Någon säger att man lär sig genom att göra. En annan säger genom att läsa. En tredje säger genom att observera. Vem har rätt? Svar: alla har rätt. Vi lär oss på olika sätt, dels beroende på vilka preferenser vi har, dels beroende på vad det är vi vill lära oss.

En person lär sig alltså inte på samma sätt som en annan. Buffett har inte lärt sig investering på exakt samma sätt som Lynch eller Soros. Och vill man lära sig spela hockey har man mindre nytta av böcker än om man vill lära sig om andra världskriget, IFRS eller hur man bygger en atombomb.

En klassisk modell för att reflektera över hur man lär sig är Kolbs modell för lärstilar. Kolb visar att vi lär oss i fyra dimensioner: genom (1) konkreta upplevelser, (2) reflekterande observationer, (3) abstrakt tänkande (4) aktivt experimenterande.

Kolb menar att vi använder olika kombinationer av de fyra lärstilarna när vi lär oss, men vi har alltid en lärstil som dominerar över de andra. Den lärstilen är vår preferens för att lära oss. Och din preferens för att lära dig kommer inte att vara samma som min. Vår lärstil är starkt förknippad med vår personlighet.

Du kommer alltså att ha en dominerande lärstil som är en av fyra:

• Aktiv – lär sig bäst genom konkreta upplevelser
• Reflekterande – lär sig bäst genom att observera och reflektera
• Logisk – lär sig bäst genom abstrakt tänkande och logik
• Praktisk – lär sig bäst genom att tillämpa, pröva och aktivt experimentera

För några år sedan var jag på en föreläsning av Anna Tebelius Bodin. Hon berättade om hur minnet fungerar och hur man kan förstärka och befästa inlärning genom att uttrycka sig (skriva, rita, måla, berätta, förklara). Vi fick göra en enkel övning där vi först lyssnade på en kort presentation för att sedan berätta för personen intill oss vad presentationen hade handlat om. Det som var så självklart när man lyssnade, var inte alls lika självklart när man skulle förklara själv.

Richard Feynman säger samma sak i boken med den fantastiska titeln The Pleasure of Finding Things Out: ”If you want to master something, teach it.”

Richard Feynman (1918–1988) framför svarta tavlan på Californa Institute of Technology (Caltech)

Det är värdefullt att reflektera över vilken lärstil man har, vilken som dominerar och som sedan stöds av de andra. Det finns tester på nätet. Det är en av många pusselbitar i din självkännedom som investerare.

/Jonas Bernhardsson

Synen på utdelningar är rätt spridd bland investerare. Är det bra med bolag som ger utdelning och att aktien har en direktavkastning, eller spelar det ingen roll? Jag vill här dela med mig av forskningsläget samt min egen syn.

Ett viktigt utgångsläge är att det endast är bolagets totalavkastning som är intressant. Och den totala avlastningen erhåller vi investerare på två sätt: en (eventuell) ökning av aktiekursen och en likvid utdelning som avskiljs. I de flesta bolag sker utdelningen en gång per år, oftast under våren april–maj. Men det finns bolag som delar ut varje kvartal, till exempel: Lundin Energy, Klövern, Autoliv och Apple. Och så finns det bolag som delar ut en gång per månad, i Sverige har vi fastighetsbolaget Cibus.

Ju större andel av bolagets vinst (kassaflöde) som delas ut, desto lägre kursuppgång och vice versa. Skulle bolaget dela ut hela värdeökningen har du i teorin ingen uppgång i kursen alls. Och ett bolag som helt saknar utdelning ser istället hela värdeökningen återspeglas i aktiekursen. På svenska börsen delas ungefär en tredjedel av årsvinsten ut.

För utdelningsjägare är utdelningen avgörande. Det är den del av avkastningen i portföljen som erhålls i form av likviditet. Men i praktiken kan man lika gärna ha en portfölj med bolag som helt saknar utdelning och istället skala av 4–5 procent per år och se det som utdelning.

Vad säger forskningen? I boken A Random Walk Down Wall Street sammanfattar Burton Malkiel synen på fundamental aktievärdering i 4 punkter:

1. En rationell investerare är villig att betala ett högre pris för en aktie ju större tillväxten i vinst och utdelning är, samt ju längre tillväxten förväntas vara.
2. En rationell investerare är villig att betala ett högre pris för en aktie ju större del av vinsten som delas ut som utdelning till aktieägarna.
3. En rationell investerare är villig att betala ett högre pris för en aktie ju mindre riskfylld aktien är.
4. En rationell investerare är villig att betala ett högre pris för en aktie ju lägre marknadsräntan är.

Just punkt 2 är intressant. Malkiel menar att risken minskar ju större del av vinsten som delas ut, därför ska bolag som lämnar utdelning värderas högre än bolag utan utdelning. Det kan man naturligtvis ha synpunkter på. Varför dela ut om bolagets avkastning är bättre än andra alternativ? Men som investerare kan du alltid välja att återinvestera utdelningen.

För min egen del jagar jag inte utdelning. Min syn på utdelningar är positiv, men inte avgörande. Jag har Cibus i portföljen för att jag gillar deras affärsidé och tillväxtplaner och för att de faktiskt ger utdelning en gång i månaden. Men jag har också Storytel som förmodligen inte kommer lämna utdelning på många år framöver.

För mig handlar utdelningar framför allt om följande enkla tanke: genom att ett bolag lämnar utdelning minst en gång om året påminns ledningen hela tiden om ägarna. Det sätter också fokus på kassaflöde och kapitalbindning.

I USA pratar man om utdelningsaristokrater – dividend aristocrats. Det är bolag som höjt utdelningen minst 25 år i följd. Det har varit möjligt för att de haft en stabil vinstutveckling, hög lönsamhet, stark balansräkning och starka kassaflöden samt ofta tydliga utdelningsmål.

Sånt gillar jag som ägare.

/Jonas Bernhardsson

Illustration: filmatisering av pjäsen Hamlet av William Shakespear med Laurence Olivier i huvudrollen (1948)

I år är det 25 år sedan Investeraren gavs ut. Då 1996 hade boken titeln Trading Guiden – en handbok om spelet på finansmarknaden. Fokus var på hur finansiella marknader fungerar. 2002 kom en utökad version med titeln Tradingguiden – allt du behöver veta om finansmarknaden. Boken fördjupade resonemangen om fundamental analys och berättade storyn om åren i slutet av 1990-talet som ledde fram till it-bubblan. 2019 var det dags igen, nu med titeln Investeraren – allt du behöver veta om finansmarknaden. Boken har växt i omfång och djup med nya kapitel om åren efter it-bubblan, nya affärsmodeller, FAANG, digitalisering och internet samt mer om fundamental analys, börsbubblor och psykologi.

Bakgrunden till boken är lite brokig. Jag hade avslutat ett jobb i Holland som ung civilekonom och ville prova något annat. Jag hade egna erfarenheter kring trading och investeringar som jag ville bygga vidare på med research. Pengarna skulle räcka drygt ett år om jag levde snålt. En long shot verkligen. Men jag hade snubblat över några fascinerande böcker i en bokhandel på Spui i Amsterdam. Den ena var Reminiscences of a Stock Operator av Edwin Lefevre, den andra var One Up on Wall Street av Peter Lynch och så berättelsen om holländska tulpanlökar på 1600-talet: Extraordinary Popular Delusions and the Madness of Crowds.

Några urgamla insikter som slagit många investerare genom åren drabbade nu även mig med full kraft ­­– ”like I was shot with a diamond… a diamond bullet right through my forehead” – att finansiella marknader egentligen alltid har fungerat på samma sätt, att det är en evig kamp mellan två mänskliga drivkrafter: girighet och rädsla – greed and fear. Att köpare och säljare som försöker komma överens om ett pris samtidigt värderar tillgången de förhandlar om. Att finansiella marknader är stökiga på kort sikt och effektiva på lång sikt. Att en investering i aktiemarknaden innebär ett direktägande i värdeskapande verksamhet. Att… att… Jag var ohjälpligt fast i kaninhålet. Allt annat försvann. Det enda jag kunde tänka på var research. Jag ville lära mig allt.
 

 Bokhandlarna och antikvariaten runt Spui, Amsterdam

Jag letade upp och läste varenda bok jag kunde hitta om börsen och investeringar. Jag blev stammis hos bokhandlarna och antikvariaten runt Spui och förhandlade om priset på tummade skyltexemplar. Jag slukade böcker på löpande band. Buffett, Graham, Fisher, Lynch, Soros, Schwager, Malkiel, Lewis, alla stod de på en hylla och väntade på mig.

Amsterdam Bourse exteriör

Jag besökte Amsterdam Bourse och forskade på börsens historia, irrade runt i katakomberna på Amsterdams Stadsarkiv, intervjuade investerare, satt på caféer och skrev. Alla var vänliga och ville hjälpa en ivrig svensk som hade gått ner sig i kaninhålet. Jag insåg omedelbart vilka brister mina egna kunskaper hade och började mödosamt fylla i och bygga ut. Det var en otroligt rolig och utvecklande tid.

Amsterdam Bourse interiör

Jag mindes något som George Soros hade sagt om vad som behövs för att man ska kunna utvecklas och tänka i nya banor: you need idle time at your hands. Helt rätt. Jag gick till slut i mål och skickade ett första manus till några förlag. Och så kom det sig att finansmannen och nyblivna förläggaren Tomas Fischer på Fischer & Co ringde upp mig på en knastrig telefonlinje från St Bartholomeus och sa att han väldigt gärna ville ge ut min bok om finansmarknaden. 

En frihet med arbetet som jag minns är att jag oftast satt på caféer i Amsterdam och gick genom anteckningar och jobbade, med en kallnad koffie verkeerd bredvid mig. En favorit var Café Luxembourg på Spui, en annan var Café Americain intill Leidseplein och så ett café (som bytt namn några gånger) med stora spröjsade fönster ut mot hörnet av Keizergracht och Leidsestraat. 

Amsterdam caféer, några favoriter

Numera brukar jag resa hit ett par gånger varje år. Det är en fin känsla av tillfredsställelse och förundran, att kunna sitta vid samma fönster 25 år senare med sitt material och titta ut genom de där höga spröjsade fönstren jag minns så väl. Från ax till limpa och en lärorik resa. Bokhandlarna och antikvariaten runt Spiu finns kvar.

Att börja läsa är något av det mest utvecklande jag gjort. Det har gett mig möjlighet att ”tänka med någon annans huvud” (Schopenhauer), det har gett mig kunskap och förståelse, stora läsupplevelser – och så har det lett mig till börsen och investeringar, vilket har varit det i särklass mest lönsamma jag gjort. Jag är väldigt tacksam för allt detta.

De senare åren har jag kunnat checka in på bättre hotell. En favorit är Ambassade Hotel på Herengrach, ett stenkast från Café Luxembourg och bokhandlarna på Spui. Här har jag suttit och arbetat många gånger. Ambassade är författarnas och förläggarnas hotell och huserar ett bibliotek med över 5 000 signerade böcker av författare som bott på hotellet. Eelco Douma är manager och sköter allt med fast hand. Ibland skyltar han med min bok när jag är här och så pratar vi om huspriserna längs kanalerna och gentrifieringen av centrum eller om Jay McInerney varit tillbaka.

 Ambassade Hotel och Literaire Salon/Library Bar, Herengracht

Börsen är för mig fortfarande väldigt förknippad med Amsterdam. De flesta tänker på New York och Wall Street, men jag tänker på Amsterdam. Här finns världens äldsta börs, här uppstod den galna bubblan i tulpanlökar och så är staden ett historiskt centrum för handel, precis som Venedig. Amsterdam är ett typexempel på hur välstånd har byggts, från en liten fiskeby till en blomstrande stormakt på 1600-talet och idag en internationell stad rik på kultur, historia och handel. Här möts gammalt och nytt i en spännande smältdegel. 

Få böcker lever i 25 år. Väldigt många läsare har hört av sig genom åren och tackat för boken och berättat att den varit deras introduktion till börsen och investeringar, även erfarna investerare har berättat att de funnit värdefulla insikter eller nya perspektiv. Det värmer extra mycket och påminner mig om min egen resa. Tack för alla fina omdömen och tack till alla som stöttat genom åren.

/Jonas Bernhardsson

Research på Amsterdams Stadsarkiv

Ambassade – the writers’ hotel

Mina bästa boktips

18 coolest libraries in Amsterdam

Fotografier: eget fotoalbum (utom på Eelco Douma som är från Literaire Salon/Library Bar) 

Nu i mars är det ett år sedan börsraset i pandemin härjade som värst. Och så är det 21 år sedan it-bubblan sprack. Efter 1990-talets börsfest och galna värderingar nyktrade marknaden till slut till, som den alltid gör förr eller senare, och började justera ner börsvärden till de förväntade vinster som aldrig kom. Raset blev upp till 70 procent från toppen den 6 mars 2000. Ericsson var ett blysänke.

Börsfester är roliga och galna och förmögenheter skapas, såväl flyktiga som mer bestående. Men börsen kan också vara brutal. Och när värderingar drar iväg finns det på sikt bara två möjliga utfall: värden faller för att möta mediokra vinster, eller vinster stiger för att möta värderingar. Inga bubblor varar för evigt, och inga bolag kommer vara undervärderade för evigt.

Värderingarna idag är historiskt höga, precis som de var 2000. Så det ligger nära till hands att slentrianmässigt dra bubbelkortet även denna gång. Men som vanligt är det aldrig riktigt så enkelt. Det vi ser idag är den andra vågen av digitalisering och internet. I första vågen såg vi pionjärer som Jim Clark, Steve Jobs, och Bill Gates. I Sverige hade vi egna rock-stars med Johan Stael von Holstein, Jonas Birgersson, Kajsa Leander och Ernst Malmsten.

Idag har Hinklarna tagit över. Få vet vem Bert Hinkler är. Bert var den andra personen att flyga solo över Atlanten, efter Charles Lindbergh. Bert Hinkler var en typisk nummer två. Hinkler flög bättre, rakare och mer ekonomiskt. Han vidareutvecklade och förbättrade en historisk pionjärinsats. Men få vet vem det är. Först kom alltså pionjärerna, sen kom Hinklarna. 

21 år efter it-kraschen har vi en liknande situation. Hinklarna har tagit över. Ingen höjer på ögonbrynen idag över Leander & Malmstens affärsidé att sälja märkeskläder på nätet. Jim Clarks revolutionära idé att inte bara sälja utan även distribuera digitala produkter och tjänster via nätet tycker alla är en självklarhet. Tänk streamingtjänster och SaaS-bolag. Och vad händer när alla till slut är på nätet? Sprays sociala forum var nytt då, idag är Facebook standard.

Eller som entreprenören Marc Andreessen säger: “Every failed idea from the dotcom bubble would work now.”

FAANG har gått i spetsen för andra vågen av lyckade it-företag. Och när jag skriver lyckade menar jag att deras vinstutveckling har fyllt upp kostymen. De levererar. Och när vinsterna exploderar blir halveringstiden på p/e-talen allt kortare.

Jeff Bezos har visat sig vara både en pionjär och en Hinklare. Amazon störtade i it-kraschen men reste sig som fågel Fenix ur askan och återuppstod. Likadant gjorde Apple. Båda bolagens marknadsvärde är top 5 i världen idag. Amazons aktie kraschade i mars 2000, men var du med på IPO 1997 har du ändå fått en total avkastning på 120 000 procent.

Sverige var ett pionjärsland på 1990-talet, och vi är det idag i andra vågen. Magnus Andersson brukar skriva om de svenska FAANG-bolagen som Evolution Gaming, Embracer, Fortnox, Storytel och Spotify. De flesta känner fortfarande igen namnen på de svenska pionjärerna från slutet av 1990-talet, men få utanför finanstwitter vet vem Martin Carlesund är, och då är han ändå VD för Evolution Gaming, vars bolagsvärde i tysthet tagit sig in på top-20 i Sverige. Hinklarna har tagit över.

Men visst bubblar det på andra håll 2021. Som vanligt är det lätt att förledas av slagkraftiga och sexiga narrativ om marknadsdominans, multipelexpansion och världsherravälde. Mundus vult decipi – ergo decipitatur: världen vill bli förförd, låt den därför bli förförd. Så man får göra som man alltid har gjort, läsa bolagsrapporter och försöka hålla huvudet kallt. Fokusera på försäljning och vinst. Och vara försiktig när narrativet drar iväg alltför mycket från siffrorna.

/Jonas Bernhardsson