Investerarbloggen

Jag vill i detta sista inlägg koppla ihop resonemangen om p/e-tal och fair value som började här med resonemangen om momentum och oscillation som började här. Att en aktie har ett inneboende värde, intrinsic value eller fair value, är grunden som hela den fundamentala analysen vilar på. Fair value kan vi räkna ut på olika sätt. Kassaflödesanalysen är den korrekta, men eftersom osäkerheten är så stor kan vi approximera värdet med olika vinstmultiplar, till exempel det enkla p/e-talet. Jag har visat hur tillväxt, tid och avkastningskrav styr vad som är ett rimligt p/e-tal här. Men värdering är inte så mycket en i övning i matematik, utan mer en övning i att hantera osäkerhet. Ett sätt att hantera osäkerheten i beräkningar av fair value är dels att använda förenklade verktyg (p/e-tal), dels att prata om intervaller för värde samt att använda en säkerhetsmarginal, ett begrepp som Benjamin Graham myntade i The Intelligent Investor. Vad är säkerhetsmarginal? Enkelt … Läs mer

I förra blogginlägget gick jag igenom hur forskningsläget ser ut för momentumstrategier, att det verkar vara en anomali i effektiva marknadsteorin. Nu vill jag diskutera några baksidan med momentumstrategier samt risker med dessa. Låt mig börja med oscillation (överköpt och översåld). En begränsning när det gäller oscillerande indikatorer är att det inte finns givna regler för hur begreppen överköpt och översåld skall definieras. Trots ett till synes väldigt kvantitativt angreppssätt så blir det subjektiva inslaget till slut ändå stort. En vanligt ansats är att ta högsta och lägsta 10 procent av tidigare noteringar. Genom att studera historiska data kan man alltså dra vissa subjektivt grundade slutsatser om vad som kan anses vara överköpt eller översålt. Tyvärr innebär detta naturligtvis i vanlig ordning ett dilemma. Det finns ingen garanti för att den senaste periodens data för kursrörelser ger signifikativa signaler för motsvarande kommande period. En aktie kan uppvisa ett historiskt kursmönster under en viss tidsperiod, för att … Läs mer

I förra blogginlägget gick jag igenom Bollinger-band. Därmed avslutar jag de tekniska aspekterna av momentum och oscillation. Nu vill jag lyfta blicken och titta på vad forskningen säger. Fungerar momentumstrategier? Jag börjar med Burton Malkiel, styvnackad akademiker och professor på Princeton. Malkiel är en känd anhängare av effektiva marknadsteorin (EMT) som säger att det finns inga strategier som uthålligt slår index. Men när det kommer till just momentum så vacklar Malkiel faktiskt lite. Han skriver så här i A Random Walk Down Wall Street: ”Chartists believe momentum exists in the market. Suppossedly, stocks that have been rising will continue to do so, and those that begin falling will go on sinking. It turns out that the correlation of past price movements is slightly positive but very close to zero.” Enligt Malkiel verkar alltså, något överraskande kanske, marknaden uppvisa tecken på att ha momentum, om än mycket litet. På 1990-talet undersöktes momentumhypotesen grundligt av forskarna Jegadeesh … Läs mer

I förra blogginlägget gick jag igenom glidande medelvärde, något som är centralt för alla momentumindikatorer och trendföljande system. Nu vill jag avsluta med att titta på Bollinger-band, ytterligare en vanlig indikator idag. Bollinger-band är döpt efter upphovsmannen John Bollinger som utvecklade systemet i början av 1980-talet i boken Bollinger on Bollinger Bands. Ibland sorteras Bollinger-band under trendindikatorer, men ses lika ofta som en indikator för momentum och oscillation. Som nämnts tidigare överlappar de här tre begreppen varandra. Bollinger-band består av totalt tre kurvor: två trendlinjer (de yttre banden) som definieras som 2 x standardavvikelsen från ett enkelt glidande medelvärde som löper i mitten av banden. Som glidande medelvärde används ofta ett enkelt 20-dagars (SMA-20). Vad är standardavvikelse? Kortfattat: standardavvikelse är ett mått på hur mycket olika värden avviker från sitt medelvärde. Om värdena ligger samlade nära medelvärdet blir standardavvikelsen låg, är värdena spridda långt över och under medelvärdet blir standardavvikelsen hög. Bollinger-banden divergerar (går isär) … Läs mer

I förra blogginlägget gick jag igenom MACD som är en klassisk indikator. MACD bygger, precis som alla andra indikatorer för momentum och oscillation, på grundidén om glidande medelvärde. Glidande medelvärden benämns ofta MA – från engelskans moving average. Ett glidande medelvärde slätar ut volatiliteten och används i teknisk analys för att definiera trend och trendbrott. En MA-kurva som visar högre toppar och högre bottnar innebär en stigande trend. En MA-kurva som visar lägre toppar och lägre bottnar innebär en fallande trend. Och som vi har sett med indikatorer för momentum och osccillation bygger ofta köp- och säljsignaler på att kurvor för glidande medelvärde förhåller sig till varandra på olika sätt. Vill man förenkla kan man se det så här: När traders och investerare till exempel pratar om MA-200 så menar man det glidande medelvärdet av 200 handelsdagar. En klassisk skärningspunkt där MA-50 skär genom MA-200 underifrån och uppåt kallas för gyllene kors – Golden Cross … Läs mer

I förra blogginlägget gick jag genom stochastic, en klassisk momentumindikator och oscillator. Nu är det dags för Moving Average Convergence/Divergence. Indikatorn påminner mycket om oscillator, som jag gick genom i detta blogginlägg och utvecklades av Gerald Appel i slutet av 1970-talet. Indikatorn visar skillnaden mellan ett snabbt och ett långsamt exponentiellt glidande medelvärde (EMA). Skillnaden mot oscillator är alltså att Moving Average Convergence/Divergence använder EMA (exponentiellt glidande medelvärde) istället för SMA (enkelt glidande medelvärde). Som standardvärden används oftast EMA-12 och EMA-26 som tillsammans bildar MACD-kurvan, men man kan även använda andra tidsperioder. Dessutom visas en signallinje (EMA-9) som är 9-dagars viktat glidande medelvärde för MACD-kurvan. Kurvorna definieras enligt följande: MACD = 12-dagars EMA – 26-dagars EMA Signalkurvan = 9-dagars EMA på kurvan ovan Ibland ritas även en baslinje eller nollinje. Indikatorn används på lite olika sätt. Här är två vanliga tillämpningar: En annan vanlig tillämpning är att leta efter divergenser. En divergens uppstår när dagskursen … Läs mer

I förra blogginlägget gick jag genom Relative Strength Index (RSI) som är en klassisk indikator för momentum och oscillation. Nu är det dags för en old school momentumindikator: stochastic. Indikatorn utvecklades ursprungligen av George Lane (1921–2004) på 1950-talet. Han beskriver den i Using Stochastics, Cycles and R.S.I. Formeln bygger på mätningar av det högsta och det lägsta värdet under ett visst antal börsdagar samt den senaste dagens slutvärde. I modellen finns också glidande medelvärde. Stochastic har två kurvor, där den första kurvan definieras enligt följande: S = 100 x ((C – L) / (H – L)) där:                  C = dagens slutkurs (Close) H = högsta kursen de senaste N dagarna (High) L = lägsta kursen de senaste N dagarna (Low) N = antalet dagar Som N kan olika tidsperioder väljas, till exempel 14-dagar. Den andra kurvan är det glidande medelvärdet av den första kurvan S. Beroende på vilken tidsperiod … Läs mer

I förra blogginlägget gick jag genom oscillator/prisoscillator, en enkel indikator som jämför dagskursen med ett glidande medelvärde för att illustrera momentum och oscillation. Nu är det dags för en av de äldsta och mest klassiska momentumindikatorerna: Relative Strength Index – RSI. RSI-begreppet diskuterades redan 1932 av Robert Rhea i The Dow Theory. Men annars anses det allmänt att indikatorn introducerades först på allvar 1978 av Welles Wilder Jr i New Concepts in Technical Trading Systems. RSI är en indikator som visar om kursen befinner sig i ett överköpt läge eller översålt läge, alltså en typisk oscillator. Detta åstadkoms genom att illustrera förhållandet mellan en akties kursuppgångar och kursnedgångar under en viss period. Vanligtvis beräknas RSI (Wilders modell) enligt följande: RSI = 100 – (100 / (1 + RS)) RS (Relative Strength) = antalet dagar med kursökning dividerat med totala antalet dagar i perioden i relation till antalet dagar med kurssänkning dividerat med totala antalet dagar … Läs mer

I förra blogginlägget gick jag genom momentumindikatorn Rate of change (ROC) som visar vilket momentum (hastighet) en kurs har, och hur kursen pendlar mellan ett överköpt läge och ett översålt läge. Låt oss prata mer om den här pendlande rörelsen. En rörelse som varierar kring ett jämviktsläge kallar fysikerna för oscillation (ordet kommer från latin och betyder svängning). Till exempel, föreställ dig en vikt som hänger i en lina (en pendel) och som flyttas från sitt jämviktsläge. Vikten kommer nu att börja pendla fram och tillbaka över sitt jämviktsläge. Ju större avvikelse från jämviktsläget, desto större kommer den så kallade återdrivande kraften vara. Om man ritar rörelsen över tid i ett diagram får man en oscillerande rörelse som passerar ett jämviktsläge fram och tillbaka. När pendeln passerar jämviktsläget är momentum som störst. Ju längre bort från sitt jämviktsläge som pendeln befinner sig, desto större är den återdrivande kraften. Och pendeln strävar hela tiden efter att … Läs mer