Alla slår index

På finanstwitter får man lätt intrycket av att alla slår index. Allt man behöver är en strategi. Köp när det är översålt. Äg bara aktier som handlas över 200-dagars glidande medelvärde. Köp undervärderade bolag. Köp aktier med positivt momentum. En schysst strategi, lite disciplin och kaa-ching! – så spöar du index år efter år.

Verkligheten är lite mer brutal än så. Alla kan naturligtvis inte lyckas bättre på börsen än alla andra. Återgång till medelvärdet – reversion to mean – är en stark kraft på finansiella marknader.

Värst har de professionella fondförvaltarna som kämpar mot fondavgiften. Här finns ett rikt urval av forskning att ösa ur. Financial Times presenterade 2016 en undersökning som omfattade 25 000 aktivt förvaltade fonder. Studien avslöjade att 86 procent av fonderna inte slog sitt jämförelseindex. I Danmark underpresterade 88 procent av fonderna, i Schweiz 95 procent och i Nederländerna hela 100 procent.

En annan studie (AEI) visar att 95 procent av aktivt förvaltade fonder inte slog index mellan 2002 och 2017. En enkel och jobbig mening sammanfattar studien:

”Over the last 15 years from 2002 to 2017, only one in 13 large-cap managers, only one in 19 mid-cap managers, and one in 23 small-cap managers were able to outperform their benchmark index.”

I klassiska boken A Random Walk Down Wall Street jämför Burton Malkiel proffsen med index i en studie som sträcker sig över 25 år (31 december 1993 till 31 december 2017):

Standard & Poor’s 500 Index: 9.69 %

Genomsnittlig aktiefond: 8,55 %

Fördel index: 1,14 %

Egentligen är det inte så märkligt. På lång sikt kommer fondernas avkastning mer eller mindre att följa en normalfördelning. Alla fonder kan inte vara bättre än index; vissa fonder kommer vara mycket bättre under en tid, andra mycket sämre medan många fonder kommer ligger väldigt nära index. Drar vi sedan av förvaltningskostnaderna segrar index.

John Bogle var en pionjär för indexfonder. Han menade att nästan all aktiv förvaltning närmar sig marknadens genomsnittliga avkastning över tid – reversion to mean. Det innebär att fondens avgift kommer att få en allt större betydelse. Med andra ord, om alla fonder på lång sikt presterar som marknaden, blir det avgiften som till slut fäller avgörandet.

Diskussionen är besvärlig för all aktiv förvaltning. Varför betala för något som man över tiden inte får? Bogle sa istället att i investering får du vad du inte betalar för.

Men kan det verkligen stämma? Det finns ju investerare och fonder som slår index, även på längre sikt. Forskarkollektivet menar att i ett tillräckligt stort urval går det alltid att finna anomalier. Ta tillräckligt många investerare så kommer alltid några av dem lyckas.

Här är ett klassiskt exempel. Tusen personer väljs slumpmässigt ut för att delta i en tävling att singla mynt. De som får krona går vidare, de som får klave är utslagna. I första omgången får 500 personer krona och går vidare. De får nu singla en andra gång. Denna gång får 250 personer krona. Tredje omgången får 125 personer krona och fjärde omgången får 63 personer krona, liksom 31 personer i femte och 15 personer i sjätte omgången. Efter sjunde omgången samlas alla för att titta på de åtta som är så duktiga att de sju gånger i rad fått krona. Efter åttonde omgången är de fyra och efter nionde omgången är de två. Och slutligen, i finalen, koras vinnaren som tio gånger i rad lyckats få krona. Tittar man på hela gruppen är det inte speciellt märkligt, men tittar man endast på personen som vann kan det se imponerande ut naturligtvis. Tänk att få samma utfall tio gånger i rad!

De som ger intryck av att vara framgångsrika är inte det av egen kraft eller unika talanger. De är bara utvalda i en slumpmässig urvalsprocess. I ett tillräckligt stort urval kommer vi alltid att hitta personer som lyckas med en till synes omöjlig uppgift. Ungefär som att kasta tärning och få två sexor fem gånger i rad, eller få svart på roulett tio gånger i följd. Eller singla slant och få krona tio gånger. Eller förvalta en fond och slå index i 10 år.

Finansiella marknader består av den kollektiva analysen och det samlade agerandet hos alla investerare. Finansiella marknader är därför inte linjära och förutsägbara, utan ofta stökiga och oberäkneliga. Nobelpristagaren Paul Samuelson brukade säga att marknaden är så svår att förutspå eftersom så många smarta människor försöker göra just det. Alla kan inte lyckas bättre med sina investeringar än alla andra.

Ett visst mått av ödmjukhet är därför på sin plats. Just ödmjukhet är för övrigt en egenskap och en gemensam nämnare bland de mästare som faktiskt slår index.

/Jonas Bernhardsson

 


 

Kan du anpassa dig?

Den 19 oktober 1985 öppnade videouthyrningskedjan Blockbuster sin första butik i Dallas, Texas. Med en skalbar affärsmodell växte de snabbt och hade som mest över 9 000 butiker. Idag har de kvar en (1) butik i Bend, Oregon.

Den 29 augusti 1997 grundades Netflix i Scotts Valley, Kalifornien. Med en digital skalbar affärsmodell i kombination med en globalt tillgänglig marknad växte de blixtsnabbt. Idag har de över 200 miljoner abonnenter.

Kodak grundades den 4 september 1888. Kodak var ett coolt och innovativt företag som dominerade fotobranschen under hela 1900-talet. Men Kodak lyckades inte anpassa sig till digitaliseringen. Fredagen den 19 januari 2012 gick det över hundra år gamla företaget i konkurs. 

Det här är välkända exempel för alla investerare, liksom sensmoralen: att företag skapas och företag förstörs, att allt är satt i ständig förändring. I Capitalism, Socialism and Democracy från 1942 skriver den österrikiske Harvardprofessorn Joseph Schumpeter om ekonomisk utveckling; att gammalt ersätts av nytt i en process Schumpeter kallar kreativ förstörelse – creative destruction.

Evolutionsteorin är en vetenskaplig modell från 1858 där Charles Darwin beskriver hur ärftliga egenskaper i en population förändras från generation till generation genom olika processer. I Darwins värld är det de bäst lämpade arterna som överlever i ett naturligt urval:

"It’s not the strongest of the species that survive, nor the most intelligent, but the ones most responsive to change."

Arter med egenskaper som bäst matchar omvärldens krav klarar sig, andra går under. Det är samma sak med företag. I en ständigt föränderlig värld överlever de mest förändringsbenägna, andra går under. Birkinshaw och Ridderstråle uttrycker det så här i Fast Forward:

”Competitiveness is no longer a question of defending our current asset or position. It is about agility, the capacity to stay abreast of the changes in the environment around us. Winning boils down to moving faster and in a different direction than the others. The message is clear: evolve or dissolve.”

Andra exempel på företag som inte lyckades gilla läget när spelreglerna förändrades är Nokia, Yahoo, Facit, Polaroid, Tower Records och Xerox. Elefantkyrkogården är full av framgångsrika företag som inte klarade av att anpassa sig.

Darwins spelregler gäller även för investerare. Förstod du vad som hände när affärsmodeller blev digitala och företag kunde växa på ett sätt som inte tidigare varit möjligt, eller missade du det? Kan du anpassa dig om ett nytt investerarklimat med normaliserade räntor är på väg tillbaka? Kommer du att förstå nya affärsmodeller när de gamla förstörs?

George Soros var 14 år när nazisterna invaderade Ungern 1944. Hans pappa Tivadar förstod direkt vad som var på väg att hända. Han sålde omedelbart familjens tillgångar och köpte falska papper med nya namn för alla i familjen. Gamla regler gällde inte längre. ”Det var min pappas finaste stund”, har Soros sagt. ”Han förstod omedelbart situationen, att gamla regler hade ersatts av nya i ett ögonblick.

När förutsättningarna förändras, var som Tivadar.

/Jonas Bernhardsson

 


 

När avkastningen uteblir

De senaste dagarnas rekyl har gett aktieägare anledning att zooma ut lite. På lång sikt går börsen alltid upp – det är mantrat vi har lärt oss att rabbla. Och visst ger börshistorien tydligt stöd för det påståendet. Men vad innebär "på lång sikt"? Och hur ser undantagen ut? Och vad innebär det för dig?

De senaste årens bull market har skapat bilden hos många nybörjare av en kurva som går rakt upp i himlen. Nedgångar är temporära och ska utnyttjas för att köpa mer. Allt som står mellan dig, ditt månadssparande och din första miljon är en enkel matematisk ränta-på-ränta-beräkning. Och innan du nu får upp pulsen alltför mycket, börsen är verkligen en fantastisk pengamaskin. På lång sikt. Men det finns perioder utan avkastning. Långa perioder.

Låt oss börja med huvudregeln. Statistik visar att på lång sikt går börsen upp ungefär 6,5 procent realt (rensat för inflation) och runt 8 procent nominellt. Över 200 år av börsstatistik från den amerikanska börsen ger en tydlig bild. Även den svenska börsen uppvisar liknande statistik. Så ja, vi bör alla bör ha en del av vårt sparande på börsen. Ett långsiktigt direktägande i värdeskapande verksamhet är verkligen något fantastiskt.

Hur ser undantagen ut då? Börjar vi med årsperioder finns det gott om exempel på år då börsen rasat med 25 procent upp till över 40 procent.

Källa: Edvinsson, R., House Prices, Stock Returns, National Accounts, and The Riksbank Balance Sheet 1620-2012.

Diskuterar vi avkastning på lång sikt är avkastning för enskilda år dock inte så mycket att hänga upp sig på. Med möjligt undantag för de som precis börjat fondspara och förlorat 25 till 40 procent av sitt sparande. På lång sikt hämtar börsen igen det.

Men nu kommer några andra undantag, och de är kanske betydligt besvärligare att smälta. Om vi bryter ner avkastning i tioårsperioder finns det flera rysare. Några påminner om skräckfilmer från 70-talet utan lyckligt slut. Just under 70-talet backade börsen realt med 3,1 procent per år. Det är 10 år med negativ årlig real avkastning.

Men det finns ännu värre 10-årsperioder. Mellan 1910 och 1919 stod börsen nästan still nominellt och backade hela –7,1 procent per år realt. Även mellan 1930 och 1939 backade börsen både nominellt och realt.  

Källa: Edvinsson, R., House Prices, Stock Returns, National Accounts, and The Riksbank Balance Sheet 1620-2012.

Så det finns anledning att rucka lite på bilden av spikraka kurvor som går till himlen. Det är sunt och ger en mer realistisk bild av vad man kan förvänta sig – samt lite bättre nattsömn kanske.

Hur kan man minska risken att man investerar vid fel tillfälle? Ett en­kelt sätt är att man sprider sina inköp över tid. Är man dessutom lång­siktig minskar risken ytterligare. 

Vad är sannolikheten att du förlorar pengar på aktier om du är lång­siktig? I den statistikspäckade tegelstensboken med den lämpliga titeln Stocks for the Long Run visar Siegel tydligt hur risken faller med tid. En ak­tieinvestering under en dag ger en risk på drygt 50 procent för förlust. En aktieinvestering med en tidshorisont på 17 år har noll risk.

/Jonas Bernhardsson

 


 

Vad jag tänker på när jag tänker på att spara

Att spara är kanske inte det mest upphetsande man kan göra. Det är ganska tråkigt egentligen. För de flesta är det snarare ett nödvändigt ont. Börjar man med inget och vill bygga upp ett kapital är första steget på den resan att börja spara. Men sparande har fler bottnar än vad man först kanske kan tro.

När du sparar kommer du i kontakt med Darwins evolutionslära. Darwin menade att i en föränderlig omvärld är det de bäst lämpade som överlever. Han kallade det för det naturliga urvalet – natural selection. Och i kalla Norden överlevde de som tänkte långsiktigt och sparade ved och mat inför de långa och mörka vintrarna.

Den grekiska diktaren Aisopos berättar en sedelärande fabel om myran och syrsan. Myran arbetade och slet under den varma sommaren för att bygga upp sina förråd inför vintern. Syrsan spelade och festade, njöt av solen och värmen och skrattade åt myran. Tills vintern kom. 1600-talsdiktaren Jean de La Fontaine skriver så här:

Syrsan tänkte blott på sång
sommarn lång.
Men när höstens vindar tjöt
både mygg och maskar tröt.
Hungrig var hon. Ingenstans
den minsta matbit fanns.

Så den som spar, hen har. En guldkant på tillvaron idag kanske, men förr var det nödvändigt för att överleva. Idag överlever du vintern utan att spara, men vi är alla släktingar till de av våra förfäder som sparade. En insikt jag ibland kan drabbas av när jag hugger ved på våren. Jag behöver inte hugga och stapla ved för att värma huset på vintern så familjen kan överleva. Men när jag står där vid huggkubben en solig vårdag så gläntar jag på en dörr till mina förfäder. Vinterns ved ska vara huggen till våren.

Att lära sig spara kan dock vara svårt. Du behöver förstå skillnaden mellan konsumtion nu och konsumtion sen. Det berömda Marshmallow-testet vid Stanforduniversitetet 1972 är en studie i fördröjd tillfredsställelse. Fyraåriga barn fick välja mellan att få en marshmallow nu eller vänta och få två marshmallows sen.

Forskarna analyserade hur länge varje barn kunde motstå frestelsen att äta sin marshmallow och om detta korrelerade med barnens framtida framgång (det gjorde det). I genomsnitt kunde ett fyraårigt barn inte hålla sig längre än tre minuter innan det åt upp sin marshmallow. En senare studie visade att de barn som inte kunde vänta vid fyra års ålder senare i livet löpte större risk att lida av fetma eller få problem med droger.

I vilken utsträckning som man lära sig att spara när man är fyra år är en intressant fråga med många bottnar. Sparande är kanske en nedärvt beteende, snarare än ett inlärt beteende. Det innebär i så fall att vissa får kämpa lite extra med att lära sig spara, medan det för andra faller sig mer naturligt. Vilket leder till frågan: är du en myra eller en syrsa? Och om du är en syrsa, i vilken utsträckning kan du lära dig att bli en myra?

Jag skiljer mellan att spara och att investera. Att spara är kanske tråkigt, men det ger dig möjlighet att investera. Vill du mer fritt kunna välja i vilken utsträckning som du vill arbeta när du blir äldre behöver du omvandla en del av dina inkomster till tillgångar. Churchill tyckte att sparande var bra, speciellt om dina föräldrar hade gjort det åt dig. Men är dina föräldrar mer syrsor än myror får du helt enkelt ta tag i det själv.

Det var min mamma som började spara åt mig. Det var småpengar, men värdet låg i processen, att spara. Jag tyckte det var fruktansvärt tråkigt. Men så småningom ledde sparandet till investeringar och då började pusselbitarna falla på plats.

Visst, de första 10 åren hände ingenting. Även 20 procents avkastning på småpengar var fortfarande småpengar, och en avkastning som faktiskt betydde något kändes väldigt avlägsen under många år. Men de efterföljande 10 åren började det hända saker. Så småningom blev sparandet en så försvinnande liten del av avkastningen att jag slutade spara helt. Jag började nalla på mina marshmallows.

När kan du sluta spara? Det är upp till dig. Spara livet ut om du vill. Jag började spara åt mina barn för att lära dem processen. Det kändes bra att hugga ved åt någon annan. Det var inga stora pengar, ett blygsamt startkapital och sedan födelsedagspengar och julklappspengar. Jag försökte förklara att en marshmallow kunde bli två. Det gick väl sådär från och till. Om ett år är sonen 18 år och myndig och kan ta ut alla sina marshmallows om han vill. Jag hoppas att en del av processen har smittat av sig.

Men är det inte spekulation att ha barnens sparande på börsen? Jag tycker inte det. Visst, risken ökar med ett sparande i en koncentrerad portfölj. Och vi ska inte glömma att vi har flera år med bull market i ryggen och överavkastning. Många har blivit fartblinda. Längre fram kommer en fem- eller till och med tioårsperiod utan real avkastning. Men med en bred långsiktig portfölj och låga avgifter köper du in dig marknaden och får ett direktägande i värdeskapande verksamheter och kan ta del av deras avkastning. Det är i grund och botten sunt.

/Jonas Bernhardsson



 

Peter Lynchs 6 investeringsstrategier

Få investerare blir legendariska. Peter Lynch är en av dem. Under de 13 år som Peter Lynch ansvarade för Magella Fond (från 1977 till 1990) skapade han en avkastning på 30 procent per år. Varför slutade han? För den bästa av anledningar: för att spendera mer tid med sin familj. Lynch har sagt att det inte är många som på sin dödsbädd ångrar att de inte spenderade fler timmar på kontoret.

Lynch diversifierade och hade nästan alltid extremt många aktier i sin fond. Som mest innehöll Magellan vid ett par tillfällen över 1400 olika aktier. Han var dessutom en utpräglad arbetsnarkoman. Han brukade raljera med analytikerna på Wall Street och jämförde med antikens Grekland, där man kunde sitta i dagar och debattera hur många tänder en häst kunde ha. Det rätta svaret är att gå och kolla en häst.

En framgångsrik investerare bör enligt Lynch vara tålmodig och envis, ha gott självförtroende men samtidigt sunt förnuft och ödmjukhet och kunna erkänna misstag, ha en viss distans till aktiemarknaden och undvika att dras med i dess humörsvängningar samt ha tålamodet att göra egen analys och ta reda på fakta istället för att lita på magkänslan. Slutligen måste han eller hon kunna ta beslut utan att ha fullständigt beslutsunderlag.

Hur hittar man de bästa aktierna? Lynch säger att du hittar dem på ditt jobb, bland dina intressen och hobbies. Din familj och dina vänner är en annan källa, liksom företagen i din hemstad. Om du har ögonen åtminstone halvöppna kan du upptäcka bra företag i din närhet långt innan de stora institutionerna gör det, menar Lynch.

Han delar in intressanta företag i sex olika grupper och beskriver dem utförligt i One Up On Wall Street:

  1. Långsamt växande företag – slow growers – vars vinster växer i takt med BNP, ofta bra utdelning och direktavkastning.
  2. Växande företag – stalwarts – vars vinster växer stadigt med 10–12 procent per år.
  3. Snabbväxande företag – fast growers – små aggressiva företag vars vinster växer med 20–25 procent, kan bli s k ten-baggers (tiodubblas). Stor risk.
  4. Cykliska företag – cyclicals – konjunkturkänsliga företag. Timing är viktig.
  5. Turnarounds – företag som har gått dåligt men som står inför en sannolik vändning.
  6. Företag med låg värdering av substansen – asset plays.

Hittar du något som verkar intressant får du läsa på om bolaget och lära känna det. Men bara för att du gillar Amazon är det inte en tillräcklig analys för att köpa aktien. Du måste gå igenom bolaget, resultaträkning och balansräkning. Är värderingen rimlig? När han hittar ett företag som han kan tänka sig att investera i förbereder han en tvåminuters monolog för sig själv om företaget som beskriver tre saker:

  • Anledningarna till att du är intresserad i företaget.
  • Vad som behöver hända för att företaget ska lyckas.
  • Vad som kan hindra företaget från att lyckas.

Makrofaktorer som konjunktur och ränta ska man inte bry sig så mycket om. Lynch sa att om man spenderar 14 minuter om året på att analysera konjunkturen, så har man slösat bort 12 minuter i onödan.

Peter Lynch är en enastående investerare och en legend. Var som Peter Lynch.

Läs One Up on Wall Street

Illustration: Venkatesh Jayaraman

/Jonas Bernhardsson

 


 

Senaste blogginläggen

27 november 2021
24 oktober 2021
29 september 2021
16 april 2021
03 februari 2021
24 november 2020
24 oktober 2020
23 september 2020
17 september 2020
27 augusti 2020
24 augusti 2020
17 augusti 2020
16 augusti 2020
15 augusti 2020
14 augusti 2020

Investera som Mästarna - Ny Bok

Search