Servetten får för lite respekt. Servetten handlar om förmågan att på ett begränsat utrymme sammanfatta och uttrycka det allra viktigaste. Konsten att kunna (och våga) förenkla; att koka ner en beslutssituation eller en idé till några avgörande delar. Jag vill därför i denna krönika hylla servetten.
Många briljanta idéer har först setts på en enkel servett: internet, DNA-spiralen, flera Beatles-låtar (och många andra låtar för den delen), David Bowies Ziggy Stardust, Hundkojan, Facebooks datacenter, Harry Potter, Procentavtalet mellan Churchill och Stalin, Abraham Lincolns The Gettysburg Adress – samt Lafferkurvan. För att nämna några.
Under en middag på restaurang Two Continents i Washington D.C. 1974 ritade professor Arthur Laffer en kurva på en servett för att visa en av president Fords medarbetare hur skatteintäkter varierar med skattenivån. Kurvan illustrerade att om man höjer skattesatsen från en låg nivå höjer man skatteintäkterna. Men inte hur mycket som helst. Om nivån är för hög minskar arbets- och skattedisciplinen. Lafferkurvan var född.
Den 9 oktober 1944 träffades Winston Churchill och Josef Stalin i Moskva för att dela upp Europa i intressesfärer. Churchill skrev ned siffrorna på ett papper som han gav till Stalin. Sovjetledaren godkände. Churchill ville sedan bränna pappret. ”Det kanske kan upplevas som cyniskt om det kommer fram att vi beslutat om så viktiga saker på ett så märkligt sätt”, sa Churchill. ”Låt oss bränna upp papperet”, föreslog han. ”Nej, behåll det ni”, svarade Stalin.
Picasso gjorde konst av servettskissen. På ett café i Paris frågade en gäst Picasso om han kunde rita något till honom på en servett. Det gjorde Picasso, men han ville ha rejält betalt för sin enkla servettskiss. ”Hur kan du be om så mycket pengar?” frågade gästen. ”Det tog dig mindre än en minut.” ”Nej”, svarade Picasso lugnt, ”det tog mig en livstid.”
Amerikanen Paul C. Lauterbur tog en hamburgare vid ett gatukök utanför Pittsburgh och fick en idé som han skrev ner på en flottig servett. Det ledde till Nobelpriset i fysiologi/medicin år 2003.
Servetten fungerar även utmärkt för investeringsbeslut. Vi är besatta av att förenkla, säger Buffett och Munger. Köp bra bolag när de inte är för dyra och sitt sedan på dem så länge som möjligt. Det är ett fantastiskt råd som får plats på en servett. Buffett tycker även att alla investerare borde ha ett hålkort med 20 investeringar under sin livstid. När du har gjort en investering har du 19 kvar. Så noggrann ska du vara i ditt urval.
Den brittiske investeraren Anthony Bolton brukade ställa sig en enkel fråga: ”Hur stor är sannolikheten att det här företaget finns kvar om tio år och samtidigt har ett högre värde?”
Peter Lynch sa att man ska kunna formulera anledningen till att man äger en viss aktie i en så pass enkel mening att även ens tonårsbarn förstår.
Benjamin Graham berättade att om det fanns en kristallkula som kunde visa honom vad ett företag skulle ha för vinster de närmaste 10 åren skulle han värdera företaget på baksidan av ett frimärke, ett kuvert – eller en servett.
En aktie utan tillväxt är värd ett p/e-tal på 8,5, menade Graham. P/e-talet kan sedan ökas succesivt med vinsttillväxten de närmsta 7 till 10 åren (g):
Graham p/e = 8,5 + 2 x g
Till exempel, ett företag med en vinst per aktie på 10 kronor och förväntad vinsttillväxt på 5 procent per år de närmaste 10 åren får ett p/e-tal på 8,5 + (2 x 5) = 18,5. Det innebär en motiverad aktiekurs på 10 x 18,5 = 185 kronor.
Så ha respekt för förmågan att förenkla, att reducera brus och kunna fokusera på det allra viktigaste. Och även stora idéer har ibland börjat på en enkel servett.
/Jonas Bernhardsson
Illustration: Berömda servetter, från övre vänster: Lafferkurvan, Internet, Picasso, Hundkojan, Procentavtalet, Ring mig.
