sköldpaddorna var trendföljare. De köpte mekaniskt på styrka och sålde på svaghet. Trendade inte marknaden gjorde de ingenting. Ibland kunde det gå veckor. Det fanns två system för entry, båda byggde på utbrott – breakout. System 1 (S1) innebar att du tog en lång position om kursen noterades över högsta kursen de senaste 20 dagarna. Och omvänt så skulle du korta (blanka) om kursen noterades under lägsta kursen de senaste 20 dagarna. System 2 (S2) var samma fast med intervallet 55 dagar.

Sköldpaddorna hade en algoritm för att beräkna hur stor position de fick ta. Grundalgoritmen var 2 procent av kapitalet justerat för volatiliteten som de kallade för ATR – Average True Range eller bara N. I sin enklaste form var N skillnaden mellan högsta och lägsta noteringen. Till exempel, om kursen pendlade mellan 48 och 52 intradag sa sköldpaddorna att N var 4.

Sköldpaddorna fick lära sig att exit var viktigare än entry. Den enklaste regeln innebar att gå ur positionen vid 2N. Med andra ord, ju större volatilitet desto generösare stop-loss. Trendade marknaden fortsatte de att flytta sin stop-loss. De använde endast manuella stop-loss.

Sammanfattning av reglerna:

  • Entry (S1): köp/sälj när priset passerar högsta/lägsta kurs senaste 20 dagarna
  • Entry (S2): köp/sälj när priset passerar högsta/lägsta kurs senaste 55 dagarna
  • Size: 2 procent av ditt kapital justerat för volatilitet (kallades för Unit)
  • Exit (1): manuell stop-loss 2N från entry
  • Exit (2): manuell glidande (trailing) stop-loss vid lägsta/högsta kurs senaste 10 dagarna

Här är ett förenklat exempel. Du följer en aktie som handlas på kursen 120 kr. Kursen pendlar mellan 117 och 120 kr intradag. N är alltså 120 – 117 = 3. Ditt kapital är 3 Mkr. Kursen 120 kr utlöser en köpsignal enligt S1. Du tar en lång position (köper) på 2 procent av 3 Mkr = 60 000 kronor. Stop-loss sätts till 2 x 3 under din entry: 120 – 6 = 114 kr. Så länge marknaden fortsätter trenda upp sitter du kvar och flyttar upp din manuella stop-loss.

De ursprungliga reglerna var lite mer komplexa med olika undantag och filter, till exempel när man skulle avstå från entry, samt regler för hur man skulle ackumulera positioner i trend eller justera för volatilitet. Det förekommer även en del motstridiga uppgifter. Men grundprinciperna var enkla. Sköldpaddorna skulle handla med trenden. De skulle inte försöka förutse, utan bara reagera på signaler. Exit var viktigare än entry. Egentligen kunde du ha vilken entry som helst, bara marknaden trendade (och du hade en klar exit). Man kan sammanfatta systemet med alla traders välkända mantra: ride your winners and cut your losers. Sköldpaddornas edge var att reglerna i systemet var tydliga och kvantifierade.

Vem vann vadet? Richard Dennis vann. Sköldpaddorna blev väldigt framgångsrika traders, gruppens CAGR (genomsnittlig avkastning per år) var 80 procent under fyra år. Det gick uppenbarligen att lära ut framgångsrik trading till noviser med vitt skilda bakgrunder. Dennis kommenterade det så här: ”Trading gick att lära ut i mycket större omfattning än vad jag hade kunnat föreställa mig. På ett märkligt sätt var det en insikt som gjorde mig mer ödmjuk.”

Men om nu reglerna är publicerade och tillgängliga för den som bemödar sig att leta, varför gör inte fler det? Dels är trading ett nollsummespel på ett annat sätt än ett långsiktigt aktiesparande. Marknaden ändrar dessutom beteende, ju fler som använder ett system desto sämre fungerar det. Men både Dennis och Eckhardt menade att det förmodligen ändå mest handlade om förmågan att mekaniskt följa sitt system.

Eller som Dennis själv beskrev det när han intervjuades av Jack Schwager i Market Wizards: ”Jag brukar säga att du kan publicera tradingregler i en tidning, men ingen kommer att följa dem ändå. Nyckeln är uthållighet och disciplin.”

Så frågan du behöver ställa till dig själv är: Har du disciplin nog för att handla som en Sköldpadda? 

Lästips:

The Complete TurtleTrader av Covel
Way of the Turtle av Faith
Market Wizards av Schwager

/Jonas Bernhardsson

 


 

Uppdatering PPM och barnens fondsparande

Både barnens fondsparande och mitt eget PPM har fått oväntad en rivstart på 2021. Några nyheter i barnens portföljer är ett par ESG-fonder, för att rida lite på den vågen. PPM har jag inte ändrat i sedan sist (december).

Hur sparar jag åt barnen? Jag sätter undan barnens julklappspengar och födelsedagspengar samt numera sonens studiebidrag. That’s it. Sparandet sker i fonder som ligger i en ISK. Sparandet står i barnens namn (de är 12 och 16 år). Jag är offensiv i barnsparandet så det är fokus på teknik, globalt och småbolag, samt lite ESG för tillfället. Jag brukar aldrig ha över 10 fonder. Just nu är det 8.

Saker som jag tittar på är: fondens inriktning, track record, Morningsstars fondbetyg, risknivå och fondavgift. Sneglar lite på momentum också. Jag har öppnat ett konto på Savr för att sänka mina fondavgifter.

Hur hittar jag fonder? Ofta får jag inspiration av vad andra skriver om fonder på Twitter. Här finns många kunniga, och som vanligt har Stefan Thelenius grym koll.

Utvecklingen YTD i barnsparandet är 11 procent och i PPM 10 procent. Fortfarande en rejäl överavkastning mot vad jag normalt sett förväntar mig (runt 7–8 procent per år). Barnspar (i fallande storleksordning) till vänster och PPM till höger: 

 
Det var min mamma som började fondspara åt mig när jag var runt 20 år. Då tyckte jag det var obegripligt tråkigt. Ju äldre jag blir, desto mer positiv är jag till fondsparande. Det är skönt att ibland lämna över förvaltning till någon annan.

Som vanligt – och som jag brukar skriva – jämför jag avkastningen på mitt sparande i första hand med noll, därefter med ett jämförelseindex och allra sist med någon tursam jäkel som har haft bättre avkastning. På det sättet är jag nästan aldrig helt missnöjd, och ofta väldigt nöjd.

Hoppas du fick lite inspiration till ditt fondsparande!

/Jonas Bernhardsson

 



 

Super Bowl Indicator

Nu på söndag spelas Super Bowl för 55:e gången i USA. Den här gången på Raymond James Stadium i Tampa, Florida. Kansas City Chiefs (AFC) möter Tampa Bay Buccaneers (NFC). Vad har det med börsen att göra? Både en hel del och ingenting faktiskt.

Vill du veta hur börsen kommer att gå 2021 så glöm konjunktur, pandemier, disruptiv teknik, Reddit-haussningar, diskonterade kassaflöden och centralbankernas gratispengar och knarkarräntor. Kolla på Super Bowl istället.

Det var 1978 som sportjournalisten Leonard Koppett upptäckte ett märkligt samband mellan Super Bowl och börsen. Han namngav fenomenet The Super Bowl Indicator – SBI. Indikatorn är enkel: det vinnande laget i Super Bowl avgör hur börsen kommer att gå. Om ett av de ursprungliga NFC-lagen vinner går DJIA-index upp, om ett AFC-lag vinner går DJIA ner.

Super Bowl Spelade första gången 1967. De senaste 54 åren har Super Bowl Indicator endast missat 14 gånger. Mellan 1967 och 20 har indikatorn alltså haft rätt 40 gånger av 54. Ett system som har rätt tre gånger av fyra. Mäter vi fram till 1997 är träffsäkerheten ännu högre. Under denna period missade Super Bowl Indicator endast tre gånger av 31. Indikatorn hade alltså rätt nio gånger av tio. Inte illa.


Den något bedrägliga metoden att välja rätt mätperiod för att visa bra resultat är något som gärna används av fondförvaltare i sin marknadsföring. Genom att omsorgsfullt välja ut rätt tidsperiod går det alltid att uppvisa en fin avkastning. Inom statistiken kallar man det för urvalsfel – selection bias. Det är ett metodfel som innebär att urvalet inte är representativt för det man vill undersöka, vilket ger felaktiga slutsatser. Till exempel: man kontaktar 1 000 bilägare och frågar om de tycker det är för dyrt att ha bil. Felet blir att de som verkligen tycker att det är för dyrt och därför inte har en bil inte kommer med i undersökningen. Eller så här: rysk roulett är väl inte så farligt, alla jag har träffat som har spelat det har varit vid liv.

Poängen med Super Bowl Indicator är naturligtvis att det alltid går att hitta märkliga samband. Inom matematiken säger man att två parametrar är korrelerade. Men att två saker är korrelerade behöver inte betyda att den ena orsakar den andra. Om en av faktorerna orsakar den andra så säger man att sambandet är kausalt, att det finns ett orsakssamband. Skillnaden kan vara avgörande. Till exempel, basketspelare är långa: det finns en korrelation mellan basketspelare och deras längd. Men blir du lång om du börjar spela basket?

Det finns mängder med liknande exempel på att två faktorer som uppvisar korrelation ändå inte har kausalitet. Till exempel, skilsmässofrekvensen i amerikanska delstaten Maine är korrelerad med konsumtionen av margarin. Konsumtionen av mozzarella-ost korrelerar kusligt nära antal civilingenjörsexamen. Och antal människor som omkommit från att ha ramlat av en fiskebåt är korrelerat med antal bröllop i Kentucky.

Koppett avsåg Super Bowl Indicator från början som ett skämt och blev förbluffad över att folk diskuterade sambandet i seriösa sammanhang. Hans reaktion när han upptäckte att folk tog indikatorn på allvar var att utbrista: ”Vad det betyder? Ingenting! Det är ett skämt!”

Själv tänker jag se Super Bowl ändå. Och jag håller på Tampa Bay Buccaneers.

/Jonas Bernhardsson

 


 

Människors och marknaders galenskap

Det har varit en galen vecka. Short story: hedgefonder som har blankat aktier har fått en rad käftsmällar. Snabbkurs för dig som inte vet vad blanka innebär: att blanka eller korta innebär att man lånar och säljer en aktie; det är alltså ett sätt att spekulera i nedgång och trycka ner kurser, och raka motsatsen till att köpa och äga en aktie. Så hedgefonder har blankat, och småsparare och andra investerare har gått samman i stora grupper på sociala forum och börjat köpa i blankade aktier. Resultatet blir sjuka kursuppgångar när köptrycket börjar driva upp kurser och hedgefonder måste köpa tillbaka för att täcka sina positioner.

Modus Operandi? Förvånansvärt enkelt faktiskt. Rangordna de mest blankade aktierna, gärna aktier med sämre likviditet (tunn handel), samla så många småsparare, kompisar och andra investerare i ett socialt forum som Reddit och börja köpa. Sätt på dig ett pannband och sprid ordet. Vänta på att hedgefonderna får panik och blir tvingade att täcka upp sina positioner och sen – pang rakt upp i himlen.

Sönderblankade bolag har handlats upp 400–500 procent på en dag på handelsplattformar som Robinhood. Gamestop rusade från $17 till $340 under ett par veckor. AMC från $5 till $20.

Det som har hänt är intressant, för det har drivit en omdiskuterad mekanism på marknaden till sin spets. När den globala byn är en verklighet och alla är uppkopplade drivs priser av flöden på ett sätt vi aldrig sett innan. Det sätter i sin tur spotlighten på en rad besvärliga frågor. Är Reddit-kollektivet hjältar? Gerillahandlare på småspararnas sida? Är hedgefonder skurkar?

Är det OK för hedgefonder att driva ner kurser genom att blanka, men inte OK för en armé av småsparare att driva upp kurserna genom att köpa? Är det OK att George Soros knäcker Bank of England och håvar in 20 miljarder kronor när han blankar den brittiska valutan? Är det OK att Michael Burry blankar subprimelån och tjänar 10 miljarder kronor åt sig själv och sina investerare? Är det OK att Elon Musk taggar Bitcoin på Twitter och kryptovalutan rusar nästan 20 procent på ett dygn? Är det OK att fondförvaltare berättar om vilka bolag de tror starkt på? Är det OK att nätmäklare blockerar handel i bolag som tjurrusar för att hedgefonder förlorar pengar när de måste täcka upp?


Organiserad börshandel är drygt 400 år gammal. Världens äldsta aktiebörs anses Amsterdambörsen vara. År 1602 emitterade Verenigde Oostindische Compagnie (VOC) sina första aktier på Amsterdam Bourse. Liknande handelsplatser för värdepapper har visserligen funnits sedan 1300-talet i Venedig och Florence samt i Antwerpen, men Amsterdambörsen anses vara den första moderna börsen med reglerad handel av värdepapper.

En hel del har hänt under dessa 400 år, både galna bubblor och krascher. Och samtidigt är det samma mekanismer med köpare och säljare som möts på en marknad för att förhandla om priset på en standardiserad vara (aktier). Känslor som girighet och rädsla – greed and fear – fanns för 400 år sedan och finns idag. Kortsiktiga flöden driver priser. På lång sikt rättar marknaden till sina misstag, men på kort sikt kan det mesta hända. To be continued.

Länk till artikel i WSJ

Illustration 1: Keith Gill, trader på Reddit (se artikel WSJ, länk ovan)

Illustration 2: Amsterdambörsen början av 1600-talet

/Jonas Bernhardsson

 


 

Är höga p/s-tal kanariefågeln i gruvan?

P/s-talen på börserna printar nya all-time-high. Börsvärdena på bolagen i relation till bolagens försäljning drar alltså iväg. Innebär det att börsen är övervärderad? Vi kanske har en bubbla? Kanske, men i vanlig ordning är det inte riktigt så enkelt att en enskild indikator ger hela bilden.

Hand i hand med skenande p/s-tal har även p/e-talen dragit iväg. Det som historiskt har pendlat runt p/e 15 med tydlig återgång till medelvärdet – reversion to mean – ligger nu betydligt högre. P/e 20 är det nya p/e 15, skrev Onotericus Saverajus i höstas. Bara en sådan sak som nollräntor motiverar högre vinstmultiplar, allt annat lika. Nu kan vi ta det till nästa nivå. P/s 15 är det nya p/e 15. Vad menar jag med det?

När bolag med tvåsiffriga och även tresiffriga p/s-tal fortsätter att rusa finns det anledning att reflektera lite över vad som sker. Vad kan motivera att ett bolag får ett värde som är mer än hundra gånger sin försäljning? Det uppenbara svaret är framför allt nya bolag som ligger i startgroparna med en stark förväntad försäljningsökning framför sig i många år. De kommer att få, och ska ha, de här värderingarna. En del av dessa kommer att visa sig vara rena förhoppningsbolag – säljer man drömmar behövs som bekant inga p/e-tal – medan andra kommer att leverera. Lever bolagen inte upp till förväntningarna kommer värderingen att nyktra till.

Det andra scenariot är lite mer komplext. Höga p/s-tal behöver inte vara kanariefågeln i gruvan. Vi kanske trots allt befinner oss mitt uppe i ett paradigmskifte – ett ord jag annars anser att man ska använda med mycket stor försiktighet – och att det faktiskt är annorlunda den här gången?  I alla fall ett tag. Det jag pratar om är naturligtvis de nya bolagen med digitalt skalbara affärsmodeller som får häpnadsväckande vinstmarginaler. Inte bara det, de lyckas också växa explosivt med bibehållna eller till och med stigande marginaler.

Med andra ord, bolagets vinstmarginal kommer att avgöra vad en rimlig värdering av dess försäljning bör vara. Därefter behöver vi i vanlig ordning också addera förväntad tillväxt, uthållighet i tillväxt, avkastningskrav m m för att göra en värdering.

För att visa vad jag menar har jag gjort en enkel tabell där man kan se hur olika vinstmarginaler förtjänar olika p/s-tal.

Till exempel, ett bolag som omsätter 100 Mkr och har en vinstmarginal på 5 procent kommer ha ett resultat på 5 Mkr. Med en värdering på 100 Mkr innebär det att p/s-talet är 1 (100/100) och p/e-talet är 20 (100/5). Ett annat bolag med samma omsättning på 100 Mkr men ett bolagsvärde på 1 000 Mkr kan försvara ett p/s-tal på 10 och ha samma p/e-tal på 20 (1 000/50) om vinstmarginalen är 50 procent.

De investerare som såg det här tidigt har naturligtvis i vanlig ordning tjänat en massa pengar. Speciellt om de kunde sina bolag och hade disciplin nog att fortsätta ha conviction trots att värderingarna såg ut att dra iväg.

Kommer marginalerna att erodera när branscher mognar och konsolideras? Ja, så brukar det vara. Höga marginaler lockar till sig nya aktörer och när kampen om marknadsandelar intensifieras sjunker marginalerna. Det som avgör hur stor denna kraft kommer att bli har att göra med faktorer som inträdesbarriärer/vallgravar – eller moats som många kallar det idag – och andra konkurrensfaktorer. Michael Porter beskriver det bra i sin klassiska modell för konkurrens. 

Så har det i alla fall varit. Vilket inte nödvändigtvis behöver innebära att så kommer det att bli. Nya affärsmodeller, där digital skalbarhet och en globalt tillgänglig marknad ställer saker på ända, gör att man kan behöva vara försiktig med att dra alltför snabba slutsatser.

Talesättet Fighting the last war är en lärdom för investerare. Gamla generaler är ofta väl förberedda på att utkämpa det senaste kriget och använda sina ackumulerade erfarenheter. Problemet är att nästa krig inte kommer se ut som det gamla. Samma sak ser vi inom näringsliv och finansiella marknader. Recency bias är en så kallad kognitiv bias som innebär att man antar att den senaste tidens utveckling kommer att fortsätta i framtiden.

Frågorna vi behöver ställa oss är följaktligen om vi tror att det är sannolikt att nya aktörer kan slå undan benen på dominerande bolag som Amazon, Facebook, Google för att nämna några typiska och välbekanta exempel. Magnus Andersson skriver om vad han kallar för Sveriges FAANG. Hur starka är vallgravarna och lojaliteten till varumärken och hur kostsamt är det för nya aktörer att utmana branschledarna?

I slutändan vinner verkligheten alla debatter. Antingen stiger vinster och kassaflöden för att möta värderingar. Eller så faller värderingar för att möta vinster och kassaflöden, om dessa inte orkar lyfta enligt förväntningar. Eller en kombination av båda. Time will tell.

/Jonas Bernhardsson 

 


 

Senaste blogginläggen

29 september 2021
16 april 2021
03 februari 2021
24 november 2020
24 oktober 2020
23 september 2020
17 september 2020
27 augusti 2020
24 augusti 2020
17 augusti 2020
16 augusti 2020
15 augusti 2020
14 augusti 2020
10 augusti 2020
09 augusti 2020

Investera som Mästarna - Ny Bok

Search