Rör inte vårt sparande

Socialdemokraterna vill införa en ny skatt på sparande som innebär kraftiga försämringar för alla som sparar i investeringssparkonto (ISK). Man pratar om tak på 100 000 kronor. För någon som bara har en hammare ser allt ut som en spik, och skattehöjningar är som bekant sossarnas paradgren.

Visst är det sant att ISK som infördes 2012 av den alliansledda regeringen är en väldigt enkel och förmånlig sparform. Vänstern uppfattar det som orättvist att de som sparar till sig själv, sina barn och barnbarn har låg skatt. Men att spara är något som alla kan göra. Alla kan inte bli läkare eller ingenjörer, alla kan inte starta företag som blir framgångsrika, alla kan inte få miljonkontrakt som fotbollsspelare, alla kan inte bli höginkomsttagare. Men alla kan lägga undan några hundralappar i månaden och bli miljonär som pensionär.

Visst är det sant att ISK har varit extra förmånlig under några år då avkastningen på börsen varit god. Men vi ska inte glömma att börsen också kan stå stilla eller gå ner, även under längre perioder. Och då är plötsligt ISK dyrt. Under 1970-talet backade börsen realt med 3,1 procent per år. Och även millenniets första 10 år backade börsen.

Sverige är idag inte bara ett ledande land när det gäller dödskjutningar och skattetryck, vi är också världsledande på att spara i aktier och fonder. Svenskarna syn på sparande och aktiemarknaden började förändras när allemansfonderna infördes 1984. Och när sedan internetbaserade nischbanker som Avanza och Nordnet började etablera sig med digitala sparplattformar blev aktiesparandet plötsligt tillgängligt för alla på ett helt nytt sätt. Att spara i fonder är idag väldigt enkelt. Det är inte något som är exklusivt för en samhällselit. Alla kan spara.

Det allra viktigaste är att du börjar tidigt. Ja, det är tråkigt att spara när man är ung, men det är då som det ger störst effekt. Om du börjar spara när du är 20 år och lägger undan 1 000 kronor i månaden och får en genomsnittlig avkastning på 8 procent per år kommer du när du fyller 50 år ha 1,5 Mkr. Fortsätter du spara tills du fyller 65 år kommer du att ha 5 Mkr. Så kraftfull är även ett tämligen modest sparande i kombination med börsens uthålliga avkastning över tid. Beräkningarna i exemplen bygger på inga transaktionskostnader och, just det, utan sossarnas skattehöjningar. Att försämra ISK försämrar dina möjligheter att spara direkt i aktier och fonder inför din pension.

Genom kapitalmarknaden och pensionssystemet har vi alla möjlighet till ett direktägande i värdeskapande verksamhet och få en avkastning på vårt sparande. Det är i grund och botten en fin konstruktion som är väl värd att vara rädd om och utveckla.

Sparande och investeringar bör därför uppmuntras, inte begränsas eller bestraffas. Istället bör vi sprida förståelse för hur ekonomi och samhälle fungerar. Flytta fokus från stat och institutioner till individens förmåga att ta ansvar för sitt eget liv och hur han eller hon vill leva det. Det är frihet.

Låt det som är unikt och bra få fortsätta vara just unikt och bra. Låt Sverige vara en förebild här.

Rör inte vårt sparande.

Kom igång med ditt sparande

/Jonas Bernhardsson

 


 

Investera som mästarna

Det är med glädje jag kan berätta att "Investera som mästarna" nu finns i bokhandeln.

Köp boken på Adlibris

Köp boken på Amazon

Köp boken på Bokus

Välkommen att stifta bekantskap med några av de största investerarna genom tiderna. Lär dig vad de stora mästarna har gemensamt. Hur de arbetar, lever, tänker och investerar. Boken guidar dig bland 19 färgstarka personligheter och deras investeringsstilar. Du får träffa kända och okända investerare som under en lång tid utmärkt sig på börsen, antingen genom att de har lyckats exceptionellt bra eller också misslyckats kapitalt.

 

”Tala om för mig vilka dina förebilder är, så skall jag berätta hur framgångsrik du kommer att bli.”

– Charlie Munger

 

Varje investerare presenteras i en berättelse, och så sammanfattas investeringsstilen punktvis samt i en mening. Finns det några gemensamma drag mellan dessa så olika investerare? Vad skiljer deras placeringsstrategier åt.

Boken tar upp följande investerare:

  • Warren Buffett: världens största investerare
  • Benjamin Graham: grundare av modern aktieanalys
  • Philip A. Fisher: excentriker och enastående investerare
  • Jesse Livermore: legendarisk spekulant
  • Nick Leeson: sänkte världens äldsta bank
  • Sir John Templeton: långsiktig värdeinvesterare
  • Lennart Israelsson: Aktiestinsen
  • George Soros: mytisk finansman
  • Jim Rogers: investerare och äventyrare
  • Merton och Scholes: Nobelpristagarna som kraschade
  • Anthony Bolton: en brittisk Buffett
  • Kristoffer Stensrud: Aktiehippien
  • T. Rowe Price: mästare på tillväxtaktier
  • Bröderna Hunt: silverspekulanterna som kraschade
  • Bernard Baruch: en av de stora spekulanterna
  • Peter Lynch: legendarisk fondförvaltare
  • Walter Schloss: hyllad av Warren Buffett
  • László Szombatfalvy: trollkarl och anonym aktielegend
  • John Bogle: grundare av moderna indexfonder

Vi har alla mycket att lära av dem som har lyckats före oss – och misslyckats. Boken är en unik sammanfattning av de tankar, värderingar och principer som vägleder världens bästa investerare. Warren Buffett brukar säga att han är ”85 procent Graham och 15 procent Fisher.”

Vem är din förebild?

/Jonas Bernhardsson

 


 

Vad har du för sharpekvot?

Sharpekvot är ett mått inom modern portföljteori som mäter riskjusterad avkastning. Det är ett vanligt mått för att visa hur skicklig en fondförvaltare är. Nyckeltalet definieras som årlig överavkastning i procent dividerat med avkastningens standardavvikelse:

Sharpekvot = (rp – rf) / dp

där:

rp = aktieportföljens eller fondens avkastning

rf = riskfria räntan

dp = avkastningens standardavvikelse

Överavkastning definieras som portföljens avkastning som ligger över den riskfria räntan, ofta mätt som den långa marknadsräntan (t ex 10-åriga statsobligationer). Ju högre sharpekvot, desto bättre fondförvaltare eller investerare.

Till exempel, en aktiefond har en avkastning på 10 procent, riskfria räntan är 4 procent och standardavvikelsen i fonden är 15 procent. Sharpekvoten beräknas då enligt följande:

(10 – 4) / 15 = 0,40

En annan fond har en bättre avkastning, 12 procent. Men standardavvikelsen är samtidigt också högre, 25 procent. Sharpekvoten blir då:

(12 – 4) / 25 = 0,32

Ju högre sharpekvot, desto bättre. En sharpekvot över 1 är riktigt bra. I exemplet ovan har alltså den första fonden en bättre riskjusterad avkastning.

Nyckeltalet är uppkallat efter William Sharpe som fick nobelpriset för sin forskning inom området. Sharpekvot kallas ibland även för reward-to-variability ratio.

Sharpekvoten är ett tacksamt enkelt nyckeltal, men kan också kritiseras. Problemet är hur risk ska mätas. I modern portföljteori definieras risk som volatilitet, hur mycket en tillgångs kurs avviker från genomsnittskursen under en bestämd tidsperiod. Ofta använder man normalfördelningskurvan med en standardavvikelse. Kritiken går ut på att man ger samma vikt till upp- och nedgångar.

Jag har sammanfattat min egen syn så här: 

Ta två portföljer, båda med samma linjära utveckling senaste tidsperioden. Portfölj A har avkastat +10% och Portfölj B –10%. Båda portföljerna anses dock ha samma risk då deras standardavvikelse är samma.

Som mått på risk är standardavvikelse tacksamt då det är enkelt att kvantifiera och därmed kan användas i beräkningar. Men samtidigt är det en otillräcklig syn på risk. Många av de stora investerarna ser på risk på ett helt annat sätt. Buffett menar att risk är sannolikheten att något oönskat ska inträffa, därför är det av yttersta vikt att lära sig allt om sina investeringar. Risk uppstår när du inte vet vad du sysslar med.

Hur ser du på risk? Och vad har du för sharpekvot?

Fotografi: William Sharpe, Nobelpristagare (1990)

/Jonas Bernhardsson

 


 

Hur lär man sig?

Någon säger att man lär sig genom att göra. En annan säger genom att läsa. En tredje säger genom att observera. Vem har rätt? Svar: alla har rätt. Vi lär oss på olika sätt, dels beroende på vilka preferenser vi har, dels beroende på vad det är vi vill lära oss.

En person lär sig alltså inte på samma sätt som en annan. Buffett har inte lärt sig investering på exakt samma sätt som Lynch eller Soros. Och vill man lära sig spela hockey har man mindre nytta av böcker än om man vill lära sig om andra världskriget, IFRS eller hur man bygger en atombomb.

En klassisk modell för att reflektera över hur man lär sig är Kolbs modell för lärstilar. Kolb visar att vi lär oss i fyra dimensioner: genom (1) konkreta upplevelser, (2) reflekterande observationer, (3) abstrakt tänkande (4) aktivt experimenterande.

Kolb menar att vi använder olika kombinationer av de fyra lärstilarna när vi lär oss, men vi har alltid en lärstil som dominerar över de andra. Den lärstilen är vår preferens för att lära oss. Och din preferens för att lära dig kommer inte att vara samma som min. Vår lärstil är starkt förknippad med vår personlighet.

Du kommer alltså att ha en dominerande lärstil som är en av fyra:

  • Aktiv – lär sig bäst genom konkreta upplevelser
  • Reflekterande – lär sig bäst genom att observera och reflektera
  • Logisk – lär sig bäst genom abstrakt tänkande och logik
  • Praktisk – lär sig bäst genom att tillämpa, pröva och aktivt experimentera

För några år sedan var jag på en föreläsning av Anna Tebelius Bodin. Hon berättade om hur minnet fungerar och hur man kan förstärka och befästa inlärning genom att uttrycka sig (skriva, rita, måla, berätta, förklara). Vi fick göra en enkel övning där vi först lyssnade på en kort presentation för att sedan berätta för personen intill oss vad presentationen hade handlat om. Det som var så självklart när man lyssnade, var inte alls lika självklart när man skulle förklara själv.

Richard Feynman säger samma sak i boken med den fantastiska titeln The Pleasure of Finding Things Out: ”If you want to master something, teach it.”

Richard Feynman (1918–1988) framför svarta tavlan på Californa Institute of Technology (Caltech)

Det är värdefullt att reflektera över vilken lärstil man har, vilken som dominerar och som sedan stöds av de andra. Det finns tester på nätet. Det är en av många pusselbitar i din självkännedom som investerare.

Vilken lärstil har du?

/Jonas Bernhardsson

 


 

Utdelning eller inte utdelning?

Synen på utdelningar är rätt spridd bland investerare. Är det bra med bolag som ger utdelning och att aktien har en direktavkastning, eller spelar det ingen roll? Jag vill här dela med mig av forskningsläget samt min egen syn.

Ett viktigt utgångsläge är att det endast är bolagets totalavkastning som är intressant. Och den totala avlastningen erhåller vi investerare på två sätt: en (eventuell) ökning av aktiekursen och en likvid utdelning som avskiljs. I de flesta bolag sker utdelningen en gång per år, oftast under våren april–maj. Men det finns bolag som delar ut varje kvartal, till exempel: Lundin Energy, Klövern, Autoliv och Apple. Och så finns det bolag som delar ut en gång per månad, i Sverige har vi fastighetsbolaget Cibus.

Ju större andel av bolagets vinst (kassaflöde) som delas ut, desto lägre kursuppgång och vice versa. Skulle bolaget dela ut hela värdeökningen har du i teorin ingen uppgång i kursen alls. Och ett bolag som helt saknar utdelning ser istället hela värdeökningen återspeglas i aktiekursen. På svenska börsen delas ungefär en tredjedel av årsvinsten ut.

För utdelningsjägare är utdelningen avgörande. Det är den del av avkastningen i portföljen som erhålls i form av likviditet. Men i praktiken kan man lika gärna ha en portfölj med bolag som helt saknar utdelning och istället skala av 4–5 procent per år och se det som utdelning.

Vad säger forskningen? I boken A Random Walk Down Wall Street sammanfattar Burton Malkiel synen på fundamental aktievärdering i 4 punkter:

  1. En rationell investerare är villig att betala ett högre pris för en aktie ju större tillväxten i vinst och utdelning är, samt ju längre tillväxten förväntas vara.
  2. En rationell investerare är villig att betala ett högre pris för en aktie ju större del av vinsten som delas ut som utdelning till aktieägarna.
  3. En rationell investerare är villig att betala ett högre pris för en aktie ju mindre riskfylld aktien är.
  4. En rationell investerare är villig att betala ett högre pris för en aktie ju lägre marknadsräntan är.

Just punkt 2 är intressant. Malkiel menar att risken minskar ju större del av vinsten som delas ut, därför ska bolag som lämnar utdelning värderas högre än bolag utan utdelning. Det kan man naturligtvis ha synpunkter på. Varför dela ut om bolagets avkastning är bättre än andra alternativ? Men som investerare kan du alltid välja att återinvestera utdelningen.

För min egen del jagar jag inte utdelning. Min syn på utdelningar är positiv, men inte avgörande. Jag har Cibus i portföljen för att jag gillar deras affärsidé och tillväxtplaner och för att de faktiskt ger utdelning en gång i månaden.

För mig handlar utdelningar framför allt om följande enkla tanke: genom att ett bolag lämnar utdelning minst en gång om året påminns ledningen hela tiden om ägarna. Det sätter också fokus på kassaflöde och kapitalbindning.

I USA pratar man om utdelningsaristokrater – dividend aristocrats. Det är bolag som höjt utdelningen minst 25 år i följd. Det har varit möjligt för att de haft en stabil vinstutveckling, hög lönsamhet, stark balansräkning och starka kassaflöden samt ofta tydliga utdelningsmål.

Sånt gillar jag som ägare.

/Jonas Bernhardsson

Illustration: filmatisering av pjäsen Hamlet av William Shakespear med Laurence Olivier i huvudrollen (1948)

 


 

Senaste blogginläggen

30 december 2021
27 november 2021
24 oktober 2021
29 september 2021
16 april 2021
03 februari 2021
24 november 2020
24 oktober 2020
23 september 2020
17 september 2020
27 augusti 2020
24 augusti 2020
17 augusti 2020
16 augusti 2020
15 augusti 2020
14 augusti 2020

Investera som Mästarna - Ny Bok

Search