I förra blogginlägget resonerade jag kring hur man kan bli en bättre investerare, något som länge intresserat mig, och en fråga som rymmer betydligt mer komplexitet än vad många kanske tror. Men egentligen är frågan felformulerad. Att bli en investerare – där ligger det största värdet för de flesta. Därefter avtar marginalnyttan snabbt.
Låt mig ta mitt eget fondsparande till familjen som exempel för att illustrera vad jag menar. Förra året (2019) steg värdet på det samlade sparandet med hela 37 procent. Ett extremt år på många sätt (långsiktig uthållig avkastning ligger runt 8 procent per år i genomsnitt, nominellt, och med stora svängningar från år till år).
Avkastningen på sparandet var knappt 3 procentenheter bättre än index (OMXSGI). Under året låg avkastningen lite över index under några månader och sedan lite under index under andra månader. Till synes ganska slumpmässigt. I slutändan landade det på knappt 3 procentenheter över index.
Men vad var egentligen mest värdefullt? En överavkastning på knappt 3 procentenheter? Eller en avkastning på 37 procentenheter mer än 0?
John Bogle, grundaren av moderna indexfonder, sa ofta att för de flesta småsparare, och även investerare för den delen, är det ofta bättre att sluta leta efter den berömda nålen i höstacken och istället bara köpa in sig i höstacken.
Genom att börja spara tidigt, tänka långsiktigt och investera i en bred, väldiversifierad aktie- eller fondportfölj får man ner risken och kan på enklast möjliga sätt ta del av börsens långsiktiga avkastning över tid. Svårare än så behöver det inte vara. Och det tar inte mycket av din tid.
Med andra ord, att bli en investerare är för de flesta viktigare än att bli en bättre investerare.
/Jonas Bernhardsson
Läs också:
