Sharpekvot är ett mått inom modern portföljteori som mäter riskjusterad avkastning. Det är ett vanligt mått för att visa hur skicklig en fondförvaltare är. Nyckeltalet definieras som årlig överavkastning i procent dividerat med avkastningens standardavvikelse:

Sharpekvot = (rp – rf) / dp

där:

rp = aktieportföljens eller fondens avkastning

rf = riskfria räntan

dp = avkastningens standardavvikelse

Överavkastning definieras som portföljens avkastning som ligger över den riskfria räntan, ofta mätt som den långa marknadsräntan (t ex 10-åriga statsobligationer). Ju högre sharpekvot, desto bättre fondförvaltare eller investerare.

Till exempel, en aktiefond har en avkastning på 10 procent, riskfria räntan är 4 procent och standardavvikelsen i fonden är 15 procent. Sharpekvoten beräknas då enligt följande:

(10 – 4) / 15 = 0,40

En annan fond har en bättre avkastning, 12 procent. Men standardavvikelsen är samtidigt också högre, 25 procent. Sharpekvoten blir då:

(12 – 4) / 25 = 0,32

Ju högre sharpekvot, desto bättre. En sharpekvot över 1 är riktigt bra. I exemplet ovan har alltså den första fonden en bättre riskjusterad avkastning.

Nyckeltalet är uppkallat efter William Sharpe som fick nobelpriset för sin forskning inom området. Sharpekvot kallas ibland även för reward-to-variability ratio.

Någon säger att man lär sig genom att göra. En annan säger genom att läsa. En tredje säger genom att observera. Vem har rätt? Svar: alla har rätt. Vi lär oss på olika sätt, dels beroende på vilka preferenser vi har, dels beroende på vad det är vi vill lära oss.

En person lär sig alltså inte på samma sätt som en annan. Buffett har inte lärt sig investering på exakt samma sätt som Lynch eller Soros. Och vill man lära sig spela hockey har man mindre nytta av böcker än om man vill lära sig om andra världskriget, IFRS eller hur man bygger en atombomb.

En klassisk modell för att reflektera över hur man lär sig är Kolbs modell för lärstilar. Kolb visar att vi lär oss i fyra dimensioner: genom (1) konkreta upplevelser, (2) reflekterande observationer, (3) abstrakt tänkande (4) aktivt experimenterande.

Kolb menar att vi använder olika kombinationer av de fyra lärstilarna när vi lär oss, men vi har alltid en lärstil som dominerar över de andra. Den lärstilen är vår preferens för att lära oss. Och din preferens för att lära dig kommer inte att vara samma som min. Vår lärstil är starkt förknippad med vår personlighet.

Du kommer alltså att ha en dominerande lärstil som är en av fyra:

• Aktiv – lär sig bäst genom konkreta upplevelser
• Reflekterande – lär sig bäst genom att observera och reflektera
• Logisk – lär sig bäst genom abstrakt tänkande och logik
• Praktisk – lär sig bäst genom att tillämpa, pröva och aktivt experimentera

För några år sedan var jag på en föreläsning av Anna Tebelius Bodin. Ho...