Bollinger-band

Skriv ut

I förra blogginlägget gick jag igenom glidande medelvärde, något som är centralt för alla momentumindikatorer och trendföljande system. Nu vill jag avsluta med att titta på Bollinger-band, ytterligare en vanlig indikator idag.

Bollinger-band är döpt efter upphovsmannen John Bollinger som utvecklade systemet i början av 1980-talet i boken Bollinger on Bollinger Bands. Ibland sorteras Bollinger-band under trendindikatorer, men ses lika ofta som en indikator för momentum och oscillation. Som nämnts tidigare överlappar de här tre begreppen varandra.

Bollinger-band består av totalt tre kurvor: två trendlinjer (de yttre banden) som definieras som 2 x standardavvikelsen från ett enkelt glidande medelvärde som löper i mitten i mitten av banden. Som glidande medelvärde används ofta ett enkelt 20-dagars (SMA-20).

Vad är standardavvikelse? Kortfattat: standardavvikelse är ett mått på hur mycket olika värden avviker från sitt medelvärde. Om värdena ligger samlade nära medelvärdet blir standardavvikelsen låg, är värdena spridda långt över och under medelvärdet blir standardavvikelsen hög.

Bollinger-banden divergerar (går isär) vid volatila kursrörelser och konvergerar (går ihop) vid stabila kurser. När banden smalnar är det ofta en signal om kommande kraftiga prisrörelser, dock visar inte signalen i vilken riktning som rörelsen kommer. Detta kallas ofta för en squeeze. Normalt ska kursen ligga inom de två Bollinger banden. Ungefär 80–90 procent av kursrörelserna brukar ligga inom banden.

De två vanligaste och enklaste tolkningarna lyder så här:

Några andra vanliga tolkningar av Bollinger-banden är följande:

Detta avslutar genomgången av de vanligaste indikatorerna för momentum och oscillation. I nästa blogginlägg ska jag lyfta blicken lite och gå igenom forskningsläget. Fungerar momentumstrategier?

/Jonas Bernhardsson