Jonas Bernhardsson

Att tänka själv är en grundregel som återfinns hos alla de stora investerarna. Samtliga investerare som jag intervjuade eller researchade under arbetet med boken Investera som mästarna nämnde det. Samtliga. Grundregeln manifesterar sig på olika sätt: lyssna inte på andra, agera aldrig på tips, gå din egen väg, tänk självständigt och lär dig av dina misstag. Sir John Templeton uttryckte det så här: ”Om du går på samma restauranger och äter lunch med samma människor inom samma begränsade lilla krets och går på samma möten som alla andra och pratar om samma saker och följer samma nyheter – hur ska du då kunna hitta det som alla andra missar?” Philip A. Fisher var en excentriker och en av Buffetts förebilder – samt en utpräglad enstöring som gick sin egen väg. T. Rowe Price var en av de första stora tillväxtinvesterarna, långt innan Peter Lycnh blev känd för det, och Price gick sin egen väg. Walter Schloss lyssnade … Läs mer

För knappt två månader sedan (den 25 februari) släppte Warren Buffett det årliga brevet från Berkshire Hathaway till sina aktieägare. Buffetts brev är alltid intressant läsning för alla investerare.  Du kan läsa hela brevet (2022) här Som vanligt inleds brevet med en översikt av den årliga utvecklingen för Berkshire Hathaway sedan 1965. Genomsnittlig årlig avkastning (CAGR) ligger på ca 20 procent, dubbelt mot S&P 500 Index. Därefter lyfter Buffett speciellt den filantropiska sidan som många av de stora investerarna har: “We believe Berkshire’s individual holders largely to be of the once-a-saver, always-a-saver variety. Though these people live well, they eventually dispense most of their funds to philanthropic organizations. These, in turn, redistribute the funds by expenditures intended to improve the lives of a great many people who are unrelated to the original benefactor. Sometimes, the results have been spectacular.” “Who wouldn’t enjoy working for shareholders like ours? “ Som vanligt är det en kärnfull och citatvänlig … Läs mer

Många investerare lägger makro-pusslet och spekulerar i vad som kommer att hända framöver med inflation, ränta och börs. Värdeinvesterare bryr sig egentligen inte så mycket om makro. Men även om makro oftast inte driver långsiktig värdeutveckling i bolag på samma sätt som bolagsspecifika faktorer gör, så driver makro flockbeteende och pris. Pandemin sänkte många branscher i allmänhet och specifikt hotell- och flygbranschen. Ränteuppgången som pågår slår hårt mot tillväxtbolag och fastighetsbolag. Så det är svårt att låta bli att peta i makro-pusslet. Att ränteuppgången skulle drabba banker så kraftigt var något av en överraskning för marknaden, först med Silicon Valley Bank och andra nischbanker och sedan Credit Suisse som köptes upp av UBS. Ränteuppgång ger fallande priser på obligationer som gräver hål i balansräkningar. Och som vanligt står dominobrickorna tätt intill varandra. Arketypen för bank- och finanskris är dels början av 1990-talet i Sverige, men framför allt Lehman Brothers konkurs den 15 september 2008 och … Läs mer

Även om återhämtningen av breda börsindex sedan i höstas har varit god, så har jag på sistone fått ta del av många berättelser som handlar om besvikelser över sparandets utveckling, och en viss uppgivenhet. I några fall har det handlat om stora summor och ras på över 90 procent från investeringar i förhoppningsbolag och snackisar på sociala medier. Same old story, alltså. Så här är en gammal obekväm sanning som behöver återupptäckas med jämna mellanrum: som investerare kan man inte få avkastning utan att ta risk (ungefär samma förhållande gäller för livet i övrigt). Avkastning är alltså inte gratis, den har ett pris. Och priset man som investerare betalar för är volatilitet, att det svänger. Och det är ett pris som investeraren betalar på flera olika sätt: utebliven avkastning, förluster och mentala prövningar som tvivel, oro och stress – ibland även förtvivlan. Vad en bred portfölj av aktier ger för avkastning över tid finns det … Läs mer

Det kan kanske tyckas märkligt att prata om deflation när vi har en rusande inflation, med prisökningar som vi inte sett sedan 1970-talet. Senaste siffrorna från SCB för december visade en inflationstakt mätt som KPI på 12,3 procent. Det är en siffra investerarkollektivet hade skrattat åt bara för några år sedan. Men nu är vi där. Och, märkligt nog, med rusande inflation ligger deflation samtidigt nära. Jag vill här reda ut begreppen. Vad är deflation? Enkelt uttryckt är det motsatsen till inflation, alltså en sänkning av den allmänna prisnivån. Och precis som inflation mäts deflation med Konsumentprisindex (KPI). När priserna faller på de varor som ingår i KPI har vi deflation. Följande varugrupper ingår i KPI: Deflation är väldigt ovanligt. Normaltillståndet är stabila eller svagt stigande priser. Målet för Riksbanken är en inflation på 2,0 procent. Genom penningpolitiken försöker RB styra inflationen. Om stiger över inflationsmålet höjer RB styrräntan för att kyla av ekonomin. Och … Läs mer

Årets sista börsdag är nu avslutad, dags att summera. Ungefär så här: ibland tjänar man pengar, ibland försöker man undvika att förlora pengar och ibland får man bita ihop. En summering av 2022 innebär att det var ett år då man fick bita ihop. Åtminstone för undertecknad. Här är ­rrskrönika 2022. Jag får gå tillbaka i minnet till början av 1990-talet för att hitta en börsmiljö som har varit och är så extremt präglad av makro som 2022. Flera av de krönikor som jag har publicerat här under året har därför handlat om just makro: Det blir lätt så här stökigt på finansiella marknader när obalanser ska rättas till. 20 år med stadigt fallande långräntor och stigande tillgångsvärden är unikt. Och en negativ styrränta har vi aldrig haft tidigare. Men det fick vi 2015. Addera Putins anfallskrig i Europa. År efter år har Riksbanken stirrat närsynt på tiondelar på inflationen och försökt få upp KPI/KPIF … Läs mer

Börsnedgång, pyspunka på tech och ras i krypto har skakat liv i den ständiga diskussionen om diversifiering. Ska man sprida sina investeringar i olika tillgångar för att minska risken, eller ska man lägga alla äggen i en korg och bevaka korgen noga? Jag vill här reda ut de båda synsätten. Studier av risk går att spåra tillbaka till 1500-talet, men för oss investerare kom genombrottet 1952 när 25-årige doktoranden Harry Markowitz vid Chicagouniversitetet tog upp sambandet mellan risk och avkastning i en uppmärksammad artikel. Markowitz fick Nobelpriset 1990 tillsammans med William Sharpe och Merton Miller som hade vidareutvecklat Markowitz tankar i den så kallade CAPM-modellen – Capital Asset Pricing Model. Budskapet från Markowitz var föredömligt enkelt: en investerare kan inte förvänta sig få en högre avkastning än marknaden som helhet om hon inte samtidigt är beredd att ta en större risk. Med andra ord, risken styr avkastningen. Kenfield Morley uttrycker det så här i Some Things … Läs mer

Den rusande inflationen har tryckt upp såväl styrräntor som långräntor och sänkt börsen med över 30 procent hittills i år. En inbromsning av ekonomin ser oundviklig ut, så många investerare är nu extra uppmärksamma på kvartalsrapporterna som börjar ticka in om några veckor, samt framför allt guidning i dessa. Och så har vi den gäckande inflationen som håller i taktpinnen inför hela orkestern. Från att ha varit mer eller mindre livlös år efter år och en icke-faktor fick vi se en ketchupeffekt i slutet av förra året. För närvarande ligger den nära 10 procent, en siffra som hade lockat till skratt bara för något år sedan. Samtidigt ligger styrräntan på blygsamma 1,75 procent, trots senaste monsterhöjningen på en hel procentenhet. Så vad händer nu? Investerarkollektivet håller ögonen på inflationen som började dra rejält i slutet av 2021 och framförallt i början av 2022. När vi närmar oss denna perioden bör KPI/KPIF sakta in. Tänk på … Läs mer

Kanske skrivs nu till slut det sista kapitlet i berättelsen om nollränta. Och som vanligt då det handlar om börs och finansmarknad är det dramatik och svarta krigsrubriker som gäller när finansiella obalanser ska rättas till. Berättelsen om nollränta börjar efter att it-bubblan sprack år 2000 samt efter terrorattacken den 11 september 2001 i USA. De stimulansåtgärder som amerikanska centralbanken genomförde då för att hålla ekonomin under armarna blev inledningen till första kapitlet. Från väldigt höga räntetoppar i början av 1980-talet (efter 1970-talets inflation) till en normalisering under 1990-talet, inleddes nu en 20 år lång era med stadigt sjunkande räntor. Vi började vänja oss vid att pengar fanns i överflöd och att kostnaden för kapital var låg, och att centralbankerna alltid räddade oss om något hände. De penningpolitiska excesserna accelererade med QE efter finanskrisen 2007–2008, en kris som kulminerade med att Lehman Brothers kollapsade den 15 september 2008. Svenska Riksbanken började chocksänka styrräntan från 4,75 … Läs mer