Investerarbloggen

I förra blogginlägget visade jag en enkel lathund för att stämma av om ett p/e-tal verkar rimligt, givet antaganden om tillväxt, tid och avkastningskrav. Förstår man att p/e-talet i första hand inte är en värdering av senaste årsvinsten, utan snarare en värdering av kommande vinster kan man resonera kring vad som krävs för att motivera väldigt höga p/e-tal, även tresiffriga p/e-tal. Benjamin Graham menade att ett företag utan tillväxt förtjänar ett p/e-tal på 8,5. Jeremy Siegel har visat att genomsnittligt p/e-tal på amerikanska börsen sedan 1871 är ungefär 15. Men som Onotericus Saverajus helt riktigt påpekade, de historiskt låga räntorna sedan 20 år tillbaka bör få genomslag i avkastningskravet, och då kan motiverade p/e-tal höjas, allt annat lika. ”PE 20 är nya 15”, som Saverajus sammanfattade det hela. Burton Malkiel har en enkel sammanfattning i A Random Walk Down Wall Street av vad som krävs för att motivera höga p/e-tal: Fyra av dessa punkter har … Läs mer

I förra blogginlägget visade jag hur tillväxt, tid och avkastningskravet hos investeraren styr vilket p/e-tal som är en rimlig värdering. Det ska jag här sammanfatta i vad jag kallar för den magiska tabellen. Genom att använda tekniken med att diskontera kan vi beräkna nuvärdet av ett företags framtida vinster, givet tillväxt och längden på tillväxten. Även avkastningskravet påverkar; ju högre avkastningskrav, desto lägre nuvärde och tvärtom. Benjamin Graham ansåg att ett företag utan tillväxt var rimligt värderat om p/e-talet var 8,5. Jag visade att ett p/e-tal på 8,5 motsvarar nuvärdet av 15 årsvinster med ett avkastningskrav på 8-10 procent. En rimlig värdering, med andra ord. Osäkerheten är naturligtvis väldigt hög. Som investerare känner vi inte tillväxttakten, förändringar i tillväxttakt och hur länge tillväxten håller m m. Men vi kan ändå göra rimliga antaganden och använda en säkerhetsmarginal. Jag brukar använda tabellen ovan för att stämma av p/e-tal. Tabellen visar vilket p/e-tal som är fundamentalt motiverat med antaganden om vinsttillväxt och avkastningskrav, … Läs mer

I förra blogginlägget gick jag genom PEG-talet som visar p/e-talet justerat för vinsttillväxt. Nyckeltalet användes bland annat av Peter Lynch. Ju lägre PEG-tal, desto lägre värdering. En aktie med ett p/e-tal på 20 och en tillväxt på 20 procent per år är lägre värderat än en aktie med ett p/e-tal på 15 och en tillväxt på 10 procent. I första fallet är PEG-talet 1, i andra fallet är PEG-talet 1,5. Men som de flesta nyckeltal är PEG-talet en förenkling av en verklighet med många stökiga variabler och har därför sina begräsningar. Till exempel, ett företag vars vinst förväntas växa med 20 procent per år de närmaste 10 åren förtjänar ett högre p/e-tal än ett företag vars vinst förväntas växa med 20 procent per år de närmaste 5 åren. Hur ska vi kunna addera komplexitet till p/e-talet utan att tappa enkelhet? Ett sätt är att utgå från förväntad vinsttillväxt under ett antal år samt vilket avkastningskrav … Läs mer

I förra blogginlägget visade jag varför tillväxtföretag förtjänar höga p/e-tal. När vinsten förväntas växa är en rationell investerare beredd att betala mer för dagens vinst, allt annat lika. Ju högre och mer uthållig tillväxt, desto högre p/e-tal. Men tillväxt får inte kosta hur mycket som helst. Det som tillväxtinvesterare letar efter är aktier med en bra relation mellan tillväxt och p/e-tal. Det kallas ofta för GARP – Growth At a Reasonable Price. Legendariske fondförvaltaren Peter Lynch blev känd för att arbeta med strategin. Lynch delar in företag i sex olika grupper och beskriver dem utförligt i klassikern One Up On Wall Street, en bok som bör ingå i varje investerares bokhylla: Lägg märke till att av sex olika företagstyper och investeringsstrategier är alltså hälften tillväxtföretag. Genom att relatera aktiens p/e-tal med den förväntade vinsttillväxten – G för growth – får vi ett enkelt nyckeltal för att värdera tillväxtaktier. Ursprungligen var det Mario Farina som i … Läs mer

I förra blogginlägget gick jag genom Shiller p/e (CAPE) som enligt upphovsmännen Robert Shiller och John Campbell är en ledande indikator för om börsen är billig eller dyr. I detta inlägg vill jag resonera kring tillväxtföretag och deras höga p/e-tal. T. Rowe Price (1898-1983) är tillväxtstrategins fader. Han räknas idag som en av de riktigt stora investerarna. Även Philip Fisher (som tillsammans med Benjamin Graham har influerat Warren Buffett) liksom Peter Lynch är kända tillväxtinvesterare. Tillväxtföretag brukar tillhöra säkra favoriter bland investerare. Med tillväxt avser man oftast vinsttillväxt driven av försäljningstillväxt. Peter Lynch brukade varna för att blanda ihop det med vinsttillväxt som beror på kostnadsbesparingar eller vinsttillväxt i cykliska företag. Det är alltså bolag där vinsttillväxten drivs av växande omsättning med bibehållna marginaler som tillväxtinvesterarna letar efter. Varför är tillväxtföretag så intressanta? Ett moget företag som har nått en uthållig vinstnivå har svårt att motivera en ökning av sin värdering. Men ett företag som förväntas uthålligt öka sin vinst med till exempel 10 … Läs mer

I förra blogginlägget gick jag genom Graham p/e, ett förenklat sätt att använda p/e-talet för värdering. I detta inlägg vill jag berätta om Shiller p/e (CAPE). I en uppmärksammad artikel* 1998 presenterade nobelpristagare Robert Shiller på Yale och hans kollega John Campbell modellen CAPE – cyclically adjusted price/earnings ratio. Modellen har kommit att kallas Shiller p/e. Grundtanken var att visa att aktiemarknaden inte var helt effektiv utan kunde prognosticeras med CAPE. När CAPE nådde en topp ökade sannolikheten för att värderingen skulle återgå till sitt historiska genomsnitt – reversion to mean. Shillers modell utgår från att man tar fram ett genomsnitt av vinsterna de senaste 10 åren (varianter på andra tidsperioder förekommer) och justerar för inflationen. Därefter dividerar man aktiekursen med detta historiska genomsnitt. Shiller p/e = Aktiekurs / (10 års genomsnittlig inflationsjusterad vinst per aktie) Nyckeltalet kan användas för att värdera enskilda aktier, precis som ett vanligt p/e-tal, men används oftast för att värdera marknaden som helhet … Läs mer

I förra blogginlägget gick jag genom grunderna för p/e-talet, ett av de mest använda verktygen för värdering. I detta inlägg vill jag visa en tillämpning som kallas Graham p/e. Benjamin Graham anses som en av grundarna av modern aktieanalys. Warren Buffett har honom som förebild. Fundamental analys har sina rötter i Grahams och David Dodds föreläsningar på Columbia Business School i slutet av 1920-talet. Allt dokumenterades 1934 i det klassiska (men något tunglästa) referensverket Security Analysis och senare i The Intelligent Investor 1949 av Graham. Deras utgångspunkt var att försöka hitta ett logiskt och rationellt sätt att värdera företag efter börskraschen 1929. Graham tog fram en enkel och lättbegriplig formel för att värdera aktier. Enligt Graham värderades en aktie utan tillväxt i genomsnitt till ett p/e-tal på 8,5 och att p/e-talet sedan ökade succesivt med vinsttillväxten. Graham enkla värderingsmodell ser ut så här: Graham p/e = 8,5 + 2 x g där g = vinsttillväxt (estimat 7-10 år) Till exempel, ett … Läs mer

Jag vill här i en serie artiklar gå genom p/e-tal som nyckeltal, först grunderna sedan nyckeltalets möjligheter och begränsningar. P/e-talet, och dess olika varianter, är det absolut vanligaste nyckeltalet för att värdera en aktie. Historiskt sett har extremt höga p/e-tal – tänk 50 till 100 eller ännu mer – varit ett säkert tecken på övervärdering och bubbla. Men digitalisering, internet och globalisering har delvis ställt gamla beprövade värderingsmodeller på ända. Aldrig någonsin har bolag kunnat skala upp och växa så snabbt som idag. Digitala produkter och tjänster (tänk mjukvara, streaming, SaaS m m) har dessutom ofta väldigt låga marginalkostnader (tänk rörliga kostnader), vilket gör att bolag kan växa och nå skalfördelar på en global marknad och samtidigt uppvisa extremt höga marginaler med en hastighet som vi aldrig sett tidigare. Allt detta sätter ett nytt ljus på p/e-talet. Och det behöver vi prata om. Men först grunderna. P/e-talet – från engelskan price/earning – visar företagets värdering i … Läs mer

I skrivande stund, den 14 juli 2020, verkar börsen ha kastat av sig problemen från mars i år. Breda index är tillbaka på noll igen för i år, och många offensiva aktieportföljer printar nya ATH. Festen är tillbaka. Eller? Här är vad jag har lärt mig so far. Raset i mars kan beskrivas som en så kallad event driven bear market. Covid-19 blev snabbt en global pandemi som fick världens börser att rasa med över 30 procent. Det är det snabbaste och aggressivaste fallet vi någonsin sett. Från toppen till botten tog det inte mer än en månad. En nedgång på över 20 procent brukar vi kalla för en björnmarknad – bear market. Vi har haft större bear markets, men inte lika snabba. Coronaraset är kopplat till en specifik händelse, precis som Lehman Brothers konkurs i september 2008, men nedgångar kan även beskrivas som cykliska eller strukturella. Worst case-scenariot som diskuterades i våras var att … Läs mer

De vanligaste frågorna jag som investerare brukar få är: ”Vilka aktier ska jag köpa?” och ”Är det dags att köpa nu?” och ”Tycker du jag ska sälja nu?” Vänner och bekanta vill alltså veta ”Vad” och ”När” och kommer till mig för tips. Jag vill diskutera case, men de vill veta vad de ska köpa. Jag älskar att prata om investeringar och tidigt i min karriär som investerare ansträngde jag mig alltid för att svara ambitiöst på dessa frågor. Men det föll aldrig väl ut. Om mina tips utvecklades bra, fick jag aldrig något tack; den som hade frågat mig tog det för givet bara och blev ibland sur för att jag inte sagt något tidigare. Och utvecklades mina tips dåligt kunde jag få onda ögat – ”Du ska ju kunna det här!?” – i några fall förlorade jag vänskap. För 100 år sedan skrev Edwin Lefevre boken Reminiscences of a Stock Operator om legendariske tradern … Läs mer