I år är det 25 år sedan Investeraren gavs ut. Då 1996 var titeln Trading Guiden – en handbok om spelet på finansmarknaden. Fokus var på hur finansiella marknader fungerar. 2002 kom en utökad version med titeln Tradingguiden – allt du behöver veta om finansmarknaden. Boken fördjupade delen om fundamental analys och berättade storyn om åren i slutet av 1990-talet som ledde fram till it-bubblan. 2019 var det dags igen, nu med titeln Investeraren – allt du behöver veta om finansmarknaden. Boken har växt i omfång och djup med nya kapitel om åren efter it-bubblan, nya affärsmodeller, digitalisering samt mer om fundamental analys, börsbubblor och psykologi.
Bakgrunden till boken är lite brokig. Jag hade avslutat ett jobb i Holland som ung civilekonom och ville prova något annat. Jag hade egna erfarenheter kring trading och investeringar som jag ville bygga vidare på med research. Pengarna skulle räcka drygt ett år om jag levde snålt. En long shot verkligen. Men jag hade snubblat över några fascinerande böcker i en bokhandel på Spui i Amsterdam. Den ena var Reminiscences of a Stock Operator av Edwin Lefevre, den andra var One Up on Wall Street av Peter Lynch och så berättelsen om holländska tulpanlökar på 1600-talet: Extraordinary Popular Delusions and the Madness of Crowds.
Några urgamla insikter som slagit många investerare genom åren drabbade nu även mig med full kraft – ”like I was shot with a diamond… a diamond bullet right through my forehead” – att finansiella marknader egentligen alltid har fungerat på samma sätt, att det är en evig kamp mellan två mänskliga drivkrafter: girighet och rädsla – greed and fear. Att köpare och säljare som försöker komma överens om ett pris samtidigt värderar tillgången de förhandlar om. Att finansiella marknader är stökiga på kort sikt och effektiva på lång sikt. Att en investering i aktiemarknaden innebär ett direktägande i värdeskapande verksamhet. Att… att… Jag var ohjälpligt fast i kaninhålet. Allt annat försvann. Det enda jag kunde tänka på var research. Jag ville lära mig allt.
Jag letade upp och läste varenda bok jag kunde hitta om börsen och investeringar. Jag blev stammis hos bokhandlarna och antikvariaten runt Spui och förhandlade om priset på tummade skyltexemplar. Jag slukade böcker på löpande band. Buffett, Graham, Fisher, Lynch, Soros, Schwager, Malkiel, Lewis, alla stod de på en hylla och väntade på mig.
Jag besökte Amsterdam Bourse och forskade på börsens historia, irrade runt i katakomberna på Amsterdams Stadsarkiv, intervjuade investerare, satt på caféer och skrev. Alla var vänliga och ville hjälpa en ivrig svensk som hade gått ner sig i kaninhålet. Jag insåg omedelbart vilka brister mina egna kunskaper hade och började mödosamt fylla i och bygga ut. Det var en otroligt rolig och utvecklande tid.
Jag mindes något som George Soros hade sagt om vad som behövs för att man ska kunna utvecklas och tänka i nya banor: you need idle time at your hands. Helt rätt. Jag gick till slut i mål och skickade ett första manus till några förlag. Och så kom det sig att finansmannen och nyblivna förläggaren Tomas Fischer på Fischer & Co ringde upp mig på en knastrig telefonlinje från St Bartholomeus och sa att han väldigt gärna ville ge ut min bok om finansmarknaden.
En frihet med arbetet som jag minns är att jag oftast satt på caféer i Amsterdam och gick genom anteckningar och jobbade, med en kallnad koffie verkeerd bredvid mig. En favorit var Café Luxembourg på Spui, en annan var Café Americain intill Leidseplein och så ett café (som bytt namn några gånger) med stora spröjsade fönster ut mot hörnet av Keizergracht och Leidsestraat.
Numera brukar jag resa hit ett par gånger varje år. Det är en fin känsla av tillfredsställelse och förundran, att kunna sitta vid samma fönster 25 år senare med sitt material och titta ut genom de där höga spröjsade fönstren jag minns så väl. Från ax till limpa och en lärorik resa. Bokhandlarna och antikvariaten runt Spiu finns kvar.
Att börja läsa är något av det mest utvecklande jag gjort. Det har gett mig möjlighet att ”tänka med någon annans huvud” (Schopenhauer), det har gett mig kunskap och förståelse, stora läsupplevelser – och så har det lett mig till börsen och investeringar, vilket har varit det i särklass mest lönsamma jag gjort. Jag är väldigt tacksam för allt detta.
De senare åren har jag kunnat checka in på bättre hotell. En favorit är Ambassade Hotel på Herengrach, ett stenkast från Café Luxembourg och bokhandlarna på Spui. Här har jag suttit och arbetat många gånger. Ambassade är författarnas och förläggarnas hotell och huserar ett bibliotek med över 5 000 signerade böcker av författare som bott på hotellet. Eelco Douma är manager och sköter allt med fast hand. Ibland skyltar han med min bok när jag är här och så pratar vi om huspriserna längs kanalerna och gentrifieringen av centrum eller om Jay McInerney varit tillbaka.
Börsen är för mig fortfarande väldigt förknippad med Amsterdam. De flesta tänker på New York och Wall Street, men jag tänker på Amsterdam. Här finns världens äldsta börs, här uppstod den galna bubblan i tulpanlökar och så är staden ett historiskt centrum för handel, precis som Venedig. Amsterdam är ett typexempel på hur välstånd har byggts, från en liten fiskeby till en blomstrande stormakt på 1600-talet och idag en internationell stad rik på kultur, historia och handel. Här möts gammalt och nytt i en spännande smältdegel.
Få böcker lever i 25 år. Väldigt många läsare har hört av sig genom åren och tackat för boken och berättat att den varit deras introduktion till börsen och investeringar, även erfarna investerare har berättat att de funnit värdefulla insikter eller nya perspektiv. Det värmer extra mycket och påminner mig om min egen resa.
Tack för alla fina omdömen och tack till alla som stöttat genom åren.
/Jonas Bernhardsson
Läs också:
- Blogg – research på Amsterdams Stadsarkiv
- Mina bästa boktips
- 18 coolest libraries in Amsterdam
- Bli en investerare
Fotografier: eget fotoalbum (utom på Eelco Douma som är från Literaire Salon/Library Bar)
