De senaste dagarnas rekyl har gett aktieägare anledning att zooma ut lite. På lång sikt går börsen alltid upp – det är mantrat vi har lärt oss att rabbla. Och visst ger börshistorien tydligt stöd för det påståendet. Men vad innebär "på lång sikt"? Och hur ser undantagen ut? Och vad innebär det för dig? De senaste årens bull market har skapat bilden hos många nybörjare av en kurva som går rakt upp i himlen. Nedgångar är temporära och ska utnyttjas för att köpa mer. Allt som står mellan dig, ditt månadssparande och din första miljon är en enkel matematisk ränta-på-ränta-beräkning. Och innan du nu får upp pulsen alltför mycket, börsen är verkligen en fantastisk pengamaskin. På lång sikt. Men det finns perioder utan avkastning. Långa perioder. Låt oss börja med huvudregeln. Statistik visar att på lång sikt går börsen upp ungefär 6,5 procent realt (rensat för inflation) och runt 8 procent nominellt. Över 200 år av börsstatistik från den amerikanska börsen ger en tydlig bild. Även den svenska börsen uppvisar liknande statistik. Så ja, vi bör alla bör ha en del av vårt sparande på börsen. Ett långsiktigt direktägande i värdeskapande verksamhet är verkligen något fantastiskt. Hur ser undantagen ut då? Börjar vi med årsperioder finns det gott om exempel på år då börsen rasat med 25 procent upp till över 40 procent. Källa: Edvinsson, R., House Prices, Stock Returns, National Accounts, and The Riksbank Balance Sheet 1620-2012. Diskuterar vi avkastning på lång sikt är avkastning för enskilda år dock inte så mycket att hänga upp sig på. Med möjligt undantag för de som precis börj...

Att spara är kanske inte det mest upphetsande man kan göra. Det är ganska tråkigt egentligen. För de flesta är det snarare ett nödvändigt ont. Börjar man med inget och vill bygga upp ett kapital är första steget på den resan att börja spara. Men sparande har fler bottnar än vad man först kanske kan tro. När du sparar kommer du i kontakt med Darwins evolutionslära. Darwin menade att i en föränderlig omvärld är det de bäst lämpade som överlever. Han kallade det för det naturliga urvalet – natural selection. Och i kalla Norden överlevde de som tänkte långsiktigt och sparade ved och mat inför de långa och mörka vintrarna. Den grekiska diktaren Aisopos berättar en sedelärande fabel om myran och syrsan. Myran arbetade och slet under den varma sommaren för att bygga upp sina förråd inför vintern. Syrsan spelade och festade, njöt av solen och värmen och skrattade åt myran. Tills vintern kom. 1600-talsdiktaren Jean de La Fontaine skriver så här: Syrsan tänkte blott på sångsommarn lång.Men när höstens vindar tjötbåde mygg och maskar tröt.Hungrig var hon. Ingenstansden minsta matbit fanns. Så den som spar, hen har. En guldkant på tillvaron idag kanske, men förr var det nödvändigt för att överleva. Idag överlever du vintern utan att spara, men vi är alla släktingar till de av våra förfäder som sparade. En insikt jag ibland kan drabbas av när jag hugger ved på våren. Jag behöver inte hugga och stapla ved för att värma huset på vintern så familjen kan överleva. Men när jag står där vid huggkubben en solig vårdag så gläntar jag på en dörr till mina förfäder. Vinterns ved ska vara hugg...