Den enklaste momentumindikatorn

I förra blogginlägget gick jag genom grunderna i momentum, ett klassiskt begrepp inom teknisk analys som mäter hastigheten i en kursrörelse. Nu vill jag gå genom den enklaste indikatorn för momentum.

Den enklaste momentumindikatorn kallas lämpligt nog för just Momentum och beräknas helt enkelt genom att man tar differensen mellan dagskursen (vanligtvis används slutkursen) och kursen för N dagar sedan, till exempel 10 dagar:

 

Momentum = Dagskurs – Kursen för N dagar sedan

 

Om dagskursen för en aktie är 205 kr och kursen för 10 dagar sedan var 200 kr beräknas 10-dagars momentum följaktligen som:

 

Momentum = 205 – 200 = 5

 

När momentumkurvan är över noll innebär det helt enkelt att kursen är högre idag än vad den var för 10 dagar sedan. När den är under så är dagskursen lägre än för 10 dagar sedan. Är momentumkurvan långt över noll indikerar den ett överköpt läge, är momentum-kurvan långt under noll indikerar den ett översålt läge. 

Följande gäller för den enklaste tillämpningen:

  • Om momentum går från negativt värde över nollinjen till positivt värde är det en KÖP-signal.
  • Om momentum går från positivt värde över nollinjen till negativt värde är det en SÄLJ-signal.

En annan tillämpning är följande:

  • Om dagskursen faller men momentum saktar in och visar högre bottnar är det ett tecken på divergens och en KÖP-signal.
  • Om dagskursen stiger men momentum saktar in och visar lägre bottnar är det ett tecken på divergens och en SÄLJ-signal.

En brist med momentum är att indikatorn inte gör skillnaden mellan en aktie med en kurs på till exempel 200 kronor och en aktie med en kurs på 20 kronor. En aktie som har stigit från 200 kr till 205 kronor har ett momentum på 5 kronor. Men det har också en aktie som stigit från 20 kronor till 25 kronor. Samma absoluta förändring i kurs, men en stor skillnad i den relativa (procentuella) förändringen. Den skillnaden syns alltså inte i momentum.

För att komma åt detta finns en annan indikator som jag ska gå genom i nästa blogginlägg.

/Jonas Bernhardsson

 

Låt oss prata om momentum

Jag vill i några blogginlägg utforska en diskussion inom investeringar som näst efter fundamental analys alltid intresserat mig, nämligen momentum. Jag tänker börja med grunderna och sedan jobba mig fram till en samlad syn på momentumhypotesen.

Momentum kommer från fysiken och betyder rörelse. Inom investering (eller snarare trading) är det ett samlingsnamn för en brokig grupp indikatorer som mäter hastigheten i en kursrörelse. Momentum hänger även ihop med begreppet oscillation, idéen att kursen pendlar mellan ett överköpt och ett översålt läge.

Fysiker säger att ett objekt som rör sig har momentum. Det är en funktion av massa och hastighet. Man kan enklast jämföra med en boll som kastas rakt upp i luften. När bollen lämnar handen är hastigheten som snabbast och momentum som störst (massan är konstant). Därefter faller hastigheten och momentum minskar och strax innan bollen vänder ned igen är hastigheten och momentum som lägst för att strax börja accelerera igen.

Momentum (eller rörelsemängd) definieras av fysikerna så här:

 

p = m x v

där

p = rörelsemängd

m = massa

v = hastighet

 

Varför lägger jag upp en formel från fysiken? Jo, för att tillämpningarna inom trading och teknisk analys är intressanta. Till exempel kan vi se hastigheten (v) som kursrörelsen och massan (m) som volymen (antal omsatta aktier/värdepapper). Och precis som bollen som kastas rakt upp i luften, uppvisar kursrörelser acceleration och inbromsning.

Momentum mäter alltså hastigheten i en kursrörelse. Ju snabbare en aktie rör sig, desto större momentum.

Momentum beräknas i grund och botten som skillnaden i pris mellan två tidsperioder. En av de enklaste momentindikatorerna heter just momentum (mer om detta i ett senare blogginlägg) och beräknas helt enkelt genom att subtrahera dagens aktiekurs med aktiekursen för X antal dagar sedan. 

Många som använder momentum menar att innan en aktie toppar i en stigande trend för att visa trendbrott kommer momentum att minska. Det gör momentum till en leading indicator.

Lite tillspetsat kan man förklara mekanismerna bakom momentum på följande sätt:

Varför går aktien upp?

För att folk köper den.

Varför köper folk den?

För att den går upp.

Man kan skratta åt det, men jag hör ofta resonemanget. Vilka aktier köper du? De som går upp. Hur vet du vilka som går upp? Jag tittar på kurshistoriken, och har de gått upp så köper jag.

Med andra ord: köp starkt momentum och sälj svagt momentum. En till synes tacksamt enkel strategi. Men funkar det?

I nästa blogginlägg ska jag gå genom den enklaste momentumindikatorn.

/Jonas Bernhardsson

 

Mitt PPM och barnspar

Jag får frågor om hur jag sparar i fonder. Jag har skrivit om det innan, men här är en uppdaterad sammanställning av mitt eget PPM och sparande till barnen. Inte så många ändringar sedan sist.

Hustrun och jag sätter undan barnens julklappspengar och födelsedagspengar. Sparandet sker i fonder som ligger i en ISK. Sparandet står i barnens namn (de är 12 och 16 år).

Jag är ganska offensiv i barnsparandet, så det är fortfarande fokus på teknik, globalt och småbolag. Jag brukar aldrig ha över 10 fonder. Just nu är det 6. Jag brukar inte kolla i detalj hur mycket fondernas innehav överlappar, men ibland kan det bli en snabbkoll.

Saker som jag tittar på är: fondens inriktning, track record, Morningsstars fondbetyg, risknivå och fondavgift. Jag har öppnat ett konto på Savr.

Några favoritställen där jag letar fonder är:

Även i PPM har jag fortfarande fokus på teknik, globalt och småbolag: 

Utvecklingen YTD i barnsparandet är 26 procent och i PPM 18 procent. Den avkastningen är naturligtvis inte långsiktigt hållbar, men ibland händer det. Det finns de som har mycket bättre avkastning, och de som har sämre. Det viktigaste är att ha en del av sparandet på börsen, så du över tid har en avkastning som är bättre än noll.

Hoppas du fick lite inspiration till ditt fondsparande!

/Jonas Bernhardsson

 

Vad är vinst?

En gammal rant dök upp. Jag bemötte konkursgeneralen Ehrenbergs påstående "Nej, företag behöver inte alls gå med vinst" (2017). Du hittar hans ETC-krönika här, visserligen bakom en betalvägg, men jag citerar de påståenden jag bemöter. Detta blogginlägg förklarar begrepp som vinst och eget kapital, kassaflöde, utdelning, konkurs och nyemission samt hur dessa hänger ihop, vilket är intressant för investerare.

Låt mig börja med begreppet vinst. Vinst är ett positivt resultat; ett negativt resultat kallas för förlust (Ehrenberg är väl bekant med begreppet förlust, han har satt två bolag i konkurs och lämnat efter sig skulder på 12 Mkr).

Resultat definieras som intäkter minus kostnader. Intäkter är värdet på skapade prestationer; kostnader är värdet på förbrukade resurser. Ett bolag som går med vinst skapar alltså ett värde.

Ett företag måste visserligen inte ha vinst som övergripande mål. Ägarna kan ha andra intressen med verksamheten, till exempel att verksamheten ska investera, expandera och växa kraftigt. Många enmansföretag och småföretag drivs av andra drivkrafter än att maximera vinsten.

Men... ett bolag som går med förlust kommer att förbruka eget kapital (skillnaden mellan tillgångar och skulder) och när halva aktiekapitalet (kärnvirket i eget kapital) är förbrukat är det dags för nyemission (ägarna måste stoppa in mer pengar) eller konkurs (se Ehrenberg). Följaktligen blir vinsten en buffert mot förluster. Ju mer ackumulerade vinster som bolaget bygger upp (desto större eget kapital) desto större buffert.

Att kalla företagets vinst som "en fästing" och "en parasit" är klassisk vänsterretorik och på gränsen till lyteskomik.

Lite mer roligheter:

Ehrenberg: "Om företaget går med vinst betyder det att ägarna beslutat det. Inget annat. Vinst är nämligen inte detsamma som överskott i en verksamhet. Vinst är ett uttag ur företaget utöver det överskott företaget behöver. Vinsten är alltid en utpressning från ägarna mot företaget."

Va? Ett företags vinst är endast avhängigt att ägarna beslutat om att företaget ska gå med vinst – inget annat? Varför beslutade då inte Ehernberg att hans företag skulle gå med vinst? Så hade han sluppit konkurs och blåsa sina leverantörer. Vifta med trollspöet: "Företag, jag befaller dig - gå med vinst!"

En sak till. Vinst är inte ett uttag ur företaget. Ehrenberg tänker förmodligen på utdelning som är en överföring av likvida medel från företaget till ägarna. Bolagsstämman (ägarna) beslutar om utdelning.

"Vinsten är en utpressning från ägarna mot företaget?" Jag förstår att för vänstermänniskor som hatar företag så är den här typen av retorik väldigt frestande. Men tyvärr. Vinst är, som sagt, ett mått på att företaget skapar värde och har ett existensberättigande. Värdet på skapade prestationer måste i längden vara större än värdet på förbrukade resurser (om inte ägarna hela tiden vill stoppa in mer pengar).

Vinsten har flera funktioner. Den fungerar som ett effektivitetsmått, men också som stabilisator genom att generera ett trygghetskapital som kan användas som buffert vid nedgångar. Vinsten är även en finansieringskälla – företag som har stora vinster och skapar likviditet behöver inte låna så mycket. Vinsten är samtidigt en ersättning för den risk som ägarna tar och fungerar som drivkraft och motivation. Såväl kompetens som kapital söker sig på lång sikt till vinstgi­vande företag.

Ehrenberg: "Man kanske betalar stora investeringar med ränta, det finns i budgeten och det är inget märkligt."

Nja, företaget kan betala för stora investeringar antingen med egen likviditet (som man har byggt upp med ett positivt kassaflöde) eller med nyemission (ägarna stoppar in pengar) eller med extern finansiering, dvs lån. Kostnaden för investeringar som finansieras med lån är ränta. Kostnaden för investeringar som betalas med nyemission (pengar från ägarna) är, just det, vinst och utdelning till ägarna.

Ehrenberg: "Kapitalmarknaden är ovanför företagen, det är spel om uppgångar på börser och valutor och räntepapper. "

Nej, tyvärr. Återigen, jag förstår vänstermänniskors längtan efter den här typen av retorik. Men det är bara korkat. Kapitalmarknaden består av aktiemarknaden och kreditmarknaden. Det är i grund och botten ett möte mellan de som behöver kapital (stat, kommun, företag, etc) och de som vill låna ut kapital (ägare, försäkringsbolag, pensionsfonder etc).

Ehrenberg: "Vill man utveckla verksamhet och nya jobb är vinsten en väldigt usel metod. Bättre att ge billiga lån till företag och andra verksamheter."

Va? Jag förstår inte ens vad karln menar. Avstår från att kommentera.

Ehrenberg: "Om företag bara drivs utifrån vinstjakten så förstörs idén med själva företagandet. Det kan man se i de privata välfärdsföretagen. Vinstdrivna skolor har 18 procent lägre lärartäthet än kommunala skolor. Varför? Kommuner ska inte gå med vinst."

Återigen, vinsten är ett mått på hur effektivt företaget drivs. Det är en ekonomisk grundtanke: att begränsade resurser används på ett så effektivt sätt som möjligt. Även kommuner drivs, eller borde drivas, av denna tanke. Fråga gärna de kommuner i det kommunala utjämningssystemet som betalar 4,9 Mdr till Malmö för 2017 om de tycker att Malmö kunde skötas lite mer effektivt.

Ehrenberg: "Men vänta nu. Ska inte vinsten användas för att klara företag dåliga år? Hålla igång? Jo, men det är inte så det fungerar. Vid kriser är det oftast ökade lån och avskedade anställda som gäller."

Nej. Ett företag som går med förluster som är så stora att aktiekapitalet raderas kan inte räddas med lån. Enda sätet att rädda företaget är att företaget går med vinst som kan balanseras till eget kapital eller att ägarna stoppar in mer pengar i en nyemission.

Det finns egentligen behov att kommentera i princip varje enskild mening som Ehrenberg får ur sig i denna lytestext, men jag orkar inte, hinner inte och blir bara nedstämd denna soliga sommarmorgon. Så jag väljer avslutningsvis att säga så här:

Ett företag som går med vinst är ett sunt företag. Det är ett företag som skapar ett värde. Genom kapitalmarknaden och pensionssystemet har vi alla möjlighet till ett direktägande i värdeskapande verksamhet och få en avkastning på vårt sparande. Det är i grund och botten en fin konstruktion. Låt oss vara rädda om den och utveckla den.

/Jonas Bernhardsson

  

Nya tider – nya p/e-tal?

I förra blogginlägget gick jag genom Enterprise value som justerar för företagets skuldsättning när vi beräknar vinstmultiplar. Därmed har jag avslutat de tekniska aspekterna av p/e-tal och vinstmultiplar. Nu vill jag lyfta blicken lite.

Frågan vi investerare behöver ställa oss är om synen på vad som är rimliga p/e-tal blivit föråldrad? Finns det anledning att släppa sargen och inte fly från höga p/e-tal så som historien lärt oss?

Även om John Templetons ironiska fras – ”Den här gången är det annorlunda” – brukar få erfarna investerare att leta efter exit i en bubbelmarknad, så har digitaliseringen onekligen ritat om kartan. Och oavsett hur digitalisering står sig mot andra historiska quantum leaps som sidenvägen, Gutenbergs tryckerikonst och industrialiseringen, kan vi slå fast en sak: idag kan företag växa med nya affärsmodeller på ett helt annat sätt än tidigare.

I det fysiska rummet tog det tid att växa. Hennes & Mauritz skulle leta lokaler och öppna butiker och koordinera supply chain med leverantörer, transporter och lager. Butikspersonal skulle intervjuas och anställas. Likadant för Dunkin’ Donuts, Volvo Cars, Clas Ohlson och Starbucks.

Men under 90-talet utvecklades en ny slags ekonomi med andra egenskaper än vad vi var vana vid. Den var i stor utsträckning digital och nätverksbaserad. Kevin Kelly visar i New Rules for the New Economy att det som I slutet av 90-talet kom att kallas för den Nya Ekonomin har två dominerande egenskaper:

  • Värdet på ett nätverk ökar med antalet medlemmar
  • Marginalkostnaden för digitala produkter är nära noll

Ju fler användare i sociala nätverk som Facebook, Twitter och Instagram eller internetbaserade spel, desto större värde för alla. Och att addera en ny användare till Netflix kostar i princip ingenting (jämför med att bygga en ny Volvo XC60).

1992 presenterade entreprenören Jim Clark webbrowsern Netscape för att navigera på nätet. Distributionen var enkel: under de första nio månaderna sålde Netscape tio miljoner av sin webbläsare via internet. Inget annat distributionssystem hade klarat det. Jim Clark var en pionjär som tidigt såg skalbarheten med digitala produkter. Jag skriver om honom i Investeraren:

”We see this potential for low-cost distribution of any kind of intellectual property – software, pictures, movies, CDs, or anything that can be represented as bits – as one of the most revolutionary aspects of the Internet.”

Netflix grundades 1997 och började erbjuda streaming av film via internet 2007. Bolaget gick från noll användare till 190 miljoner idag. Bolaget omsatte 20 miljarder dollar förra året.

Facebook grundades 2004 av Mark Zuckerberg i hans studentrum på Harvard och har idag 2,6 miljarder användare. Bolaget omsatte 70 miljarder dollar förra året.

Jeff Bezos grundade Amazon 1994 i sitt garage i Seattle. Idag har Amazon över 50% av e-handelsmarknaden i USA. Bolaget omsatte 280 miljarder dollar förra året.

Alla tre bolag dominerar sina marknader idag. Alla tre bolag har fått se sina aktiekurser mer än hundrafaldigas. Hade du bara letat bland bolag med p/e 10 till 20 hade du missat dem.

Kombinera digital skalbarhet med låga marginalkostnader och addera en globalt tillgänglig marknad så får du tillgång till explosiv tillväxt och möjligheter till global dominans med en hastighet som hade fått Blofeld att blekna.

/Jonas Bernhardsson

 

Search