Årskrönika 2021

Årets sista börsdag är avslutad, dags att summera. Som vanligt har det varit ett stökigt år, präglat av förnyad covid-oro och restriktioner, tvära kast och hack i supply chain. Hösten fortsatte med inflationstryck och paus i den digitala drömfabriken. Lagom till den vingliga starten på julrallyt kom brädspelen fram.

Många av de yngre investerarna tycker kanske att det har varit ett unikt år. Men då påminns jag om Jesse Livermores klassiska citat från Reminiscences of a Stock Operator av Edwin Lefevre, Citatet är 100 år gammalt och ger alltid lite perspektiv:
 

”There is nothing new in Wall Street. There can't be because speculation is as old as the hills. Whatever happens in the stock market today has happened before and will happen again.”

 

Hur gick det då? Bäst i år gick den egna Master Portföljen som landade på +57% YTD. Det är jag naturligtvis otroligt nöjd med (trots mängder av misstag, som vanligt). Största värdeökningarna kom från Bufab, Instalco, Bilia, Lundin Energy och Cibus. Sämst gick Millicom och Storytel. Millicom var ett turnaround-case (har släppt det). Storytel har jag velat fram och tillbaka i och landade till slut på minus. Total avkastning 3 år ligger nu på 179 procent.

I PPM och barnens fondportföljer gjorde jag få förändringar. Fokus är på teknik, globalt och småbolag. Portföljerna är ganska koncentrerade (ofta runt 8–10 innehav). PPM slutade på +32 procent för 2021 (+38 procent 2020) och barnens sparande på +19 procent (+49 procent). Antar att barnen inte är så nöjda med min insats i år. Kanske byter de ut mig. Barnens fonder till vänster och PPM till höger:

Nästa år då? Jag har låga förväntningar på att upprepa årets avkastning. Faktum är att jag har svårt att se var avkastningen ska komma från överhuvudtaget 2022. Men så tycker jag ofta. Och det brukar alltid dyka upp något. Som vanligt vet man inte. När jag funderar över vad 2022 kommer att föra med sig tänker jag på ett citat av James Palysted Wood:

”The thing that most affects the stock market is everything.”


Jag påminns också, ännu en gång, om den något fåfänga uppgiften att försöka spå vad som kommer hända med börsen. Nobelpristagaren Paul Samuelson beskrev det bra när han sa att marknaden är så svår att förutspå eftersom så många smarta människor försöker göra just det.


En finansiell marknad består av den kollektiva analysen och det samlade agerandet hos alla investerare. Finansiella marknader är därför inte linjära och förutsägbara, utan ofta stökiga och oberäkneliga.

För alla som sparar i fonder tycker jag att John Bogle har en bra inställning. Han sa att man inte ska fundera så mycket på allt detta, om börsen ska gå upp eller ner, det är inte värt besväret, utan bara fortsätta med sitt sparande – stay the course.

Som vanligt jämför jag avkastningen på mina investeringar i första hand med noll, därefter med index och allra sist med någon jäkel på finanstwitter som har ännu bättre avkastning. På det sättet är jag nästan aldrig helt missnöjd, och ofta väldigt nöjd.

Hoppas du fick lite inspiration till dina investeringar.

Kom igång – bli en investerare

Gott slut & gott nytt år – och var rädd om dig!

/Jonas Bernhardsson

 


 

Julrallyt och andra julsagor

Det har varit ovanligt mycket prat om julrally i år. Blir det något eller är det inställt? Och vad är ett julrally? Ett julrally innebär att börsen stiger under årets sista handelsdagar samt de första dagarna på det nya året.

Det var Yale Hirsch som först upptäckte fenomenet Santa Claus Rally och beskrev det i 1972 års upplaga av The Stock Trader’s Almanac. Ursprungligen definierades tidperioden som de fem sista handelsdagarna på året och de två första på det nya året. Sedan dess har ett julrally definierats betydligt lösare. I Sverige pratar man om veckan före jul till en bit in i januari.

Sanning eller saga? Som alla sagor har berättelsen om julrally lite sanning i sig. I USA har man haft löst definierade julrally på S&P 500 77 procent av de senaste 92 åren. I Sverige har börsen sedan år 2000 gått upp från veckan före jul fram till trettonhelgen 17 av 21 gånger.

Någon egentlig teori bakom julrallyt finns inte. Förklaringarna sträcker sig från en allmän känsla av optimism och framtidstro under julhelgen samt bonusar på Wall Street som ska placeras till att smart money är på semester och dumb money driver på och att investerare vill positionera sig inför januarieffekten.

Julrallyt är en anomali. En anomali är inom vetenskapsteorin något som strider mot en allmänt accepterad teori, i det här fallet effektiva marknadsteorin. För att lösa en anomali kan det därför krävas en grundläggande omstrukturering av befintliga teorier. Filosofen Karl Popper menade att anomalier är nödvändiga för vetenskapens utveckling.

I The Handbook of Equity Market Anomalies diskuterar Leonard Zacks aktiemarknadens anomalier. Här är några vanliga:

  • Januarieffekten (marknaden går starkt i januari).
  • Måndagseffekten (marknaden är svag på måndagar).
  • Månadsskifteseffekten (marknaden är stark sista och första dagarna i månaden).
  • Morgoneffekten (marknaden är stark första timmen).
  • Momentumeffekten (aktier som gått starkt fortsätter gå starkt).
  • Mean reversion (aktier återgår till ett medelvärde efter en överreaktion).
  • Småbolagseffekten (små bolag går bättre än stora).
  • IPO-effekten (nyintroduktioner går starkt de första dagarna, men sämre sedan).
  • Split-effekten (aktier som genomfört en split går bättre).

Att julrallyt kanske är ett resultat av att investerare positionerar sig för januarieffekten är intressant. Det är ett typiskt börsbeteende. Om alla tror att en aktie kommer gå upp imorgon kommer den gå upp idag istället. Så fort ett samband upptäcks av marknaden löses det också upp av marknaden. Det som fungerar ett år, fungerar inte året därpå. En strategi som fungerade för tjugo år sedan fungerar plötsligt igen. I takt med att vi lär oss ändrar vi våra förväntningar, vilket påverkar marknaden.

I A Non-Random Walk Down Wall Street beskriver Lo och McKinlay finansmarknaden som ett darwinistiskt system i ständig evolutionär utveckling. Om allt fler förväntar sig ett julrally kommer vi istället att få ett första-advent-rally så småningom.

Som vanligt vinner verkligheten till slut alla debatter. Och tills vidare ser det ut som om fenomenet julrally verkar fortsätta.

/Jonas Bernhardsson

 


 

Alla slår index

På finanstwitter får man lätt intrycket av att alla slår index. Allt man behöver är en strategi. Köp när det är översålt. Äg bara aktier som handlas över 200-dagars glidande medelvärde. Köp undervärderade bolag. Köp aktier med positivt momentum. En schysst strategi, lite disciplin och kaa-ching! – så spöar du index år efter år.

Verkligheten är lite mer brutal än så. Alla kan naturligtvis inte lyckas bättre på börsen än alla andra. Återgång till medelvärdet – reversion to mean – är en stark kraft på finansiella marknader.

Värst har de professionella fondförvaltarna som kämpar mot fondavgiften. Här finns ett rikt urval av forskning att ösa ur. Financial Times presenterade 2016 en undersökning som omfattade 25 000 aktivt förvaltade fonder. Studien avslöjade att 86 procent av fonderna inte slog sitt jämförelseindex. I Danmark underpresterade 88 procent av fonderna, i Schweiz 95 procent och i Nederländerna hela 100 procent.

En annan studie (AEI) visar att 95 procent av aktivt förvaltade fonder inte slog index mellan 2002 och 2017. En enkel och jobbig mening sammanfattar studien:

”Over the last 15 years from 2002 to 2017, only one in 13 large-cap managers, only one in 19 mid-cap managers, and one in 23 small-cap managers were able to outperform their benchmark index.”

I klassiska boken A Random Walk Down Wall Street jämför Burton Malkiel proffsen med index i en studie som sträcker sig över 25 år (31 december 1993 till 31 december 2017):

Standard & Poor’s 500 Index: 9.69 %

Genomsnittlig aktiefond: 8,55 %

Fördel index: 1,14 %

Egentligen är det inte så märkligt. På lång sikt kommer fondernas avkastning mer eller mindre att följa en normalfördelning. Alla fonder kan inte vara bättre än index; vissa fonder kommer vara mycket bättre under en tid, andra mycket sämre medan många fonder kommer ligger väldigt nära index. Drar vi sedan av förvaltningskostnaderna segrar index.

John Bogle var en pionjär för indexfonder. Han menade att nästan all aktiv förvaltning närmar sig marknadens genomsnittliga avkastning över tid – reversion to mean. Det innebär att fondens avgift kommer att få en allt större betydelse. Med andra ord, om alla fonder på lång sikt presterar som marknaden, blir det avgiften som till slut fäller avgörandet.

Diskussionen är besvärlig för all aktiv förvaltning. Varför betala för något som man över tiden inte får? Bogle sa istället att i investering får du vad du inte betalar för.

Men kan det verkligen stämma? Det finns ju investerare och fonder som slår index, även på längre sikt. Forskarkollektivet menar att i ett tillräckligt stort urval går det alltid att finna anomalier. Ta tillräckligt många investerare så kommer alltid några av dem lyckas.

Här är ett klassiskt exempel. Tusen personer väljs slumpmässigt ut för att delta i en tävling att singla mynt. De som får krona går vidare, de som får klave är utslagna. I första omgången får 500 personer krona och går vidare. De får nu singla en andra gång. Denna gång får 250 personer krona. Tredje omgången får 125 personer krona och fjärde omgången får 63 personer krona, liksom 31 personer i femte och 15 personer i sjätte omgången. Efter sjunde omgången samlas alla för att titta på de åtta som är så duktiga att de sju gånger i rad fått krona. Efter åttonde omgången är de fyra och efter nionde omgången är de två. Och slutligen, i finalen, koras vinnaren som tio gånger i rad lyckats få krona. Tittar man på hela gruppen är det inte speciellt märkligt, men tittar man endast på personen som vann kan det se imponerande ut naturligtvis. Tänk att få samma utfall tio gånger i rad!

De som ger intryck av att vara framgångsrika är inte det av egen kraft eller unika talanger. De är bara utvalda i en slumpmässig urvalsprocess. I ett tillräckligt stort urval kommer vi alltid att hitta personer som lyckas med en till synes omöjlig uppgift. Ungefär som att kasta tärning och få två sexor fem gånger i rad, eller få svart på roulett tio gånger i följd. Eller singla slant och få krona tio gånger. Eller förvalta en fond och slå index i 10 år.

Finansiella marknader består av den kollektiva analysen och det samlade agerandet hos alla investerare. Finansiella marknader är därför inte linjära och förutsägbara, utan ofta stökiga och oberäkneliga. Nobelpristagaren Paul Samuelson brukade säga att marknaden är så svår att förutspå eftersom så många smarta människor försöker göra just det. Alla kan inte lyckas bättre med sina investeringar än alla andra.

Ett visst mått av ödmjukhet är därför på sin plats. Just ödmjukhet är för övrigt en egenskap och en gemensam nämnare bland de mästare som faktiskt slår index.

/Jonas Bernhardsson

 


 

Kan du anpassa dig?

Den 19 oktober 1985 öppnade videouthyrningskedjan Blockbuster sin första butik i Dallas, Texas. Med en skalbar affärsmodell växte de snabbt och hade som mest över 9 000 butiker. Idag har de kvar en (1) butik i Bend, Oregon.

Den 29 augusti 1997 grundades Netflix i Scotts Valley, Kalifornien. Med en digital skalbar affärsmodell i kombination med en globalt tillgänglig marknad växte de blixtsnabbt. Idag har de över 200 miljoner abonnenter.

Kodak grundades den 4 september 1888. Kodak var ett coolt och innovativt företag som dominerade fotobranschen under hela 1900-talet. Men Kodak lyckades inte anpassa sig till digitaliseringen. Fredagen den 19 januari 2012 gick det över hundra år gamla företaget i konkurs. 

Det här är välkända exempel för alla investerare, liksom sensmoralen: att företag skapas och företag förstörs, att allt är satt i ständig förändring. I Capitalism, Socialism and Democracy från 1942 skriver den österrikiske Harvardprofessorn Joseph Schumpeter om ekonomisk utveckling; att gammalt ersätts av nytt i en process Schumpeter kallar kreativ förstörelse – creative destruction.

Evolutionsteorin är en vetenskaplig modell från 1858 där Charles Darwin beskriver hur ärftliga egenskaper i en population förändras från generation till generation genom olika processer. I Darwins värld är det de bäst lämpade arterna som överlever i ett naturligt urval:

"It’s not the strongest of the species that survive, nor the most intelligent, but the ones most responsive to change."

Arter med egenskaper som bäst matchar omvärldens krav klarar sig, andra går under. Det är samma sak med företag. I en ständigt föränderlig värld överlever de mest förändringsbenägna, andra går under. Birkinshaw och Ridderstråle uttrycker det så här i Fast Forward:

”Competitiveness is no longer a question of defending our current asset or position. It is about agility, the capacity to stay abreast of the changes in the environment around us. Winning boils down to moving faster and in a different direction than the others. The message is clear: evolve or dissolve.”

Andra exempel på företag som inte lyckades gilla läget när spelreglerna förändrades är Nokia, Yahoo, Facit, Polaroid, Tower Records och Xerox. Elefantkyrkogården är full av framgångsrika företag som inte klarade av att anpassa sig.

Darwins spelregler gäller även för investerare. Förstod du vad som hände när affärsmodeller blev digitala och företag kunde växa på ett sätt som inte tidigare varit möjligt, eller missade du det? Kan du anpassa dig om ett nytt investerarklimat med normaliserade räntor är på väg tillbaka? Kommer du att förstå nya affärsmodeller när de gamla förstörs?

George Soros var 14 år när nazisterna invaderade Ungern 1944. Hans pappa Tivadar förstod direkt vad som var på väg att hända. Han sålde omedelbart familjens tillgångar och köpte falska papper med nya namn för alla i familjen. Gamla regler gällde inte längre. ”Det var min pappas finaste stund”, har Soros sagt. ”Han förstod omedelbart situationen, att gamla regler hade ersatts av nya i ett ögonblick.

När förutsättningarna förändras, var som Tivadar.

/Jonas Bernhardsson

 


 

När avkastningen uteblir

De senaste dagarnas rekyl har gett aktieägare anledning att zooma ut lite. På lång sikt går börsen alltid upp – det är mantrat vi har lärt oss att rabbla. Och visst ger börshistorien tydligt stöd för det påståendet. Men vad innebär "på lång sikt"? Och hur ser undantagen ut? Och vad innebär det för dig?

De senaste årens bull market har skapat bilden hos många nybörjare av en kurva som går rakt upp i himlen. Nedgångar är temporära och ska utnyttjas för att köpa mer. Allt som står mellan dig, ditt månadssparande och din första miljon är en enkel matematisk ränta-på-ränta-beräkning. Och innan du nu får upp pulsen alltför mycket, börsen är verkligen en fantastisk pengamaskin. På lång sikt. Men det finns perioder utan avkastning. Långa perioder.

Låt oss börja med huvudregeln. Statistik visar att på lång sikt går börsen upp ungefär 6,5 procent realt (rensat för inflation) och runt 8 procent nominellt. Över 200 år av börsstatistik från den amerikanska börsen ger en tydlig bild. Även den svenska börsen uppvisar liknande statistik. Så ja, vi bör alla bör ha en del av vårt sparande på börsen. Ett långsiktigt direktägande i värdeskapande verksamhet är verkligen något fantastiskt.

Hur ser undantagen ut då? Börjar vi med årsperioder finns det gott om exempel på år då börsen rasat med 25 procent upp till över 40 procent.

Källa: Edvinsson, R., House Prices, Stock Returns, National Accounts, and The Riksbank Balance Sheet 1620-2012.

Diskuterar vi avkastning på lång sikt är avkastning för enskilda år dock inte så mycket att hänga upp sig på. Med möjligt undantag för de som precis börjat fondspara och förlorat 25 till 40 procent av sitt sparande. På lång sikt hämtar börsen igen det.

Men nu kommer några andra undantag, och de är kanske betydligt besvärligare att smälta. Om vi bryter ner avkastning i tioårsperioder finns det flera rysare. Några påminner om skräckfilmer från 70-talet utan lyckligt slut. Just under 70-talet backade börsen realt med 3,1 procent per år. Det är 10 år med negativ årlig real avkastning.

Men det finns ännu värre 10-årsperioder. Mellan 1910 och 1919 stod börsen nästan still nominellt och backade hela –7,1 procent per år realt. Även mellan 1930 och 1939 backade börsen både nominellt och realt.  

Källa: Edvinsson, R., House Prices, Stock Returns, National Accounts, and The Riksbank Balance Sheet 1620-2012.

Så det finns anledning att rucka lite på bilden av spikraka kurvor som går till himlen. Det är sunt och ger en mer realistisk bild av vad man kan förvänta sig – samt lite bättre nattsömn kanske.

Hur kan man minska risken att man investerar vid fel tillfälle? Ett en­kelt sätt är att man sprider sina inköp över tid. Är man dessutom lång­siktig minskar risken ytterligare. 

Vad är sannolikheten att du förlorar pengar på aktier om du är lång­siktig? I den statistikspäckade tegelstensboken med den lämpliga titeln Stocks for the Long Run visar Siegel tydligt hur risken faller med tid. En ak­tieinvestering under en dag ger en risk på drygt 50 procent för förlust. En aktieinvestering med en tidshorisont på 17 år har noll risk.

/Jonas Bernhardsson

 


 

Senaste blogginläggen

30 december 2021
27 november 2021
24 oktober 2021
29 september 2021
16 april 2021
03 februari 2021
24 november 2020
24 oktober 2020
23 september 2020
17 september 2020
27 augusti 2020
24 augusti 2020
17 augusti 2020
16 augusti 2020
15 augusti 2020
14 augusti 2020

Investera som Mästarna - Ny Bok

Search