För många nybörjare kan det kanske låta som ett märkligt råd. ”Vadå ta förluster? Jag ska väl lära mig ta vinster?!” Men vinsterna tar ofta (inte alltid) hand om sig själv. Det är förlusterna som triggar destruktiva beteenden hos investerare. Vi behöver därför lära oss ta förluster.

”Cut your losses and ride your winners” är ett av de vanligaste råden för både traders och investerare, så vanligt att det har blivit en klyscha. Men rådet är inte så lätt att följa som det kanske låter.

Antag att du har fem aktier i din portfölj. Tre av dem börjar gå upp, en ligger stilla och en börjar gå ned. Nybörjaren säljer de tre vinstaktierna och hoppas att de andra två vänder upp. Den erfarne investeraren behåller istället vinstaktierna och säljer de som går ner.

Nybörjaren väljer ofta att behålla sina förlustaktier och hoppas att de ”på lång sikt” kommer gå upp igen, åtminstone upp till break-even, och då kan han sälja direkt för då har han inte förlorat något. Han vill egentligen inte erkänna att han hade fel. Genom att undvika att sälja behöver förlusten inte realiseras, bekräftelsen på att han faktiskt hade fel. Philip Fisher beskriver det så här i Common Stocks and Uncommon Profits:

”There is a complicating factor that makes the handling of investment mistakes more difficult. This is the ego in each of us. None of us likes to admit that he has been wrong. More money has probably been lost by investors holding a stock they really did not want until they could ’at least come out even’ than from any other single reason.”

Ingen köper aktier för att man tror att de ska gå ner. Så för många nybörjare kommer det som en chock att aktien börjar rasa omedelbart efter att man köpt. Paralyserad och handlingsförlamad följer nybörjaren med i raset, oförmögen att tänka rationellt och följa sin plan. Mike Tyson sätter enkla ord på det som alla investerare har upplevt: ”Everyone has a plan until they get punched in the face.”

Börskraschen i samband med Corona-utbrottet i våras och historiens snabbaste börsras väckte gamla frågor till liv igen (som börskrascher brukar göra). ”Vad ska vi ha börsen till?” ”Kasino och spekulation för rika.” ”Vanligt folk förlorar ofta pengar.”

Tyvärr är det inget nytt, marknaden reagerar så här ibland. Börsens 400-åriga historia är full av dramatiska och ibland svårförklarliga kast, bubblor och krascher (att börsen skulle rasa på Corona är dock inte så svårförklarligt).

Måndagen den 19 oktober 1987 (svarta måndagen) rasade värdet på det börsnoterade amerikanska näringslivet med nästan en fjärdedel. På en enda dag. Inga förändringar i omvärlden kunde förklara en sådan plötslig omvärdering.

Den 6 maj 2010 kraschade marknaden med 10 procent under några minuter – en händelse som har kommit att kallas för Flash Crash – för att sedan återhämta sig och skaka av sig raset som om ingenting hade hänt. Mellan mars 2000 och mars 2001 försvann 60 procent av värdet på Nasdaq och 70 procent av Stockholmsbörsen. Mellan juli 2007 och oktober 2008 föll Stockholmsbörsen med 60 procent.

Under 1999 år steg Stockholmsbörsen 64 procent. Den 15 mars 1933 steg New York-börsen över 15 procent; den 13 oktober 2008 steg den med över 11 procent. Och så vidare.

Börshistorien bjuder på många liknande exempel. Kan ett system som emellanåt skruvar upp hysterin till Spinal Tap-nivå 11 och tillåter sådana dramatiska och till synes slumpmässiga kast anses vara funktionellt?

Neurologisk forskning har visat att hjärnans limbiska system som styr våra känslor är mycket starkare än neocortex som styr intellekt. Detta känslomässiga inslag i marknaden skapar överreaktioner på marknaden (De Bondt och Thaler).

Men vi måste urskilja två ansatser för att göra en riktig bedömning. På kort sikt utspelas många märkliga slag på finansmarknaderna, ofta som resultat av flockbeteende, känslomässigt agerande och kortsiktig spekulation. På lång sikt är dä...