Lärdomar från coronakrisen

I skrivande stund, den 14 juli 2020, verkar börsen ha kastat av sig problemen från mars i år. Breda index är tillbaka på noll igen för i år, och många offensiva aktieportföljer printar nya ATH. Festen är tillbaka. Eller?

Här är vad jag har lärt mig so far. Raset i mars kan beskrivas som en så kallad event driven bear market. Covid-19 blev snabbt en global pandemi som fick världens börser att rasa med över 30 procent. Det är det snabbaste och aggressivaste fallet vi någonsin sett. Från toppen till botten tog det inte mer än en månad.

En nedgång på över 20 procent brukar vi kalla för en björnmarknad – bear market. Vi har haft större bear markets, men inte lika snabba. Coronaraset är kopplat till en specifik händelse, precis som Lehman Brothers konkurs i september 2008, men nedgångar kan även beskrivas som cykliska eller strukturella. Worst case-scenariot som diskuterades i våras var att coronaraset kunde bli en katalysator som startade en strukturell eller cyklisk nedgång.

Många beskrev inledningsvis pandemin som en svart svan, ett uttryck som ursprungligen kommer från Aristoteles men som idag mest förknippas med Nicholas Nassim Taleb. En svart svan är en oförutsedd händelse som får stora konsekvenser. Taleb själv menar dock att pandemin inte är en svart svan eftersom den var förutsägbar, både han och Bill Gates har i många år varnat för att något liknande kommer att hända.

Hur skulle coronakrisen spela ut? När globala ekonomier stängs ner så här brutalt, vilket vi aldrig tidigare varit med om, samtidigt som världens centralbanker öser in stimulans är konsekvenserna svåra att överblicka. På lång sikt skulle vi vara tillbaka på kurvan igen, frågan var bara när. I efterhand framgår det att vi – så här långt – har fått en V-liknande återhämtning på börserna, snabbare än vad många hade föreställt sig. Domedagen uteblev.

Hur ska man tänka nästa gång något liknande händer? Ja, det beror på några olika faktorer, framför allt tidshorisont och riskbenägenhet. Är man långsiktig och tänker 5–10 år framåt eller längre är jag kvar i samma slutsats som jag alltid landar i: man bör fortsätta spara i breda aktiefonder. Och här kan man ta ganska stora risker. Är man äldre eller behöver pengarna snart bör man ta lägre risk. Enkla och klassiska råd som fungerar.

En mer erfaren investerare och stock-picker kan naturligtvis leta efter enskilda aktier. Vill man ha högsta möjliga R/R (Risk/Reward) letar man nära krisens epicentrum. Då hittade man i våras kraschade flygbolag och hotell till exempel – eller så zoomar man ut och letar bland bolag vars affärsmodell inte påverkades nämnvärt av krisen, eller kanske till och med gynnas, och då hittade man branscher inom digitala upplevelser, streamingtjänster, gaming, bredbandsleverantörer, läkemedel och SaaS-bolag (Software as a Service) till exempel. Djupa kunskaper om bolaget i fråga och din conviction avgör.

Några exempel på bolag vars intjänandeförmåga förblev opåverkade eller till och med gynnades av pandemin och karantän var: Bredband2, Chemometec, Storytel, Evolution Gaming, Fortnox, Spotify och de kära FAANG-bolagen: Facebook, Amazon, Apple, Netflix och Google. Alla står högre än innan corona. Det finns många fler.

Så nu är det över? Och de som inte köpte nära botten är bittra och väntar på nästa pandemi? Känslan av att ha missat årtiondets köptillfälle smyger sig lätt på. Men nu när man vet hur det funkar kommer man vara bättre förberedd nästa gång. Fred Schwed ironiserade redan 1940 i Where Are the Customers’ Yachts? om fenomenet:

”This is quite human, because in the last boom we acted so silly. If we are old enough we probably acted silly in the last three. We either got in too late, or out too late, or both. But now that we are experienced, just give us one more shot at a reliable runaway boom!”

Mayaindianerna hade en annan uppfattning. De trodde inte man kunde lära sig av historien. I mayakulturen fanns en världsåskådning som byggde på att universum gick under fyra gånger. Varje gång försökte mayaindianerna dra nytta av erfarenheten och förbereda sig inför nästa katastrof. Men det var alltid förberedelser som baserades på den föregående kraschen.

Först kom en gigantisk syndaflod och svepte med sig hela världen. De överlevande mindes detta och flyttade upp i träden för att förbereda sig inför nästa. Nästa gång gick universum under i en stor eldsvåda. Efter det lämnade de överlevande skogen så långt bakom sig som de kunde och sökte sig istället till de trygga bergen, där de byggde sina hem av sten och granit. Men nästa gång som världen gick under var det i en stor jordbävning som återigen lade alla hem i ruiner. Och så höll det på, med varje ny katastrof.

Så vad händer nu då? I höst kommer kanske andra vågen av covid-19 och The Great Lockdown Part II? Då får vi se om våra erfarenheter står pall och hur väl mentalt rustade vi är för att agera rationellt. Nästa gång.

/Jonas Bernhardsson

 

Tips

De vanligaste frågorna jag som investerare brukar få är: ”Vilka aktier ska jag köpa?” och ”Är det dags att köpa nu?” och ”Tycker du jag ska sälja nu?” Vänner och bekanta vill alltså veta ”Vad” och ”När” och kommer till mig för tips. Jag vill diskutera case, men de vill veta vad de ska köpa.

Jag älskar att prata om investeringar och tidigt i min karriär som investerare ansträngde jag mig alltid för att svara ambitiöst på dessa frågor. Men det föll aldrig väl ut. Om mina tips utvecklades bra, fick jag aldrig något tack; den som hade frågat mig tog det för givet bara och blev ibland sur för att jag inte sagt något tidigare. Och utvecklades mina tips dåligt kunde jag få onda ögat – ”Du ska ju kunna det här!?” – i några fall förlorade jag vänskap.

För 100 år sedan skrev Edwin Lefevre boken Reminiscences of a Stock Operator om legendariske tradern Jesse Livermore och hans liv och erfarenheter från börsen. Eftersom Livermore var en känd spekulant frågade folk ofta honom om tips. Han kommenterade det så här:


“Tips! How people want tips! They crave not only to get them but to give them.” 

“If I buy stocks on Smith’s tip I must sell those same stocks on Smith’s tip.  I am depending on him.  Suppose Smith is away on a holiday when the selling time comes around? A man must believe in himself and his judgement if he expects to make a living at this game.  That is why I don’t believe in tips.”

 
Jag kände igen mig i Livermores erfarenheter och fortsatte diskutera investeringar, börs och case och berätta vad jag tyckte, men slutade ge tips till vänner och släkt. Men även det kändes efter ett tag ändå otillfredsställande och snålt. Något tips borde man väl kunna ge? Någon oantastlig slutsats borde jag väl kunna dela med mig av?

Så med risk för att du kommer bli besviken, här är mina enda tips jag har att ge till dig som inte vill diskutera case utan bara veta vad man ska köpa (och du har förmodligen hört dem redan):

  • Börja spara tidigt (tänk doppresent till barn och barnbarn)
  • Tänk långsiktigt (minst tio år, helst ett livslångt sparande)
  • Spara regelbundet (det minskar risken att köpa på en topp)
  • Leta efter låga avgifter (ett oslagbart råd)
  • Sprid riskerna (att fokusera/koncentrera är för proffsen)

Ja, det är tråkiga råd för någon som vill ha ett omedelbart svar på frågan ”Ska jag köpa Netflix nu!??” – men för de allra flesta, som inte har tid eller intresse för att läsa på och fatta egna beslut, handlar det inte om att köpa aktie X eller aktie Y. Det handlar om att spara och sätta av en del av sparkapitalet på börsen. Siegel är inne på samma spår i tegelstenen Stocks For the Long Run. Siegel berättar inte vilka aktier du ska äga eller när, men att du ska äga aktier. Det är det som är det viktiga.

Jaha, men hur mycket cash blir det då? När är jag miljonär? Även om svängningarna från ett år till ett annat kan vara väldigt stora, så kan du på lång sikt räkna med 6–7 procent real avkastning per år och 8–10 procent nominell avkastning per år. Det är vad ett direktägande i värdeskapande verksamhet ger dig över tid. Och det är faktisk betydligt mer dramatiskt än vad de flesta tror.

Källa: Siegel, J., Stocks for the Long Run.

I tabellen ovan ser du statistik för amerikanska aktiemarknaden för över 200 år. I tabellen nedan ser du motsvarande statistik för svenska aktiemarknaden. Det ser ungefär likadant ut, beroende på vilken mätperiod man väljer. 

Källa: Edvinsson, R., House Prices, Stock Returns, National Accounts, and The Riksbank Balance Sheet 1620-2012.

Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. Det är den finstilta brasklapp som fonder brukar ha med i sin annonsering. Och det gäller för enskilda fonder och aktier. Men för börsen som helhet talar 200 år av ekonomisk statistik ett ganska tydligt språk.

Många tycker att 8 procent om året låter skittråkigt. Och så är det kanske i början, men med tid blir effekten av ränta-på-ränta dramatisk. Med en årlig avkastning på 8 procent växer 10 000 kronor till 21 500 kronor på tio år, till 46 500 kronor på 20 år och till 100 500 kronor på 30 år. Man dubblar alltså kapitalet ungefär var tionde år.

Här är ett exempel på räknesnurra där du kan räkna ut effekten av sparande och ränta-på-ränta.

Antag nu att du förutom din ursprungliga investering på 10 000 kronor dessutom sparar 1 000 kronor i månaden. Med 8 procents avkastning per år kommer du efter 30 år ha nästan 1,6 miljoner kronor. Vad händer om den årliga avkastningen är 20 procent? Då kommer din investering att vara värd nästan 20 miljoner kronor (jag har förenklat och bortsett från transaktionskostnader och skatt). Alla kan bli miljonärer, som Buffett säger, bara man inte har för bråttom.

Så börja tidigt och låt tid och ränta-på-ränta dra lasset. Tid i marknaden är avgörande. Så småningom kommer du börja bli glatt överraskad, kanske till och med imponerad. Det är mitt tips.

/Jonas Bernhardsson

 

Lär dig ta förluster

För många nybörjare kan det kanske låta som ett märkligt råd. ”Vadå ta förluster? Jag ska väl lära mig ta vinster?!” Men vinsterna tar ofta (inte alltid) hand om sig själv. Det är förlusterna som triggar destruktiva beteenden hos investerare. Vi behöver därför lära oss ta förluster.

”Cut your losses and ride your winners” är ett av de vanligaste råden för både traders och investerare, så vanligt att det har blivit en klyscha. Men rådet är inte så lätt att följa som det kanske låter.

Antag att du har fem aktier i din portfölj. Tre av dem börjar gå upp, en ligger stilla och en börjar gå ned. Nybörjaren säljer de tre vinstaktierna och hoppas att de andra två vänder upp. Den erfarne investeraren behåller istället vinstaktierna och säljer de som går ner.

Nybörjaren väljer ofta att behålla sina förlustaktier och hoppas att de ”på lång sikt” kommer gå upp igen, åtminstone upp till break-even, och då kan han sälja direkt för då har han inte förlorat något. Han vill egentligen inte erkänna att han hade fel. Genom att undvika att sälja behöver förlusten inte realiseras, bekräftelsen på att han faktiskt hade fel. Philip Fisher beskriver det så här i Common Stocks and Uncommon Profits:

”There is a complicating factor that makes the handling of investment mistakes more difficult. This is the ego in each of us. None of us likes to admit that he has been wrong. More money has probably been lost by investors holding a stock they really did not want until they could ’at least come out even’ than from any other single reason.”

Ingen köper aktier för att man tror att de ska gå ner. Så för många nybörjare kommer det som en chock att aktien börjar rasa omedelbart efter att man köpt. Paralyserad och handlingsförlamad följer nybörjaren med i raset, oförmögen att tänka rationellt och följa sin plan. Mike Tyson sätter enkla ord på det som alla investerare har upplevt: ”Everyone has a plan until they get punched in the face.”

Legendariske tradern Jesse Livermore intervjuas av Lefevre i Reminiscences of a Stock Operator för 100 år sedan och är tydlig när han berättar om sina misstag:

”I did precisely the wrong thing. The cotton showed me a loss and I kept it. The wheat showed me a profit and I sold it. Of all of the speculative blunders there are few greater than trying to average a losing game. Always sell what shows you a loss and keep what shows you a profit.”

Det är alltså ointressant att titta på hur en aktie har utvecklats. Glöm det. Det är bara framtiden som är intressant. De aktier som har sämst förutsättning att stiga, relativt de andra innehaven, skall vara de första att säljas. Strunta i när de köptes eller hur de har utvecklats. Det spelar ingen roll. Gjort är gjort och endast bedömningen av framtiden spelar någon roll. Att lära sig ta förluster är helt avgörande för både traders och investerare. Tradern Ed Seykota förklarar i Market Wizards.

”The elements of good trading are: (1) cutting losses, (2) cutting losses, and (3) cutting losses. If you can follow these three rules, you may have a chance. Trying to trade during a losing streak is emotionally devastating. Trying to play ‘catch up’ is lethal.”

Fast visst ligger det en liten mental fälla här. Det är på något sätt ändå lättare att köpa en aktie som rasat från 100 kronor till 10 kronor och sedan stabiliserats där, eftersom man tycker man har en kurspotential på 90 kronor, man kan ju tiodubbla sin insats. Medan en aktie som stadigt och envist klättrat från 10 kronor till 300 kronor ger det bestämda intrycket av att vara en livsfarlig investering: titta bara på fallhöjden!

Det är en vanlig inställning hos oerfarna investerare att en aktie som har handlats på 100 kronor är köpvärd vid 80, billig vid 40 och ett fynd vid 20. Hur långt kan den sjunka egentligen frågar sig dessa investerare som har blivit fostrade i att tänka positivt. Svar: en aktie kan alltid sjunka till noll. Oavsett hur mycket en aktie har rasat så kan den alltid rasa ytterligare 100 procent.

Framtidsfabriken sjönk 50 procent från 100 kronor till 50 kronor. De som gick in på den nivån trodde kanske de hade gjort ett fynd (”nu kan den bara inte gå lägre”). Från denna kurs sjönk aktien på nytt 50 procent till 25 kronor. Nya fyndköpare strömmade till och aktien rasade ytterligare 50 procent till 12 kronor. Efter en ny rad halveringar av kursen och nya fyndköpare lade sig kursen till slut på 1 krona. Börshistorien är full av liknande exempel.

Framtidsfabriken mars 2000–december 2001. ”Nu kan den bara inte gå lägre”

En amerikansk tradinglegend, Richard Dennis, hävdar att 95 procent av hans sammanlagda vinster kommer från 5 procent av hans positioner. Det innebär att han i 95 procent av fallen haft fel och blixtsnabbt insett detta och gått ur positionen, medan han i de få vinstgivande positionerna hållit fast vid dessa och låtit dem finansiera sina förluster. Många investerare har liknande berättelser. George Soros uttrycker det så här: ”It’s not whether you’re right or wrong that’s important, but how much money you make when you’re right, and how much you lose when you’re wrong.”

Ett bra exempel på hur man kan skjuta ett säljbeslut framför sig är en historia i Why You Win or Lose av Fred Kelly. En man hade satt upp en fälla på gården för att fånga kalkoner. Framför fällan hade han lagt ett långt spår av majskorn för att leda kalkonerna in i buren vars dörr var upphissad och kopplad till ett snöre. När tillräckligt många kalkoner gått in i buren kunde han stänga luckan. Så en dag hade tolv kalkoner gått in i buren. Men en gick ut igen. Mannen tänkte att han skulle ha dragit i snöret när det var tolv kalkoner i buren. Han tvekade. Om han väntade en stund, skulle den kanske gå tillbaka in.

Medan han väntade på att den tolfte kalkonen skulle återvända gick två kalkoner till ut ur buren. Jag skulle nöjt mig med elva, tänkte han och ångrade sig. Om bara en av de två går tillbaka in, så drar jag i snöret. Under tiden som han väntade tog sig ytterligare tre kalkoner ut ur buren. Till sist stod han där med en tom bur.

Samma sak med förlustaktier. Istället för att ta förlusten, låser nybörjaren sig vid förhoppningen att aktien kanske kommer att rekylera upp. Om man bara når break-even så säljer man direkt. Och så rabblar man denna ramsa som ett mantra för sig själv, alltmedan aktien fortsätter att sjunka allt djupare: ”när jag när break-even säljer jag, när jag när break-even säljer jag...” Att inte ta ett beslut är också att ta ett beslut. Eller som tradern Ed Seykota uttrycker det: ”If you can´t take a small loss, sooner or later you will take the mother of all losses.”

Många investerare har strikta regler för hur de skall göra i säljsituationer. Om en position rör sig nedåt med en förlust på X procent så säljer de automatiskt genom en stop-loss-order, en stående säljorder som aktiveras vid en viss kurs. Det blir då inget känslomässigt beslut, utan en programmerad handling.

Så lär dig ta förluster. Du kommer ha nytta av det under hela din karriär som investerare.

Läs också: Lär dig ta vinster

/Jonas Bernhardsson

 

Vad ska vi ha börsen till?

Börskraschen i samband med Corona-utbrottet i våras och historiens snabbaste börsras väckte gamla frågor till liv igen (som börskrascher brukar göra). ”Vad ska vi ha börsen till?” ”Kasino och spekulation för rika.” ”Vanligt folk förlorar ofta pengar.”

Tyvärr är det inget nytt, marknaden reagerar så här ibland. Börsens 400-åriga historia är full av dramatiska och ibland svårförklarliga kast, bubblor och krascher (att börsen skulle rasa på Corona är dock inte så svårförklarligt).

Måndagen den 19 oktober 1987 (svarta måndagen) rasade värdet på det börsnoterade amerikanska näringslivet med nästan en fjärdedel. På en enda dag. Inga förändringar i omvärlden kunde förklara en sådan plötslig omvärdering.

Den 6 maj 2010 kraschade marknaden med 10 procent under några minuter – en händelse som har kommit att kallas för Flash Crash – för att sedan återhämta sig och skaka av sig raset som om ingenting hade hänt. Mellan mars 2000 och mars 2001 försvann 60 procent av värdet på Nasdaq och 70 procent av Stockholmsbörsen. Mellan juli 2007 och oktober 2008 föll Stockholmsbörsen med 60 procent.

Under 1999 år steg Stockholmsbörsen 64 procent. Den 15 mars 1933 steg New York-börsen över 15 procent; den 13 oktober 2008 steg den med över 11 procent. Och så vidare.

Börshistorien bjuder på många liknande exempel. Kan ett system som emellanåt skruvar upp hysterin till Spinal Tap-nivå 11 och tillåter sådana dramatiska och till synes slumpmässiga kast anses vara funktionellt?

Neurologisk forskning har visat att hjärnans limbiska system som styr våra känslor är mycket starkare än neocortex som styr intellekt. Detta känslomässiga inslag i marknaden skapar överreaktioner på marknaden (De Bondt och Thaler).

Men vi måste urskilja två ansatser för att göra en riktig bedömning. På kort sikt utspelas många märkliga slag på finansmarknaderna, ofta som resultat av flockbeteende, känslomässigt agerande och kortsiktig spekulation. På lång sikt är däremot marknaden väldigt effektiv. Reala ekonomiska värden slår igenom förr eller senare. Bubblor spricker och värden kommer upp till ytan. Den främsta slutsatsen är alltså inte att marknaden på kort sikt kan uppvisa ett irrationellt beteende, utan att på lång sikt rättar marknaden till sig själv. A Random Walk Down Wall Street är Burton Malkiel tydlig:

“The market eventually corrects any irrationality – albeit in its own slow, inexorable fashion. Markets can get irrationally optimistic, and often they attract unwary investors. But eventually, true value is recognized.”

Marknaden har inget politiskt intresse och ingen dold agenda; marknaden är varken god eller ond (den är snarare agnostisk). Marknaden är en mekanism som skiljer bort de ineffektiva företagen från de effektiva. Marknaden består av ett antal aktörer – du och jag genom vårt pensionssparande eller som privata aktieägare – som letar efter en bra avkastning på vårt sparande. Samtidigt tillför vi kapital till nya växande företag och branscher.

Ta en världsstad som Tokyo. Den dagliga försörjningen av färsk fisk till Tokyo med sina drygt 35 miljoner invånare är en ofattbart komplex process. Det är en process som varken är demokratiskt vald eller styrd i någon egentlig bemärkelse. Men det är en process som fungerar och som ser till att regionen inte drabbas av återkommande svältkatastrofer. Vad får det att fungera? Marknaden. En marknad som består av ett stort antal köpare och säljare som agerar efter egenintresse, där efterfrågan och utbud hela tiden står mot varandra i en dynamisk prissättning.

Börsstatistik från mer än 200 år tillbaka visar att i genomsnitt går börsen upp drygt 6 procent realt (utan inflation) och runt 8 procent nominellt per år. Det innebär att ett sparkapital fördubblas på nio år. Ett sparkapital på 10 000 kronor växer till 100 000 kronor på 30 år. Om du förutom ditt startkapital på dessutom sparar 1 000 kronor i månaden kommer du att ha nästan 1,6 miljoner kronor om 30 år. Alla kan – faktiskt – bli miljonärer.

Genom kapitalmarknaden och pensionssystemet har vi alla möjlighet till ett direktägande i värdeskapande verksamhet och få en avkastning på vårt sparande. Det är i grund och botten en fantastisk konstruktion som är väl värd att vara rädd om och utveckla.

/Jonas Bernhardsson

 

Är du rationell, lille vän?

Den framgångsrike investeraren har lärt sig att tänka rationellt och behålla en objektiv syn på marknaden, oavsett vilken position han eller hon har. Samtidigt som han kan vara övertygad i sin marknadstro har han också förmågan att kunna ifrågasätta den och ständigt vara beredd att ändra på den.

Men att tänka rationellt och vara objektiv är inte så lätt som det kanske kan låta. Vår hjärna serverar oss ibland en skev verklighetsuppfattning, vilket kan ge subjektiva tolkningar av skeenden och leda till irrationella beslut. I psykologin kallas det för kognitiv bias. Begreppet myntades 1972 av nobelpristagare Daniel Kahneman och Amos Tversky. Tillsammans med Richard Thaler lade de grunden för det som idag kallas behavioral finance.

Forskare inom psykologi har upptäckt en rad biaser som kan få vår subjektiva bild av omvärlden att avvika från verkligheten. En av de mer kända är bekräftelsebias eller konfirmeringsbias – confirmation bias – som innebär att man omedvetet söker upp och tar till sig intryck och information som bekräftar och förstärker ens uppfattning och åsikter, samtidigt som man filtrerar bort information som strider mot dessa.

Här är exempel på andra vanliga kognitiva biaser hos investerare:

  • Dunning-Kruger-effekten innebär att man överskattar sin egen kompetens jämfört med andras.
  • Exponeringseffekten innebär att man lätt blir positiv till det som är välbekant, ju mer man följer något desto lättare är det att man börjar gilla det. 
  • Endowment-effekten innebär att man tenderar att värdera en sak högre om man äger den jämfört med om man inte äger den.
  • Subjektiv validering innebär att man lättare uppfattar påståenden som sanna om de har någon personlig betydelse för en.
  • Förankringseffekt innebär att man förlitar sig i alltför hög grad på den första informationen man fick (ankaret).
  • Önsketänkande innebär att man framhäver det som är önskvärt och förtränger det som är icke-önskvärt.

Samtliga beteenden ovan är lätta att hitta hos investerare. Och de är alla fiender till rationellt tänkande och beslutsfattande. Att investerare gärna överskattar sin egen kompetens är vanligt, speciellt om det har gått bra ett tag. Och ju längre man har ägt aktier i ett företag, desto lättare är det att börja gilla det samt se ett större värde i det än om man inte ägde det. Och vilken investerare har inte i svaga stunder ägnat sig åt önsketänkande?

Just konfirmeringsbias och önsketänkande är vanligt hos investerare. Istället för att fortsätta göra förutsättningslösa observationer av marknaden söker man gärna bekräftelser på sin marknadstro. Och det är lätt att låta omdömet fördunklas av förhoppningar. George Selden diskuterade fenomenet i den lilla boken Psychology of the Stock Market redan 1912.

”One of the greatest difficulties encountered by the active trader is that of keeping his mind in a balanced and unprejudiced condition when he is heavily commited to either the long or the short side of the market. Unconsciously to himself, he permits his judgement to be swayed by his hopes.”

Det över 100 år gamla citatet ovan är exempel på både önsketänkande och konfirmeringsbias. Man ser det man vill se. Den information som inte stöder ens syn på marknaden filtreras omedvetet bort. Även Jesse Livermore tog upp problemet för snart 100 år sedan i evigt klassiska Reminiscences of a Stock Operator.

”If you are long or short of the market, you are not an unprejudiced judge, and you will be greatly tempted to put such an interpretation upon current events as will coincide with your preconceived opinion.”

Men hur behåller man en objektiv syn på marknaden? Utbildning är ett sätt, enligt Kahneman och Tversky, att medvetandegöra irrationella beteenden och beslut hos sig själv. Ett annat sätt är att öva sig i att tänka tvärtom.

I The Art of Contrary Thinking berättar Humphrey Neill en historia om en investerare på Chicagobörsen under 1920-talet. Mannen var övertygad om att marknaden var inne i en nedåtgående trend och var följaktligen kort i ett antal positioner. Hans syn på marknaden var känd. Så en dag överraskade han alla genom att plötsligt gå ur samtliga positioner och istället ta långa positioner, samtidigt som han argumenterade för att marknaden skulle upp. Under två dagar höll han fast vid denna position och dessa argument innan han sålde och återtog sin gamla position, fast nu ännu större. Och nu var han bergfast övertygad om att marknaden verkligen var på väg ned.

Han gjorde detta för att testa marknaden, men huvudsakligen för att testa sig själv och sin egen marknadstro. Genom att ändra sin position och övertygelse till den rakt motsatta under en kortare tid, utan att detta egentligen rubbade hans ursprungliga marknadstro, kunde han återgå till sin ursprungliga position, nu ytterligare stärkt.

Legendariske tradern Paul Tudor Jones säger så här: “Everyday I assume every position I have is wrong.”

Att utvecklas som investerare innebär ett livslångt lärande i att tänka rationellt och att fatta rationella beslut. Självkännedom och kunskap om de kognitiva biaser som gillrar fällor för oss som investerare underlättar lärandet. 

Boktips:

Thinking, Fast and Slow av Kahneman

The Most Important Thing av Marks

Reminiscences of a Stock Operator av Lefevre

The Art of Contrary Thinking av Neill

The Undoing Project av Lewis

Psychology of the Stock Market av Selden

The Crowd av Le Bon

Börsens Pyskologi av Boström

Börspsykologi av Andersson

Illustration: "Blir du lönsam, lille vän?" av Peter Tillberg, 1972. Bild: Prallan Allsten / Moderna Museet

/Jonas Bernhardsson

 

Senaste blogginläggen

17 september 2020
27 augusti 2020
24 augusti 2020
17 augusti 2020
16 augusti 2020
15 augusti 2020
14 augusti 2020
10 augusti 2020
09 augusti 2020
05 augusti 2020
02 augusti 2020
18 juli 2020
13 juli 2020
07 juli 2020

Search